• Anonym (Oldie)

    Alla ni som upplevt 70- och 80-talet

    Jag verkligen spricker av avundsjuka på er. Jag är så otroligt insnöad på dessa två årtionden och önskar att jag hade fått uppleva hela 70- och 80-talet som tonåring eller vuxen så att jag i detalj kunnat uppleva allt. Är själv född -79 så mina minnen består av 80-talet, vilka är rätt vaga. Tittar på bilder (privata från mina föräldrar/släktingar och på nätet) och klipp från dessa årtionden och försöker verkligen leva mig in i hur det var då. Besöker ställen jag vuxit upp i på 80-talet. Lyssnar mestadels på musik från dessa tider och anser att bästa musiken faktiskt producerades då. Har gått så långt som att söka på nätet efter riktiga 70-talskläder. Hittar bara skit som säljs som maskeradkläder, dvs inga riktiga vardagskläder.

    Jag har en otroligt romantiserad bild av just 70- och 80-talet, men mest 70-talet. Jag skäms inte för min romantisering. De som känner mig vet om detta. Bruka reta mamma med att säga att hon borde ha fått mig tidigare så jag fått uppleva det hon fått. Brukar fråga personer äldre än mig om hur det var på den tiden. Känner en otrolig fascination för just dessa personer. När jag träffar någon första gången är de första tankarna som poppar upp hos mig att den här personen har upplevt de här årtiondena och jag kan inte sluta tänka på det varje gång jag möter personen. Jag föreställer mig den personen hur denne säkert var och såg ut på den tiden. Och så känner jag en fascination blandat med avundsjuka.

    Jag fattar egentligen inte hur det blev såhär men de här känslorna har bara vuxit fram och stannat kvar. Jag har dock varit en del nostalgisk av och till under mina vuxna år. Nu är det en del av mitt vardagliga liv och jag vill inte släppa det. Jag mår bra av det, känner mig "hemma" i att drömma om dessa årtionden och ta del av allt som går att ta del av och att jag känner mig som mig själv i detta, men är samtidigt frustrerad över att jag inte kan uppleva de åren, och att det inte finns något jag kan göra åt det.

    Så alla ni som fått vara med på riktigt - ett stort hjärta till er <3

  • Svar på tråden Alla ni som upplevt 70- och 80-talet
  • Houdini

    Född 65

    Alla romantiserar det de inte varit med om själva.

    Ja mycket var ju betydligt enklare då för samhällsklimatet var mildare då på sätt och vis.

    Men en sak som definitivt inte var bättre då var att alla var klädda i stort sett likadant, det fanns ett mode.

    Iofs jag är uppvuxen i Stockholms län.

    Och hade du inte rätt kläder blev du ordentligt mobbad. Att ha egen stil fanns inte i början på min toalett årstid.

    Sen det att det raljerade över att vi i min generation minsann överlevde utan att sitta fastspända i bilen, för mig är det ytterst smaklöst då jag har flera exempel från där jag bodde där både barn och vuxna omkom i trafikolyckor som antagligen skulle ha klarat sig i dagens läge.

    Man var på sätt och vis friare man var ute och lekte och föräldrarna kunde inte bara ringa en kolla var man var.

    Vad många dock glömmer är att det fanns många kvinnor som var hemmafruar och/eller var dagmammor som var ute större delen av dagen, så det fanns alltid någon som ändå hade koll på ungarna. Och på den tiden var det helt okej för vilken vuxen som helst att säga till en om man inte skötte sig. Och du kan ge dig på att de skvallrade till ens föräldrar.

    Sen skulle jag vara djupt tacksam om modet från början av sjuttiotalet aldrig serdacens ljus igen. För att inte snacka om färgerna spygrönt, orange, smutsgult blää.

  • Houdini

    Appropå modet inte kul att kolla på morsans fotografier. Från tidiga 70-talet när alla kvinnor hade kortkort och då snackar vi kortkort, det räknas som kort tröja idag det som gick som klänning då.

    Eller de snygga frisyrerna karlarna hade.

  • Thereisthat

    Kul att du gillar 70-talet. Är själv likadan! Har skrivit en del trådar om ämnet, t.ex. den här:

    www.familjeliv.se/forum/thread/78268560-hur-var-det-att-leva-pa-70-talet

    Jag har också noterat att det finns påfallande många likheter mellan 70-talet och 00-talet. Citat:


    Thereisthat skrev 2018-10-18 15:26:22 följande:

    Hej. Jag har under den senaste tiden uppmärksammat att 70-talet och 00-talet har väldigt många likheter med varandra.

    70-talet var ett decennium som under första halvan präglades av USA:s krig i Vietnam med stora demonstrationer som engagerade folk från såväl kultureliten som gräsrötterna. 00-talets första hälft såg samma engagemang mot USA:s krig mot Irak, där demonstrationerna 2003 samlade tusentals människor.

    Den mer "städade" populärkulturen bestod på 70-talet av diskotekskulturen, medan 00-talet såg bratsen och en stark nattklubbskultur. Men likväl fanns det ett starkt motstånd mot detta inom andra grupper. På 70-talet var prog och senare punken på modet för de som var trötta på kommersialismen. På 00-talet fanns motståndet mot detta inom alternativrocken och emokulturen. Något som också är iögonfallande likt var 70-talets och 00-talets "betongromans" där svenska rappare förskönade betongförorterna i sina texter och 70-talets vänsterinriktade band som Nationalteatern sjöng ljuvligt och "betongen". Även Jan Halldoffs film Stenansiktet från 1973 gav en skräckblandat förtjusande bild av betongförorten och vad den gjorde med ungdomen.

    På modet var långt hår på männen populärt under bägge nämnda decennier. Överlag präglades herrmodet av en väldigt laidback och avslappnad attityd. Mycket slit och släng å ena sidan, men å andra sidan kom casualmodet från England där skjorta och pullover blev poppis. Ville man dock ha skjorta så var det stor krage som gällde. Alla dessa företeelser tycker jag mig se på 70-talet också. Även skatingkulturen fick ett uppsving på 00-talet med Billabong och Jackass. Denna kultur var också högst levande under 70-talets andra hälft.

    Sen finns det naturligtvis också många skillnader. 70-talet hade Magnus och Brasse, Hasse och Tage medan 00-talet hade Hem till Midgård, South Park och en i allmänhet mörk humor. Dessa finner jag få likheter med. Men jag tycker ändå att likheterna är iögonfallande många.


  • Anonym (Born in the 60's)

    Sociala medier existerade inte och det var dyrt att ringa i telefon så för att ha kontakt med någon som inte fanns i närheten så var det brev på posten som gällde, portot var 75 öre.

  • Anonym (anonym)
    Houdini skrev 2019-01-06 13:06:31 följande:
    Appropå modet inte kul att kolla på morsans fotografier. Från tidiga 70-talet när alla kvinnor hade kortkort och då snackar vi kortkort, det räknas som kort tröja idag det som gick som klänning då.
    Eller de snygga frisyrerna karlarna hade.
    En hel del polisonger och mustascher var det dessutom var de flesta magra både män och kvinnor, män klädda i tajta gabardinbyxor med vida ben och slimmade skjortor med en massa mönster när det skulle vara uppklätt.
  • Förkrossad45
    Anonym (Oldie) skrev 2019-01-06 10:34:58 följande:

    Jaså? Och jag som trodde att ekonomin var bättre då än nu. Fanns underhållsstöd på den tiden?


    Ja men jag kommer inte ihåg hur mycket det var. Vi hade heller ingen bil men vi åkte till England 1977 och hyrde ett hus i två veckor. Maten var rätt enahanda även om man hade några favoriträtter. Hawaiilåda, Kinesisk chowchow, Renskav, Stuvad spenat med fiskpinnar och Potatisplättar är rätter jag inte ätit på länge...
  • Anonym (mor)
    Anonym (Born in the 60's) skrev 2019-01-06 13:12:26 följande:

    Sociala medier existerade inte och det var dyrt att ringa i telefon så för att ha kontakt med någon som inte fanns i närheten så var det brev på posten som gällde, portot var 75 öre.


    Och behövde man ringa ett samtal när man var på stan så fick man leta upp en telefonkiosk. Ofta var den trasig. Småpengar hade man inte alltid heller på sig och det var inte självklart att hitta ngn att växla med. Man skulle INTE vara i trängt läge och behöva ringa snabbt utan gott om tid var vad som gällde.
  • Houdini
    Anonym (anonym) skrev 2019-01-06 13:15:38 följande:

    En hel del polisonger och mustascher var det dessutom var de flesta magra både män och kvinnor, män klädda i tajta gabardinbyxor med vida ben och slimmade skjortor med en massa mönster när det skulle vara uppklätt.


    Håller definitivt inte med om att de flesta var magra då.

    Som maken precis sa "är det därför folk åkte över till Danmark och köpte bantningspiller"

    Det sk Helsingörs pillret som bla innehöll amfetamin.
  • Anonym (mor)
    Anonym (anonym) skrev 2019-01-06 13:15:38 följande:
    En hel del polisonger och mustascher var det dessutom var de flesta magra både män och kvinnor, män klädda i tajta gabardinbyxor med vida ben och slimmade skjortor med en massa mönster när det skulle vara uppklätt.
    Ja det är otroligt så MAGRA vi var på 70-talet. Liksom när man ser filmer från den tiden så tror man knappt sina ögon. Det var ju liksom INNAN alla snabbmatskedjor och så hade man i alla fall som ung.......sällan några pengar att röra sig med.
  • Gizmo
    Anonym (nja) skrev 2019-01-06 11:08:47 följande:
    Det gjorde jag också. Jag avstod ibland tom att gå ut med kompisarna för att jag skulle vara hemma och spela in radioprogrammen, speciellt när Tracks körde sina årslistor, de var ju bara bäst! 

    Det där kan jag sakna faktiskt. Hade alltid en kassett laddad i spelaren om det dök upp nån bra låt på radion. Sen hade jag en walkman som jag spelade kasetterna i när jag cyklade till skolan. Underbart! Idagfinns allt på tex Spotify så man gör ju listor där men det är inte samma sak :) 
    Vad roligt att jag inte var ensam om att svika vänner & bekanta på grund av radion!Tungan ute
Svar på tråden Alla ni som upplevt 70- och 80-talet