Jag vill ligga med min kollega, är gift

Frågan är nog snarare varför hon inte drog i handbromsen tidigare. Att påstå att hon inte hade en aaaaaning om att det var på väg att bli såhär är rent skitsnack, TS förstod nog mycket väl var det var på väg, ingen är så blind att man inte fattar när en vänskap börjar övergå i något mer. Det som händer var nog snarare att TS fattade men valde medvetet att dra det vidare, av nyfikenhet, mersmak, eller whatever. Och det är DET TS borde fråga sig istället för att  bara skylla det på förhållandet.

ALLA förhållanden går upp och ner, de flesta av oss kan bli attraherade av någon annan men ALLA hamnar inte i TS situation, rätt många inser vart det är på väg och drar i handbromsen INNAN det blir som det blev för TS. Varför gjorde inte hon det? Och varför är hon ett år senare fortfarande så tveksam till att sätta stopp för det?

Visst, alla människor har känslor, men samtidigt hanterar inte alla sina känslor på samma sätt. Det kanske finns en poäng i att försöka lyssna på andra som hanterat sina känslor UTAN att hamna i knipa?

Frågan är nog snarare varför hon inte drog i handbromsen tidigare. Att påstå att hon inte hade en aaaaaning om att det var på väg att bli såhär är rent skitsnack, TS förstod nog mycket väl var det var på väg, ingen är så blind att man inte fattar när en vänskap börjar övergå i något mer. Det som händer var nog snarare att TS fattade men valde medvetet att dra det vidare, av nyfikenhet, mersmak, eller whatever. Och det är DET TS borde fråga sig istället för att  bara skylla det på förhållandet.

ALLA förhållanden går upp och ner, de flesta av oss kan bli attraherade av någon annan men ALLA hamnar inte i TS situation, rätt många inser vart det är på väg och drar i handbromsen INNAN det blir som det blev för TS. Varför gjorde inte hon det? Och varför är hon ett år senare fortfarande så tveksam till att sätta stopp för det?

Visst, alla människor har känslor, men samtidigt hanterar inte alla sina känslor på samma sätt. Det kanske finns en poäng i att försöka lyssna på andra som hanterat sina känslor UTAN att hamna i knipa?

Det är svårt att prata med dig om varför du hamnat i den här situationen. För det är ju det som är intressant. Din förklaring är starka känslor du inte kan stå emot.
Men känslor är ju kopplade till olika situationer. Något triggar igång känslor. Det är ju inte så att känslor är som satelliter som plötsligt slår ner på en. Nej de har ju en bestämt bana. Så när du träffade din kollega så fanns det behov som triggade igång känslan. Man kan säga att de fanns latent eller har uppstått med tiden.
Du har bara inte varit medveten om dem.Så man kan säga att din kollega var som ett stimuli som träffade ditt behov. Och med dålig impulskontroll så sitter man där. Lite tröttsamt att stanna vid att det var känslor som blev för starka. Känslor fungerar inte så.

Det kan vara ditt förhållande. Eller ouppfyllda behov sedan tidigare. Eller så enkelt som behov av positiv förstärkning. Eller ett självskadebeteende vilket jag inte tror eller hoppas på. Det kan finnas många olika orsaker till att man hamnar i situationer som riskerar att rasera familj och en själv.
Lite märkligt är det att du så notoriskt hävdar att det inte har med familjen att göra.
Den dörren stängde du snabbt. För snabbt??

Men när jag läser om dina veckorapporter finns ett mönster som finns hos beroenden. Du har klarat en vecka utan att missbruka. Bra.
Så det handlar inte om enbart kättja. För då skulle du ha bytt fokus för länge sedan.
En liten elak tanke tränger sig på. Kanske är det så att det också känns lite bra att få uppmärksamhet i en sådan här tråd, Eller??

Nej, jag har aldrig sagt att känslorna är som satelliter och att de slog ner pang och bom. Det har växt fram, ju mer vi umgåtts. Det är ganska logiskt. Men nej, jag menar fortfarande att det inte har med mitt förhållande med min man att göra. Om man träffar en ny vän innebär inte att det är nåt fel på de vänner man har  - jag menar inte att det är rätt att få känslor för någon annan när man är i ett förhållande - men det behöver inte betyda att det är nåt fel på mitt nuvarande. Men jag har redan sagt att beslutet är taget att jag inte kommer göra något åt detta. Det får förbli en fantasi. Och sådana är inte förbjudna.

Nej, jag har inget självskadebeteende. Kalla det beroende eller vad du vill. Det är känslor, och de kan man som bekant inte alltid stänga av bara för att man vill. Då går det upp och ner ett tag. 

Jag har lämnat denna tråd förr, uppmärksamhet eller längd på tråd är mig helt egalt - det verkar snarare vara andra som hänger upp sig på det? Halva tråden är dessutom tjaffs mellan olika personer som jag inte har att göra med överhuvudtaget, eller alls lagt mig i. Jag valde att komma tillbaka till tråden för att många undrade hur det gick / hade gått, och jag har inte bett om fler svar än de jag fått - jag går ofta in och svarar på inlägg nu bara, som de som undrar hur veckan varit eller som att jag svarar på ditt nu.