Alla ni som upplevt 70- och 80-talet

Jag är född -73, så mina minnen är också främst från 80-talet, men med föräldrars och storasyskons berättelser och bilder kan jag till viss del minnas mitt 70-tal.

Till att börja med var det en orgie i murriga färger.
Mina föräldrar byggde hus i början av 70-talet och det var först i mitten av 80-talet min pappa började göra om med nya färger och tapeter.
Innerdörrarna var bruna, med fuskspeglar där listerna var grönmålade och i speglarna var det tapetserat med en beige tapet med brunt mönster.
Korridoren till sovrummen hade orange-målade väggar.
Hallen hade grön heltäckningsmatta och allt trä var grönbetsat.
Gillestugan i källaren hade gula och bruna väggar, med en fondvägg som var tapeserad med en tapet bestående av bara gröna löv, som om man stod framför en tät djungel.

Jag växte upp med proggen och ABBA på radio, sedan kom band som Noice, Gyllene tider och Magnus Uggla.

Det var en tid före mobiltelefoner, pc, paddor och cykelhjälmar.
Det var knappt man använde säkerhetsbälte, i alla fall inte som barn sittande bak, det kom först på 80-talet.

Innan McDonalds kom och tog över fanns i stort sett bara Sibylla och Clock.

På sommaren var det mycket bad vid stranden och man tog hela familjen, fika och lunch med sig och spenderade hela dagen där.
Barn sprang i regel nakna upp till 4-5 års ålder och minst hälften av kvinnorna solade utan topp.

Den bil jag har starkast minne av var min pappas Volvo 142 av 1973 års modell, den köpte han begagnad någonstans runt 76-77 och körde till 84 eller något sådant. Jag kom själv att ha just en -73'a under många år.

Det beror nog mycket på var man bodde.

På vår ort fanns bara en enda svart familj, men jag hade inte mindre än fem kurdiska tjejer i min klass redan på lågstadiet samt en chilensk kille.

På mellanstadiet och i högstadiet hade jag inga invandrade alls i klassen och inte många i parallellklasserna heller. En vars pappa var grek och en vars föräldrar var från Finland. Annars fanns det många finska familjer på grannorterna i kommunen.

Var jugoslaverna bodde, som borde ha kommit under 70- och 80-talet har jag ingen aning om, för jag såg knappt en enda under min uppväxt.

Sedan fanns redan då de typiska invandrarområdenea, vilket i Stockholm var Tensta och Rinkeby i nordväst, Alby och Fittja i sydväst och Jordbro i sydöst, där över hälften hade utländskt ursprung, med få undantag.

Fanns en del ungrare, greker, desertörer från USA, båtflyktingar från Vietnam kom väl också under slutet av 70-talet samt arbetskraftsinvandring från Finland

Det var samma på min ort.

1973 bestod Sverige av 99,5 etniska svenskar.

Låt mig tänka hur det var under min grundskoletid. Är född under första halvan av 70-talet.

Hade elever från Grekland, U.S.A och någon från Finland i klasserna jag gick.

Hade två adopterade klasskamrater från Sydkorea.

Fanns några från Chile på min skola.

Inte en enda muslim såg jag på skolan under mina nio grundskoleår. Och ingen heller på gymnasiet.

Jag kan inte komma ihåg att det fanns en enda invandrare på den skola jag gick i på låg- och mellanstadiet (andra halvan av 70-talet). Det fanns adopterade barn från t ex Korea och Sri Lanka, men de var ju lika svenska som vi andra. Skolan var ganska stor (4-5 parallellklasser 1-6).

När jag började högstadiet inne i stan träffade jag för första gången på invandrarbarn, de var från Jugoslavien. 

Har TS och ni andra sett programmen på tv där kändisar med sina familjer får bo och leva i ett årtionde där kändisen är uppväxt i (minns ej vad det hette, men gick under 2018)?
Går kanske att streama...

Precis. Det fanns invandrare, men samhället var inte mångkulturellt på det sättet som det blivit.

Då jag var barn är mina minnen av 70-talet främst Fem myror är fler än fyra elefanter, Anita och Televinken, Kalles klätterträd, Drutten och Gena.

Min far som var i 20-årsåldern har dock en annan bild och den handlar om konsekvenserna av de tunga droger som gjorde sitt intåg på 70-talet. Tidigare var det mest folköl, rödvin och braj men när heroinet tog grepp om Sverige i början av 70-talet så började folk dö som flugor. 

Mycket var bättre men en hel del var sämre. Visst kunde alla normala människor få jobb men många jobb var okvalificerade och lågbetalda. Mina föräldrar var pedagoger och hade det inte alltför fett. Vi bodde på 60 kvm men lgh var köpt kontant 1970 för 8 000 kr så de hade inga bolån men bilen, en hyfsat ny opel manta köpte min far för ca 20 000 kr. För att klara avbetalningarna körde han svarttaxi med den på helgerna också åkte han runt bland stans villakvarter och sålde brandvarnare.

Kläder, cyklar, Tvapparater var av hög kvalitet men dyra. Minns att föräldrarna inte hade råd att köpa ny Tv och video kontant utan de hyrde. 

Mina föräldrar var inte lika inskränkta som polarnas så jag var den enda killen i klassen som hade riktigt långt hår och så hade jag utsvängda jeans och afganpäls vilket gjorde mig poppis bland tjejerna.

När 70-talet övergick i 80-tal blev jag istället punkare och min pappa köpte nitar, läderjacka och läderbyxor till mig och så fick jag ibland ha rött och grönt hår.

1982 tog min pappa mig till min första Iron Maiden konsert "Killers" och vi såg även Gyllene tider 2 gånger. 

I mitten av 80-talet började vi lyssna på run dmc, gick runt med bandspelare på stan och dansade breakdance i Adidas och Sergio Tacchini.

Ett speciellt minne jag har ifrån 70-talet var när vi var på badhuset med dagis. Alla nakna kvinnor man såg i duschen hade riktigt buskiga saker mellan benen.