Fira födelsedag med bara pappan?

Varför man firar vuxna har jag ingen aning om, totalt onödigt.
Själva firandet av barnen gör man när resten av familjen är på plats och släkten kan. 
På födelsedagen brukar vi bara säga grattis och ge en present på kvällen. 

Du anser att firandet av en födelsedag är att ge barnen en god och trygg uppväxt. Jag anser att det är det lilla i helheten.

Min poäng var att man inte skulle behandla en vuxen som firar på samma sätt, d.v.s. att köra över den vuxnes vilja. Det exemplet blir absurt och humoristiskt. Sedan undrar jag hur man ändå kan behandla ett barn på det viset, så länge som barnet kommer med ett rimligt förslag på hur denne vill fira sin födelsedag.

Om man har en tillställning med kalas är det inte orimligt att man söker ett datum som fungerar för alla. Om barnet alls önskar ha en sådan tillställning förstås. Det blir ingen mening att fira någon som inte vill. Om barnet kommer med önskemål om att få tårta och presenter en annan dag än tillställningen är det väl enkelt att tillgodose det kravet, och "fira" två gånger.

"Du anser att firandet av en födelsedag är att ge barnen en god och trygg uppväxt. Jag anser att det är det lilla i helheten."
Är  inte alla små händelser som bidrar till helheten viktiga när det gäller att ge kärlek till sina barn? Min slutsats är att så är fallet och att det gäller att ta vara på varje chans att visa barnet kärlek och värme, för att försöka ge barnen en trygg uppväxt. Vad är din slutsats?

Men visst, det kan ofta vara odramatiskt. Men det kan bidra positivt eller negativt till barnets självbild. Det var en annan tråd i ett annat forum jag läste som handlade om en person som inte fick sin bild på en personaltavla på jobbet, trots att alla andra fick det. Det sved förstås. Jag tänker att det kan bli lite liknande här, om barnet inte känner sig bekräftad eller sedd  på den här viktiga dagen kanske barnet inte känner sig älskat och omtyckt. Det är ju lätt att undvika.

En vuxen som firar brukar själv bjuda in till kalas, sen är det upp till mig och tacka ja eller nej.
Personligen firar jag inte min födelsedag för jag tycker det är totalt onödigt. Jag förstår heller inte det resonemanget att hela dagen en person/barn fyller år ska vikas åt den personen och dess vilja. Det är en dag som alla andra varken mer eller mindre.

Dessutom så har pappan i ts bestämt vilken dag barnet ska firas, vill sen inte barnet det så får det väl låta bli att firas alls.

En vuxen som firar brukar själv bjuda in till kalas, sen är det upp till mig och tacka ja eller nej.
Personligen firar jag inte min födelsedag för jag tycker det är totalt onödigt. Jag förstår heller inte det resonemanget att hela dagen en person/barn fyller år ska vikas åt den personen och dess vilja. Det är en dag som alla andra varken mer eller mindre.

Dessutom så har pappan i ts bestämt vilken dag barnet ska firas, vill sen inte barnet det så får det väl låta bli att firas alls.

Du förstår inte mitt exempel alls när jag drar en parallell till vuxna, gör du? När man diskuterar kan man ibland se saken från andra synvinklar. Jag gav ett exempel på hur man kan se saken från ett vuxenperspektiv, hur en vuxen firar har inte med saken att göra utifrån mitt exempel.
Om vi nu säger att du skulle fira din födelsedag och en familjemedlem då kommer och säger att du ska fira genom att gå på kina-restaurang vars mat du hatar (antar vi). Du protesterar men familjemedlemmen kräver ändå att du går. Du skulle antagligen inte gilla det särskilt, du skulle säkert vilja bestämma själv eftersom det faktiskt var din födelsedag? Eller?

"Jag förstår heller inte det resonemanget att hela dagen en person/barn fyller år ska vikas åt den personen och dess vilja. Det är en dag som alla andra varken mer eller mindre."
Menar du att bara för att du tycker att födelsedagar är som vilken annan dag som helst, så uppfattar alla andra det likadant? Alla har vi olika upplevelser av hur viktig en födelsedag är. Det finns inget krav på att man behöver fira hela dagen, men håller du inte med om att det är ett bra tillfälle att visa särskild uppskattning av sitt barn? 

"Dessutom så har pappan i ts bestämt vilken dag barnet ska firas, vill sen inte barnet det så får det väl låta bli att firas alls."
Ja, då kommer vi tillbaka till ruta 1. Ska pappans vilja stå oemotsagd, eller har vi rätt att rikta kritik om vi tycker hans beslut är felaktigt? Pappan tycks ha tagit detta beslut i avsikt att främja familjen, men verkar ha glömt att förankra detta beslut hos övriga familjemedlemmar. Tror att det riskerar att göra dagen till en riktig flopp, och sända signalen till hans barn att dennes vilja, tankar och känslor inte har någon betydelse och att dessa ska skjutas åt sidan. Onödigt, ogenomtänkt och dumt, enligt mig.

Ja, då kommer vi tillbaka till ruta 1. Ska pappans vilja stå oemotsagd, eller har vi rätt att rikta kritik om vi tycker hans beslut är felaktigt? Pappan tycks ha tagit detta beslut i avsikt att främja familjen, men verkar ha glömt att förankra detta beslut hos övriga familjemedlemmar. Tror att det riskerar att göra dagen till en riktig flopp, och sända signalen till hans barn att dennes vilja, tankar och känslor inte har någon betydelse och att dessa ska skjutas åt sidan. Onödigt, ogenomtänkt och dumt, enligt mig.

Fast det är barnets födelsedag så jag skulle göra som barnet önskade. Tids nog blir blir inte födelsedagar lika viktiga så när barnet blivit äldre kan det säkert förstå hur ni vuxna resonerar ett annat år. Ni måste dock NU förstå hur barnet resonerar! Jag har båda egna och bonusbarn så jag vet hur det kan vara men tycker faktiskt det viktigaste är att barnet i fråga inte känner sig komma i andra hand, vilket blir fallet om ni ska planera efter det andra barnets närvaro.