• Anonym (Villmenfårinte)

    Jag vill ligga med min kollega, är gift

    Jag är gift och har två barn, varit tillsammans i 14 år. Lycklig med min man, vill leva resten av mitt liv med honom. Har inte överhuvudtaget funderat på otrohet innan. MEN. Jag bytte jobb för 1 år sen, och jobbar där med en man där något vuxit fram som jag snart inte kan kontrollera. Vi märkte att vi hade rätt kul ihop, skämtar och skrattar mycket. Men plötsligt övergick det i känslor, som jag kämpar för att trycka undan. Det har gått ett halvår nu. Vi skriver mkt med varann på skype på jobbet, hänger så snart vi får chansen m gemensamma projekt (vi jobbar på olika avd så det känns som att vi hittar ursäkter att ses, ta en kaffe) och tonen i skype-samtalen är skämtsam, men övergått till skämtsam, flirtig. Vi skrev häromdagen att vi balanserar på gränsen, och det gör vi - utan att skriva eller säga något rakt ut. Stämningen är elektrisk. Jag vet eg inte vad han känner eller tänker, för vi har inte sagt nåt rakt ut. Jag kan inte sluta tänka på honom, och det äter upp mig snart. Och jag vill verkligen INTE förstöra hans familj (också gift), och inte min heller. Jag vill inte att han lämnar henne för mig. Jag vill bara så innerligt gärna kyssa honom, ligga med honom och få det ur systemet.

    Jag VET att jag borde undvika honom. Och JO jag älskar min man. Jag VILL inte känna såhär. Det här har bara slagit ner som en blixt och fastnat i mig. Nästan alla trådar jag hittar om liknande så har man det dåligt i sitt nuvarande, jag har inte det. Jag bara vill så jävla starkt bara ligga med honom. Men jag är rädd att jag inte kommer kunna leva med det, det borde jag inte, för då är jag ett jävla svin. Såna jag hatar själv.

    Vill rådfråga:

    1. Har du någon gång känt lika (haft det bra o älskat din nuvarande men blivit kåt/förälskad i en annan samtidigt) och faktiskt gjort det, fått det ur systemet och sen levt vidare? Eller slutar det alltid i kaos (fan, jag vet ju svaret, men finns NÅN som inte ångrat sig?)

    2. Borde jag fråga hur han känner / vad han tänker? Möjlighet: att jag inbillar mig och då är detta ur världen, alternativt. Risk: att han känner samma och det blir ännu jobbigare.

    Tacksam för konstruktiva tankar (att jag bör lämna min man innan jag gör nåt förstår jag att flera av er kommer säga, men det är inte aktuellt).

    Tack!

  • Svar på tråden Jag vill ligga med min kollega, är gift
  • Tecum
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-02-18 20:37:24 följande:
    Om inte annat är den kontakten ev dum med tanke på mitt startläge och att ja, jag vet. Men - det har gått ett år. Vi kommer inte helt plötsligt börja skriva annat till varann. Jag har svårt att se att det skulle ske nu. Men, ja, jag borde bryta det med för att helt avskärma mig om jag känner att jag inte kan vara bara vän.
    En gradvis nedtrappning behöver inte vara fel. Att styra över på oskyldiga memes gör kanske att känslorna trivialiseras på ett sätt som ett abrupt slut inte hade åstadkommit. Ungefär som när en rökare går över till nikotintuggummi. 
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Tecum skrev 2019-02-18 20:50:22 följande:

    En gradvis nedtrappning behöver inte vara fel. Att styra över på oskyldiga memes gör kanske att känslorna trivialiseras på ett sätt som ett abrupt slut inte hade åstadkommit. Ungefär som när en rökare går över till nikotintuggummi. 


    Lite så. Just nu är det enbart nikotinplåster, inte ens niktiontuggummin. Inga cigg (cigg är bara efter riktigt bra sex, det är sen gammalt ;)..)

    Men där kommer vi alltså inte hamna. Men det ÄR svårt att bryta helt när vi inte GJORT något fel eller ens sagt något och vi har kul ihop och vi förmodligen får varann att må bra. Men att vi minskat kontakten är nog bra för alla, oavsett.
  • Anonym (Hepp)
    Anonym (man) skrev 2019-02-18 15:16:20 följande:
    Fast det är det här som är så lustigt...

    Jag håller med dig om att det är ganska naivt att tro att vi inte skulle kunna bli attraherade av andra bara för att man är i ett förhållande. Man slutar ju inte känna saker för att man väljer att dela sitt liv med någon. Så frågan om det är rätt eller fel att känna kåthet/kärlek till andra verkar de flesta vara ganska överens om.

    Men sen har vi ju frågan om hur man ska hantera det när en sån situation uppstår? Och där det blir lite lustigt. För då börjar man snacka om att bryta med kristna normer och hur föränderligt livet är och att man borde bejaka sin mänsklighet, tänka liberalt, etc... men så for någon nämner att man kanske borde snacka med sin partner om hur man känner... nä du jävlar är det locket på och allt ska hanteras strikt efter kristna normer... där man absolut inte ska diskutera känsliga frågor med sin partner. Var tog det liberala tänket vägen där?

    Jag undrar om många av dessa som lever i åratal i ett dåligt förhållande gör det pga konflikträdsla? Man går omkring och känner en massa saker men vågar inte ta diskussionen med sin partner av rädsla för vad det kan leda till. Och partner kanske känner på sig att något inte är som det ska men kan inte sätta fingret på det, kanske tom ställer frågor men för bara tillbaka att allt är ok (för inte fan kan man väl diskutera känsliga frågor med varandra) och så rullar det bara på.

    Vore det inte bättre om man redan tidigt (innan det blir ett stor problem) kunde diskutera även känsliga saker med sin partner? Skulle inte det tom kunna tänkas svetsa en samman ännu mer som ett par om man kan lösa problem som ett team istället för var för sig?
    Men självklart pratar man ju med partnern, det har jag alltid gjort. Alla har inte jättesvårt att sätta ord på vad man känner, för mig är det lätt. Men det har inte hjälpt att prata när det väl är ett faktum, att känslorna man en gång haft är borta. Varken pratande i egen regi eller hos familjerådgivningen gjorde någon som helst skillnad. Så när man väl har gjort det då, vad skall man göra då? Jag valde att gå vidare utan honom, i efterhand vet jag att det hade hänt förr eller senare ändå, vi hade blivit väldigt olika med tiden.

    Det handlar inte om att "förverkliga sig själv" eller "man måste få vara lycklig!" liksom. Utan att låta bli att göra våld på sig själv när magkänslan faktiskt säger att man inte vill leva det gamla livet längre med den personen. Det kan nog vara svårt att höra vad de känslorna säger om man lever i ett ok eller ljummet förhållande. Vissa som jag bryter nästan direkt pga partnern är otrogen, då vaknar man väldigt snabbt.
  • Anonym (man)
    Anonym (Hepp) skrev 2019-02-18 21:44:16 följande:
    Men självklart pratar man ju med partnern, det har jag alltid gjort. Alla har inte jättesvårt att sätta ord på vad man känner, för mig är det lätt. Men det har inte hjälpt att prata när det väl är ett faktum, att känslorna man en gång haft är borta. Varken pratande i egen regi eller hos familjerådgivningen gjorde någon som helst skillnad. Så när man väl har gjort det då, vad skall man göra då? Jag valde att gå vidare utan honom, i efterhand vet jag att det hade hänt förr eller senare ändå, vi hade blivit väldigt olika med tiden.

    Det handlar inte om att "förverkliga sig själv" eller "man måste få vara lycklig!" liksom. Utan att låta bli att göra våld på sig själv när magkänslan faktiskt säger att man inte vill leva det gamla livet längre med den personen. Det kan nog vara svårt att höra vad de känslorna säger om man lever i ett ok eller ljummet förhållande. Vissa som jag bryter nästan direkt pga partnern är otrogen, då vaknar man väldigt snabbt.
    Njae, så självklart verkar det inte vara, prata gör nog de flesta, men exakt vad man tar med i samtalen och vad man utelämnar verkar vara väldigt varierande. Jag tycker snarare det verkar vara klart vanligast att man INTE nämner att man fått känslor / kåtslag på någon annan.

    Vissa (och nu menar jag inte dig) kan sitta i terapi och ingående diskutera relationen men bara råka glömma ta med att man är är dökåt/dökär i en kollega, ungefär som att det inte spelar någon roll alls i sammanhanget. Och då är det kanske inte så konstigt om terapin inte ger något, för ska man vända ut och in på sig själv och förhållandet så blir det ju lite fel om den ena lägger fram alla korten med den andra sparar några ess i ärmen. Kan man inte diskutera problemen i sin helhet så är det nog ingen idé att diskutera dem alls och terapi är bortkastad tid / pengar.
  • Anonym (Önskar samma)

    Eftersom tråden är gammal och jag inte har orkat/hunnit läsa igenom hela så får ni ta mitt svar för vad det är.

    Jag svarar som om jag vore i din sits, vilket jag önskar att jag var.

    Ska man vara otrogen så är en person som inte under några omständigheter vill lämna sin respektive, den perfekta älskaren/älskarinnan.

    För saken är den att om det är något man är skyldig sin sambo/fru/man, så är det är dom INTE ska få reda på otroheten. Det är bara vid vetskap som otrohet sårar.

    Så med det sagt... Sköt det smidigt!

    - Kontakta bara varandra på arbetstid.

    - Om ni "måste" kontakta utanför får ni ha ett kodsystem: "Ska du på mötet imorgon kl 14:00?" Ni får själva komma fram till vad olika saker ska betyda. "Mötet" kan vara "Jag hämtar upp dig med bilen på plats X".

    Det ska vara en typ av meddelande som aldrig kommer ifrågasättas.

    - Ingen av er får berätta för någon annan. INGEN!

    - Städa undan efter er. Lämna inga kläder el. likn.

    Tänk på att parfymdofter kan stanna kvar ett tag.

    - Var likadana hemma som ni var innan. Behåll samma frekvens vad gäller sex hemma.

    - SKYDDA ER!!

    - Hur nice det än är med hårda tag. Se till att INTE lämna märken efter er som kan ifrågasättas.

    - Kasta inga menande blickar mot varann när andra på jobbet kan se. Med stor sannolikhet har många på jobbet redan börjat ana något och då är risken stor att ni redan har många nyfikna ögon på er.

    Lycka till!

  • Anonym (FYI)
    Anonym (Önskar samma) skrev 2019-02-20 08:18:52 följande:

    Eftersom tråden är gammal och jag inte har orkat/hunnit läsa igenom hela så får ni ta mitt svar för vad det är.

    Jag svarar som om jag vore i din sits, vilket jag önskar att jag var.

    Ska man vara otrogen så är en person som inte under några omständigheter vill lämna sin respektive, den perfekta älskaren/älskarinnan.

    För saken är den att om det är något man är skyldig sin sambo/fru/man, så är det är dom INTE ska få reda på otroheten. Det är bara vid vetskap som otrohet sårar.

    Så med det sagt... Sköt det smidigt!

    - Kontakta bara varandra på arbetstid.

    - Om ni "måste" kontakta utanför får ni ha ett kodsystem: "Ska du på mötet imorgon kl 14:00?" Ni får själva komma fram till vad olika saker ska betyda. "Mötet" kan vara "Jag hämtar upp dig med bilen på plats X".

    Det ska vara en typ av meddelande som aldrig kommer ifrågasättas.

    - Ingen av er får berätta för någon annan. INGEN!

    - Städa undan efter er. Lämna inga kläder el. likn.

    Tänk på att parfymdofter kan stanna kvar ett tag.

    - Var likadana hemma som ni var innan. Behåll samma frekvens vad gäller sex hemma.

    - SKYDDA ER!!

    - Hur nice det än är med hårda tag. Se till att INTE lämna märken efter er som kan ifrågasättas.

    - Kasta inga menande blickar mot varann när andra på jobbet kan se. Med stor sannolikhet har många på jobbet redan börjat ana något och då är risken stor att ni redan har många nyfikna ögon på er.

    Lycka till!


    Om.... du nu hade läst tråden och förstått var ts står idag...Vad tillför då ditt inlägg?
    Och vad betyder detta..."Jag svarar som om jag vore i din sits, vilket jag önskar att jag var." 
  • Anonym (man)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-02-18 20:11:51 följande:
    Bra, enkel och legitim fråga. Jag har kommit dit att jag inte skickar något först. Men svarar om han skickar. Varför? För att jag fortfarande tycker om honom, även om jag inte kommer ta det vidare För att han får mig att må bra. För att jag skrattar sjukt mkt med honom. För att det bara är memes och i stort sett ingen annan konversation på insta mellan oss. För att skratt känns ofarligt. För att vi inte korsar nån gräns. För att jag hoppas tänker att vi bara kan vara vänner som det är meningen att vi ska vara.
    Men om allt är så ofarligt och bra, varför skrev du denna tråd?
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Anonym (man) skrev 2019-02-21 16:26:41 följande:

    Men om allt är så ofarligt och bra, varför skrev du denna tråd?


    Allt är inte ofarligt och bra. Och det var det definitivt inte när jag startade denna tråd. Men saker och ting har ju hänt sedan tråden skapades. Ovan svar som du hänvisar till är min förklaring till varför jag inte brytit med honom.
  • Anonym (Hmm)

    Jag har följt denna tråden sen start. Jag tycker Ts gjort en jätteresa faktiskt. Jag förstår inte alla som fortfarande vill att hon sak prata med sin man hela tiden. Ts har faktiskt inte gjort något ännu,man kan tycka att hon spelat ett farligt spel och legat på gränsen. Men hon har faktiskt inte gjort något övertramp som gör att hon måste samtala ned sin man om det.

    Jag tycker du sköter det jättebra Ts,hoppas att du forrsätter att uppdatera tråden framöver.

  • Anonym (Villmenfårinte)
    Anonym (Hmm) skrev 2019-02-22 00:13:25 följande:

    Jag har följt denna tråden sen start. Jag tycker Ts gjort en jätteresa faktiskt. Jag förstår inte alla som fortfarande vill att hon sak prata med sin man hela tiden. Ts har faktiskt inte gjort något ännu,man kan tycka att hon spelat ett farligt spel och legat på gränsen. Men hon har faktiskt inte gjort något övertramp som gör att hon måste samtala ned sin man om det.

    Jag tycker du sköter det jättebra Ts,hoppas att du forrsätter att uppdatera tråden framöver.


    Tack. Det känner jag själv också, en jävla resa, och med hjälp av många av er här på vägen. Jag har definitivt spelar ett farligt spel och legat på gränsen, men jag hoppas (precis som ni) att detta landat nu. Även om vi hänger. Även om känslorna spökar så finns beslutet att - nej - som grund.
Svar på tråden Jag vill ligga med min kollega, är gift