Skit som folk säger till gravida...

Jag är också gravid med vårat första barn och beräknad till december .

Inte haft det så jätte enkelt. Illamående trött och har noll energi till att göra något.

Har också fått höra enbart skräckhistorier Ang förlossningar. Känns väl inte jätte kul men försöker att inte låtsas om det. Allt är så individuellt. Vissa mår jätte bra och kan njuta. Jag mår piss och förstår inte alls hur man kan njuta av graviditeten.

Jo men då mår du som typ 50% av alla gravida... det är fortfarande ingen sjukdom. I början av graviditet är det piss för de flesta.

Jag fick faktiskt höra ganska lite, bara en som klappade mig på magen (väldigt märkligt!) Och en som kallade mig för köttbulle, men det ingick i vår jargong så jag tog inte illa upp.

Det mest tröttsamma var nog svärmor som var livrädd för allt jag inte skulle äta. Var på fiskrestaurang och HON frågade servitören "Vad kan hon äta, det får inte vara nått rått, hon är i välsignat tillstånd vet du!". Jag satt där och skämdes och hade redan bestämt mig om vad jag skulle ha...

Haha välsignat tillstånd jag döööör

Jag kan tycka att det är tråkigt och dålig humor när jag blir kallad tjockis. Alltså jag blir verkligen inte ledsen men jag tycker det är så... gäsp. Oj vad skojigt sagt liksom. Lite lågbegåvat ärligt talat.

När någon undrar om den får känna på magen (folk jag känner givetvis) så får dom gärna det, har aldrig haft något emot det faktiskt. Kanske för att dom känner på magen typ 2-3 sekunder och jag har inget emot beröring. Hade någon stått längre stund och känt hade det dock inte varit ok haha.

Jag hade sänkt gaffeln i hennes hand om hon kommit dragandes med såna dumheter. När vi berättade för familjen var vi extremt noga med att påpeka att det här kommer bli nio jävligt obekväma månader så vi vill inte att ni nämner graviditeten överhuvudtaget. Någonsin. Behandla mig Exakt som vanligt. Inga frågor. Inga kommentarer. Ingenting.

Tror jag utstrålar "taggarna utåt" lite för hittills har det gått över förväntan. En råkade säga "nu syns det att du är gravid" i månad 8, vilket absolut INTE var okej med tanke på våra supertydliga instruktioner. Jag var på väg att svara "och du ser fortfarande påfallande icke-gravid ut!" eftersom hennes absolut högsta önskan i livet är att bli gravid, men jag bet mig i tungan eftersom det var hennes födelsedag.

En annan tant sa "Grattis! Är det tvillingar?" vilket gjorde mig sjukt sur. Men bortsett från dessa två har jag klarat mig från alla kommentarer (är nu i vecka 35), så det får jag väl ändå vara nöjd med verkar det som?

Och om ni tycker att jag överreagerar så har jag en rätt extrem fobi för graviditeter, och har verkligen skjutit upp det så länge det bara går. Det är illa nog att behöva genomlida den i nio månader, jag behöver verkligen inte ständigt bli påmind av vänner och bekanta. Helst av allt hade jag velat ligga instängd i ett rum för mig själv från att det började till dess att det var över.

Nej såklart det inte är en sjukdom !

Nej en graviditet är inte en sjukdom men en graviditet kan ge sjukdomstillstånd som svåra foglossningar, puppp, extremt illamående/kräkande med mera. Som inte är en normal graviditet och om någon som inte var gravid uppvisade liknande symtom skulle bli sjukskrivna direkt.

Själv var jag just sjukskriven under stora dela av min graviditet därför den påverkade mig så pass starkt att jag inte kunde fungera. Den renderade i en igångsättning pga humanitära skäl 3 veckor innan beräknad födelse.

Och vad jag avskydde kommentarerna. Jag bar bebisen utåt istället för uppåt/inåt med moderkaka i framvägg. Det tog lång tid innan jag kände sparkarna och magen var helt enorm. Men min mamma hade en precis likadan mage med mig. Men kommentarerna. Allt från rent obetänksamma som ?oj vad stor du är? till rent korkade ?ja en del har ju tarmarna utanför? nej ditt pucko. Tarmarna är upptrycka i bröstkorgen inte klämda mellan livmoder och bukväggen. Och vad jag avskydde att vara gravid. Så mycket smärta, så lite sömn, så mycket ångest över att kroppen inte klarade av graviditeten.

Skönt ändå att alla obetänksamma lågbegåvade kommentarer tar slut med den generation fantastiska unga kvinnor som nu är gravida och som aldrig i livet kommer att yttra en enda ovälkommen kommentar till någon i framtiden. 

Själv har jag aldrig råkat ut för något jag haft svårt att stå ut med under mina graviditeter men jag förstår ju, när jag läser alla vittnesmål, att andra har det oerhört besvärligt med svärmödrar, kollegor, vänner, obekanta magtafsare och annat löst och svagsint folk. 

Jag som är så pass tidig fortfarande väntar bara på att få höra en massa kommentarer. Haha. Just nu känns det knappt verkligt. Men jag lär väl bli less som alla andra så småningom. När det gäller olika råd man får så tänker jag att folk bara vill relatera och ha något att prata om.

Klart de är så att folk vill relatera eller ha ett samtalsämne. Men när 5e personen för dagen kommer med "samma" relateringar och samtalsämne så känns som man lever i en skiva med hack i Det är spännande med olika historier/erfarenheter från andra men man blir som mättad till slut :-P

Grattis till din graviditet

Den enda som störde mig under mina två första graviditeter var i slutet på den andra när jag sakta vankade genom korridoren på jobbet och en kollega ffågade hur länge jag tänkte.jobba. Jag sa då att jag skulle till barnmorskan nästa vecka och skulle höra med henne vad hon trodde om sjukskrivning då jag.gjort alla anpassningar jag kunnat men hade svårt att göra jobbet pga foglossningen. Kollegan började genast orera om att graviditet var minsann ingen sjukdom och jag kände mig som världens sämsta gravida kvinna. När jag sa att oj då har du jobbat ända till slutet skrattade hon och sa NÄ jag har varit sjukskriven nästan hela graviditeterna för jag har haft det så svårt...... Tålde aldrig fanskapet efter det.

Och jag.blev sjukskriven dom sista två veckorna.

För min del har jag ogillat alla som tvärsäkert gissat könet under mina graviditeter. Vad jag själv haft för åsikt har bara flinats bort och ett tvärsäkert tyckande har presenterats.

Jag har inte velat ta reda på kön och det har inte spelat någon roll. Men så fick jag tydligen inte tycka..

Klart jag måste önska mig ett speciellt kön? Och självklart är det en pojke/flicka. Bergsäkert!

Värre blev det med barn 2.. Och nr 3 var värst.

Triss i pojkar och tydligen får jag inte tycka att det är något bra?

Triss i samma kön är ju asballt! Men nähä...

Vad stor du är! Vad liten du är! Har fittan återhämtat sig nu!?(några dagar efter förlossningen)

Glömde den när en kollega berättade om en hon kände som fått ett dödfött barn och såg sådär nöjd ut när jag blev förfärad. Eller när svärmor vräkte ur sig ?Men gud vad tjock du är! Jag kände knappt igen dig!? Jag var höggravid och hade bara gått upp 12 kg, var verkligen bara mage. Kärringen ville bara va elak..

Denna tråden gillar jag skarpt det är hög igenkänningsfaktor och leder till en hel del leenden.

Tack flickor <3

Fy vilken elak svärmor! 12 kg är ju ingenting! Jag har gått upp 14 och det är verkligen bara magen och brösten som blivit större!

Min svärmor är som hon är, jag hade nog inte kunnat träffa henne på nio månader om hon inte skulle få nämna graviditeten (hon höll inte ens tyst om när vi var på förlossningen för folk, trots att vi uttryckligen hade bett henne.) Låter jobbigt med fobi, hoppas sista veckorna går fort!