Börja studera eller göra som FK vill och vänta?

Det verkar inte spela någon roll vad sjutton jag än skriver. Alla verkar redan ha bestämt på förhand att jag inte kommer att klara av något av det jag tar mig för.

Med den inställningen kan jag ju säga att det inte blir lättare för mig att ta mig för någonting utan tvärtom. Då känner jag ju direkt att kraven bli ännu högre på att jag måste klara det jag tar mig för.

Varför skulle då fått IG? Hög frånvaro och enbart deltagit en del på kursen ger inget betyg.

Men strunt samma jag behöver ändå läsa kursen igen i och med att jag inte tog till mig av den samt att frånvaron var hög.

Allra helst ser jag att slaveriet med att arbeta och konsumtionssamhället osv. ändras i grunden och att basinkomst betalades ut till alla. Men nu ser inte verkligheten ut sådan och för att få sin försörjning och slippa leva på myndigheterna måste man arbeta. Detta är jag då tvungen till och vill göra för att göra rätt för mig. Nu har jag ett extra stort sömnbehov, har aldrig jobbat tidigare plus en del annat. Då är det orimligt att ens tro och ens försöka börja med att jobba heltid. Jag är realist och kan sätta mig in i hur det skulle gå då samt att jag känner mig själv. Det skulle inte gå alls att gå från noll till heltid. Hade jag varit yngre hade jag ju kunnat jobba i lägre omfattning på sommarlovet eller sett till så att jag hade kunnat praktisera under skoltiden som man brukar. Då hade jag haft lite erfarenhet av arbete och det hade varit lättare att gå på fler timmar idag.

Jag har aldrig vågat börja arbeta tidigare i livet därför att jag dels inte har någon utbildning och ingen erfarenhet samt att jag har varit rädd att bli utan inkomst. Samtidigt har jag alltid haft ett stort sömnbehov och jag har allt som oftast sovit 10 timmar. När jag var barn ka jag mig oftast vid 20 och vaknade vid 6-6.30. Detta har gjort att jag inte har vågat att ta ett arbete tidigare i livet. Osäkerheten för min försörjning har varit förstor för att våga testa. Hade mitt sömnbehov inte sett ut som det gör och jag hade haft en utbildning redan för säg 10 år sedan då hade jag ju fixat mig ett jobb på en gång.

Att jobba gratis eller ta ströjobb för att få erfarenhet och meriter har inte heller fungerar i och med att min aktivitetsersättning då har kunnat dras in. Minsta möjliga snesteg så vips dras hela ersättningen in och jag står utan pengar till hyran. Det är bl. a. detta som har orsakat att jag inte har jobbat tidigare trotts att jag har velat. Men nu vill jag jobba ännu mer än förut för att kunna höja min inkomstoch få ett bra liv men det ser mörkt ut.

Chanserna ser väldigt mörka ut om jag ska göra som myndigheterna tycker. Då har jag kanske lagom fått en hyfsad inkomst till min 50- eller 60-årsdag. Jag måste tydligen ta tag i saken på egen hand och strunta i myndigheterna.

Söka jobb och se i fall jag får ett. Men jag ser inte ljust på framtiden det kan jag ju säga på en gång.

Ja men då blir väl ersättningen vilande?,dessutom för att få plugga är det aktivitetsersättning vid förlängd skolgång som gäller. Man får tror jag jobba när man har aktivitetsersättning men det får typ bara vara en timme om dagen för att fortsatt få ersättningen utbetald. Man kan ha åtgärder för att rehablitera sig och samtidigt få ersättningen utbetald men inte om det är något som likställs med arbete tror jag. Men jag kan ha fel, jag är ingen expert på området.

Jag lever redan med väldigt knappa resurser och att då börja leva ännu snålare skulle inte fungera bra. Jag begär inte att jag ska tjäna 20.000 efter skatt varje månad på första jobbet. Men jag vill ju gärna att det ska löna sig att arbeta jämfört med att leva på bidrag, annars är det ju systemfel någonstans.

Så du påstår att jag aldrig kommer kunna tjäna 20.000 per månad i lön? Vad baserar du det antagandet på? Och bet är ju möjligt att jobba sig uppåt och få högre och högre lön vartefter. Även studier bör höja lönen på sikt, inte till en början men med både studier och 10 års arbete så kanske..

Jag har inte latat mig ett dugg. När jag är vaken sitter jag inte still mer än på kvällen ett par timmar. Lat i min mening är någon som ligger på sofflocket dagen igenom och kolla Netflix, är fet och inte motionerar, äter skräpmat, inte städar sitt hem, inte betalar sina räkningar, inte tränar osv. Jag är precis motsatsen till detta. Samt att jag även försöker ta tag i mitt liv och vill ha en förändring. Detta kallar inte jag lathet. Dock är det svårt att komma någon vart i min situation eftersom jag har varit utan jobb/studier i så många år.

Känner du mig? Nää och då kan du ju omöjligt veta vad jag klara av eller ej. Det ända som jag har påtalat i denna tråd är att jag inte orkar med 12 timmar på denna arbetsplatsen jag är på idag samt att jag troligtvis inte kommer att orka mer 100% på någon arbetsplats. men för den delen så är det inte sagt att jag inte kommer klara fler arbetstimmar på en annan arbetsplats.

Folk som påstår vad jag klara av och inte när de inte ens har träffat mig 5 minuter ska inte uttala sig.

Just därför är träningen bra...

Nej, ts har inte börjat försöka.