Kommer hennes vilja alltid trumfa vår?
När försvinner rätten att bestämma själv?
Min farmor är 87 år gammal, sitter i rullstol och kan i princip inte göra något själv.
Hemtjänsten kommer två gånger per dag, en vid lunchtid och en på kvällen och däremellan kan hon varken fixa mat eller gå på toa, utan sitter bara låst framför tvn.
Hela familjen har försökt få henne att flytta till boende i över tio år, men hon vägrar på grund av massa fördomar som inte finns någon sanning i.
Hon bor en brant trappa upp utan hiss och har bara varit utomhus en gång på flera år.
Hon är klar i huvudet, men i övrigt kan hon inte göra något själv.
Vi vill så gärna få henne till ett boende då hela hennes livskvalité skulle förändras enormt, men hon vägrar som sagt.
Vad krävs för att hon inte ska ha sista ordet? Eller är det bara att acceptera att vi inte kan göra något trots att hon inte förstår sitt eget bästa?
