Anonym (TS) skrev 2017-10-22 21:45:17 följande:
Du skrev vuxna människor har oftast viktigare saker att tänka på. Du får det att låta som att det är en majoritet och jag uppfattar det som att du anser att jag inte är tillräckligt vuxen eftersom jag bryr mig om handväskor och smycken.
Jag förstår att det finns många människor som lever på väldigt små marginaler och varit tillsammans tidigare med två personer som haft den typen av uppväxt med föräldrar som inte kunde ge dom busskort och liknande. Men många gånger såg jag även att dom föräldrarna även gjorde andra prioriteringar. Om en förälder väljer att dricka sprit för barnens barnbidrag så blir det lite pengar i kassan. Även studenter som har max 12 tusen i månaden ser jag resa, festa, shoppa, gå på restaurang. Sen finns det dom som blir sjuka, men titta på lyxfällan exempelvis. Dom föräldrarna säger att dom inte har råd med massa saker till barnen, men 5 hundar ska dom ha och dricka tre liter cola om dagen.
Det ser väldigt olika ut om man kollar på olika klassaspekter. Men prata om det utifrån en klassaspekt istället för att förminska min vuxenhet! Jag är inte mindre vuxen för jag vill ha en 30 tusen kronors ring på fingret.
Och jag är ingen bortskämd unge.
Det är väldigt vanligt att man har ont om pengar även om pengarna inte går till sprit och nikotin.
Studenter går inte riktigt att jämföra med eftersom de oftast inte har barn att försörja, inget behov av större bostad eller bil, inte heller då så många försäkringar, och ingen inkomstförlust vid vab eller sjukdom. Studenter har helt annan möjlighet att leva på havregryn för att kunna resa bort eller festa varje helg. Själv levde jag gott som student med 5000 i inkomst.
Lyxfällan är givetvis också det en extrem variant där inte majoriteten av svenskar hamnar.
Nej, du är inte mindre vuxen för att du vill ha dyra smycken, väskor, kläder spa eller andra roliga saker. Däremot låter det som om du lever ett liv där du bara ansvarar för dig själv och att du har svårt att sätta dig in i att försöka få pengarna att räcka månaden ut, utan att för den skull slösa på onödigheter. Så, ja, lite bortskämt eller möjligtvis naivt låter det.
Med det sagt skulle jag själv aldrig välja en partner utifrån att bli försörjd. Men, så har jag också alltid haft förmånen att kunna försörja mig själv OCH min partner.
