Varför kom min pappa aldrig tillbaka !

Varför skriver jag som pappa som stöter bort sina barnen!?

Med åren har jag varit intresserad i ämnet, barn i vårdnadstvister.
Jag har träffat mycket folk,många har berättat sin historia om sina fäder, hur dom försvunnit.Hjälper även folk o vinna vårdnadstvisten om dom frågar.

Det som berörde mig var just två kvinnors berättelser, ena fick aldrig veta vems hennes pappa var, mamman vägra berätta det för henne, den kvinnan mådde mycket dåligt över det.hon sökte info om det på nätet men hitta inget, den andra kvinnan berättade liknande men hennes pappa hade bara flyttat och ingen kontakt, men deras historier gick ihop. Dom sökte varför försvinner pappor, deras egna berättelser, inte vad bittra mödrar skriver om sina ex. men hitta ingenting.
Ingen vågar skriva varför,dom bildar nya familjer, överger sina gamla.

Den sist nämnda kvinnan fick kontakt med sin pappa, dom träffades, men pappan gjorde ett avstamp att det bara var en träff inget mer. Det fick mig att undra varför gjorde han så?

Av alla berättelser så har barn med delad boende det bäst, även när barnen var 18-19 år for dom imellan, helt underbart o höra, klart bästa föräldrarna.
Sedan kom dom som hade barnen ibland, men ändå en fungerande relation mellan föräldrar.
Sista o största skaran var ensamstående föräldrar, där var berättelserna skrämmande, skit snack om den andra föräldern tog aldrig slut, även dom som hade vuxna barn o utflugna så prata dom ändå skit om den andra.

Den stora skaran kunde inte släppa bitterheten, dom fortsatte mala i samma spår som dom gjort sista 20 åren, med andra ord dom kommer fortsätta tills dom blir begraven.

Det är vad samtalet med mina barn blev, "den stora skaran"
Den äldre dottern minns exakt vad hon sagt hos soc, hon vet att det var hennes val,,,,, fan det kändes som det hade hänt igår!!! så mycket har hon funderar på vad hon sagt, förstår att det var så in lärt o repeterad av mamman att hon aldrig i "hela sitt liv" kommer glömma den ord frasen.
Dom berätta vad mamman sagt om mig, var en helt vriden historia om hur jag flyttade ifrån dom, inte varför jag flyttade, utan allt för o smutskasta mig, så mamman går rakt ner i den stora skaran, hon kommer bråka, snacka skit ända tills sin död, hon kommer aldrig berätta vad hon gjort för att vinna, hon kommer aldrig vilja mötas upp, det är vad jag lärt mig av alla berättelser.

Vi är många män som upplevt detta och upplever det nu. en mamma som gör allt för att ha barnen för sig själv, det skriv till och med nu o nästan alltid här på FL, Hur ska jag vinna vårdnadstvisten!
Det dom inte förstår är hur det påverkar barnen, det skiter dom i, bara dom vinner, så sjuk kan en mamma vara, att inte förstår hur det kommer på verka barnen resten av deras liv.

Mina barn är kraftigt påverkade av mamman, men saknaden o nyfikenheten för mig var stark, förstår att dom både frågat och undrat vad som hänt, dom får ett konstant skit snacka från mamman, så även om dom vill sluta lyssna på henne, höra min historia så kommer hon bara demitera  allt som sägs, finns ingen vits o utsätta dom för det.

Med alla berättelser berättat av "den stora skaran"
Nu förstår jag varför den ena kvinnans pappa satte ner foten och sa "vi träffas bara den här gången"

Den pappan skyddar sin familj mot sitt ex, precis det samma gör jag,mitt ex kommer aldrig ge sig, hon kommer aldrig släppa mig, hon kommer hugga en kniv i ryggen så fort jag vänder mig om.

Jag är inte ensam om att uppleva detta, jag vet vad mitt ex är kapabel till, hon har ingen empati, hon har ingen förståelse för sina barns bästa,sina barns längtan till sin pappa,hon har bevisat detta, nu får hon aldrig chansen igen, tyvärr till bekostnad för mina barn,men det är hon som offrar dom.

Men jag måste skydda min familj från henne, därför vet dom inget om mitt nya liv/familj. 

För 8 år sedan gick jag o mitt ex isär, blev en lång vårdnadstvist , sluta med att jag förlorade, vann bara varannan helg med mina barn, men mitt ex hade alla ursäkter så jag fick inte träffa dom, hon fick hjälp av soc, som handlade om att barnen mådde dåligt av umgänge med mig, soc bad mig backa bort o låta mitt ex vara enda boendeförälder, ett år gick och jag fick inte träffa dom, fråga soc igen, fick till svar vi kan inte hjälpa dig, utan det är barnens vilja och bästa att vara enbart med mamman.

Under tiden träffa jag en tjej, vi var ihop, jag berättade om att jag hade barn jag inte fick träffa, hon valde o gå, oj dömd igen, nu av en som bara gick på,att något måste vara fel på dig, förlora sina barn, finns bara dumbommar som tappar sina barn, liknande hände igen under samma år.

Valde o flytta, behövde jag starta om livet, tror ingen vet hur det känns o ha barn man inte får träffa, väl i den nya staden berätta jag inget om barnen, utan jag flytta för arbetet. 

Träffa min kärlek, hon vet ingenting om barnen, efter ett år får vi ett barn, nu är barnet 5 år och vi är ännu kära, jag har gjort allt för det här barnet, tog ut all min barnledighet o var hemma med barnet, nu jobbar jag bara mån-tos, ledig resten av tiden, ger mitt barn all tid o kärlek.

Nu efter 8 år hör mina första barn av sig, gulp en klump i halsen när jag förstår vem som är på andra sidan av telefonen,först förstod jag inte även om hon presentera sig, var när dom pratade ihop bägge barnen via högtalare, jag förstod att det var dom, jag har inte hört av dom på 8 år, nu är dom 16 o 18 år.

Dom fråga allt, varför jag försvann o flyttade, berätta att det var den äldres val,(hon valde mamma klart och tydligt, "bad" mig om att bara få bo med mamman) att jag flyttade för jag blev så illa behandlad av deras mamma, som inte lät mig träffa er, fick inte ens ringa på födelsedagar, jul afton, ingenting, bara bort struken, berätta att jag var så lessen att det inte går beskriva.

Nu vill dom barnen träffa mig, hjälp, min nya vet ingenting om dom här barnen, ingen vet något, där jag bor nu, jag har blivit så hårt dömd för dom här barnen så jag har valt att inte berätta om dom, folk för står helt enkelt inte hur någon inte får träffa sina barn, går inte o förklara, folk förstår inte. Mina föräldrar får inte heller prata om dom med mig, dom är glad att jag har en ny familj nu, dom vet hur jag mådde tiden jag inte fick träffa dom, hur barn som är mitt eget blod inte får träffa sin pappa, jag får inte träffa dom.var ett rent helvete o ta sig igenom, men väl när den nya föddes så glömde jag allt, all fokus fanns bara på det nya barnet.

Berättade inget om barnet för mina tidigare barn, dom vill träffas, men nu vet jag inte vem dom är, det är inte samma barn jag skildes ifrån, jag har inte sett dom på 8 år, varför ska dom dyka upp nu som gubben i lådan.
Gav dom inget svar på om vi ska träffas, prata runt det, men sanningen så vill jag inte träffa dom nu,dom fick göra sitt val när dom var ung, soc stödde den äldres beslut, jag frågade om det verkligen var för deras bästa och soc sa att det är för deras bästa, och var bara för mig o acceptera. och det gjorde jag, med facit ihand hade jag fått vänta 8 år med andra ord, så glad jag bytte liv ,stad, allt.

Nu gör jag allt för 5 åringen, hon har ett sparande ut över det vanliga, hon kommer ha närmare två miljoner när hon är 20 år, en bostadsrätt betald o klar när hon väl flyttar hemifrån. allt för att fördela arvet rätt, jag ser till att hon får det mesta av mitt kapital, ännu som vårdnadshavare har jag full kontroll på hennes konton,att allt betalas rätt under en längre tid, via kapital konton och allt så det inte ska förknippas senare som förskott.

Så nej, mina tidigare barn har gjort sitt val, allt stött av rättssystemet och utvärderat av socialkontoret, två vänder dessutom, så dom kan inte ha fel, ett barn har rätt o välja, om dom mår dåligt av vv liv,mår dom dåligt av en vårdnadstvist så plockar man bort den ena föräldern även om jag bara tvistade och mitt ex bara bråkade. nej systemet har plocka bort mig för evigt, jag är inte deras pappa bara deras biologiska far.
Kan liknas vid adoption, pappan kan vara anonym, och det väljer jag nu.
Har tappat hela deras uppväxt, hela deras tonår, hur dom har utvecklas,alla band i mellan är borta, alla minnen, dom är främlingar nu, men en gång i tiden såra dom mig så mycket och hårt,något inget annat kan göra, nu är alla dom dörrarna stängda, nej dom får inte komma o träffa mig igen.
Det var orden deras mamma sa till mig sista gången jag pratade med henne, försvinn ur deras liv, du får aldrig mer träffa dom, så valet är inte mitt, det var mammans.

Så nu vet dom :

Varför kom aldrig min pappa tillbaka.

Nu vill dom barnen träffa mig, hjälp, min nya vet ingenting om dom här barnen, ingen vet något, där jag bor nu, jag har blivit så hårt dömd för dom här barnen så jag har valt att inte berätta om dom, folk för står helt enkelt inte hur någon inte får träffa sina barn, går inte o förklara, folk förstår inte. Mina föräldrar får inte heller prata om dom med mig, dom är glad att jag har en ny familj nu, dom vet hur jag mådde tiden jag inte fick träffa dom, hur barn som är mitt eget blod inte får träffa sin pappa, jag får inte träffa dom.var ett rent helvete o ta sig igenom, men väl när den nya föddes så glömde jag allt, all fokus fanns bara på det nya barnet.

Berättade inget om barnet för mina tidigare barn, dom vill träffas, men nu vet jag inte vem dom är, det är inte samma barn jag skildes ifrån, jag har inte sett dom på 8 år, varför ska dom dyka upp nu som gubben i lådan.
Gav dom inget svar på om vi ska träffas, prata runt det, men sanningen så vill jag inte träffa dom nu,dom fick göra sitt val när dom var ung, soc stödde den äldres beslut, jag frågade om det verkligen var för deras bästa och soc sa att det är för deras bästa, och var bara för mig o acceptera. och det gjorde jag, med facit ihand hade jag fått vänta 8 år med andra ord, så glad jag bytte liv ,stad, allt.

Nu gör jag allt för 5 åringen, hon har ett sparande ut över det vanliga, hon kommer ha närmare två miljoner när hon är 20 år, en bostadsrätt betald o klar när hon väl flyttar hemifrån. allt för att fördela arvet rätt, jag ser till att hon får det mesta av mitt kapital, ännu som vårdnadshavare har jag full kontroll på hennes konton,att allt betalas rätt under en längre tid, via kapital konton och allt så det inte ska förknippas senare som förskott.

Så nej, mina tidigare barn har gjort sitt val, allt stött av rättssystemet och utvärderat av socialkontoret, två vänder dessutom, så dom kan inte ha fel, ett barn har rätt o välja, om dom mår dåligt av vv liv,mår dom dåligt av en vårdnadstvist så plockar man bort den ena föräldern även om jag bara tvistade och mitt ex bara bråkade. nej systemet har plocka bort mig för evigt, jag är inte deras pappa bara deras biologiska far.

Det här känns bekant. Tror du har startat en liknande tråd om detta tidigare?
Har jag rätt?
Oavsett så tycker jag att det är fel att du lägger all skuld på dina barn.
Det ditt ex gjorde var inte ok.
Men barnen ska inte skuldbeläggas för det.
Varför inte ge dem en chans och kanske träffa dem på en neutral plats nu när de vill träffa dig?
Och varför ljuga för din nuvarande om att du har barn sedan tidigare.
Hur ska du göra om barnen kommer hem till dig och ringer på?
Fortsätta ljuga eller säga sanningen?
Ditt yngsta barn har väl också rätt att få veta att det har syskon.
Var inte så självisk utan tänk på dina barn nu.

Inte första gången TS skriver det här, nej. Så du har helt rätt.