Utlandsflytt med 9 åring
Jag är ensamstående mamma på 34 år. Jag har en son på 9 år. Jag blev gravid med en man som visade sig vara gift. Jag ville inte göra abort utav etiska skäll. Jag respekterar dom som väljer att göra abort. Jag har hela tiden haft ensam vårdnad, han har inte ens velat träffa sin son. Han har betalat underhållet klanderfritt. Jag har haft några kortare relationer, men dom har inte känts rätt. För 2,5 år sedan skapade jag en profil på Internationelcupid. Efter ett tag kom jag i kontakt med en Kanadensisk pilot som var 4 år äldre än mig. Vi började skriva till varandra, sedan blev det Skype. Han bor i Toronto och han heter John. Han var stridspilot innan, men har idag blivit förste officer hos Air Canada. Det blev sedan en resa till Toronto, han ville att vi skulle bo hos honom. Men jag sa att jag bokar hotell i 3 nätter, så får vi kan se hur vi känner för varandra när vi träffas. Det var så att säga kärlek vid första ögonkastet. Han har sedan besökt mig och träffat mina föräldrar och min storasyster. Jag har träffat hans föräldrar och hans storasyster. Hans familj tog emot oss med öppna armar, så gjorde även min familj med John. Hans syster fullkomligt förtjust min son, han är som jag blond och blåögd. Vilken söt liten viking sa hon första gången hon såg honom. John tycker väldigt mycket om min son, och han tycker mycket om John och hans syster, och hans föräldrar. Hans syster har tvillingflickor som idag är 14 år gamla. Vi har rest fram och tillbaka till Toronto, i somras förlovade vi oss där. Jag har berättat för honom att det inte blir fler barn, för några år sedan upptäckte dom cellförändringar i livmoderhalsen vid en rutinkontroll. Då flera kvinnor i min släkt har fått livmoderhalscancer, valde jag att operera bort livmodern. Det är ok sa han , du har ju en fin son. Under höstlovet blev det ett nytt besök i Toronto. Vi har dels köpt ett nytt hus, vi har besökt skolan där min son ska gå, och fått information. Rektorn sa att det går 11 Svenska barn där, bland annat en flicka i klassen där han ska gå. Rektorn tycker att min son ska börja där efter jullovet, så att hinner vänja sig lite vid sitt nya land som hon sa. Jag har på hennes inrådan låtit sonen börja en kurs i engelska här hemma. Det är engelska som dom ska prioritera när han börjar där. Nu har jag sålt mitt radhus och min bil. Vi bor hos mina föräldrar. Vi flyttar till Kanada 4/12. Alla papper som behövs är ordnade . Jag är civilekonom så jag har redan jobb som väntar där. Jag har pratat med min sons far, även om jag har ensam vårdnad vill jag berätta det för honom. Han har inget emot det, han sa då kanske han kan adoptera honom så slipper jag betala underhåll, vilken typ!!! Sonen ska sluta skolan 23/11, jag vill ha den tiden med honom för att förbereda honom inför flytten till Kanada. En kväll frågade han när ni ska gifta er nästa sommar, ska ni åka på bröllopsresa då? Ja sa jag, får jag följa med frågade han. Jag svarade du vet att jag aldrig skulle kunna åka utan dig, John vill också att du följer med. Han vill att vi reser som en familj. Vi planerar en längre resa till Australien. Han är också lite ledsen för att han förlorar sina kompisar, jag tröstade honom och sa du kommer att få nya kompisar i Kanada. Nu har jag en lite fråga! Tycker ni att jag är egoistisk för att jag följer mitt hjärta? Och flyttar med min son till Kanada, där jag vet att vi kommer att bli lyckliga. Min son för en far som är närvarande. Jag älskar verkligen John och jag vill gifta mig med honom. Jag älskar min son över allt annat. Både jag och John ska höra allt för att sonen. ska kunna anpassa sig så smidigt som möjligt.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-12-03 17:56
I morgon 13,40 går flyget till Frankfurt, sedan 17,10 går flyget till Toronto. Sonen är väl förberedd för flytten, och vi flyger hem 21/12 och firar jul och nyår i Sverige. Sonen är överlycklig, John har via en bekant lyckats fixa biljetter till en hemmamatch, med Toronto maple leafs. Så sonen bara längtar tills vi ska åka nu, han älskar hockey.