30+, följas åt på vägen till första barnet?

Ska man tro de som faktiskt vet något så bör man väl kunna få symptom först omkring BIM. Då det är samma hormon som skapar tidiga symptom, som testen mäter.

/ Säger hon som tycker sig ha känt symptom på sådär ÄL +2 och inte kommer känna sig övertygad om att det var inbillning förrän/om inte mensen dyker upp inom någon vecka :')  

Om man bortser från alla oss som nojar här så tror jag dock faktiskt på allvar att det är betydligt vanligare att inte känna något innan BIM än att göra det, om man faktiskt ska tänka logiskt för en sekund :)

Hej! Jag tog ett sånt där tidigt graviditetstest idag, äl+10. Tokblankt såklart! Egentligen kan det väl vara för tidigt men jag hinner ju aldrig testa innan mensen kommer eftersom jag har kort lutealfas. Nu började jag känna värk i tjejmagen så mensen kommer nog snart. Har varit så gasig i magen också (brukar vara det efter äl), men det är borta nu. När jag stod och väntade på testet kände jag mig superdum. Kände mig så korkad - som om det skulle finnas en chans att jag skulle bli gravid liksom. Usch, jag är så bitter och ledsen på allt. Min sambo är väl rätt trött på att höra mitt ältande om detta. Han har inte ens frågat nått nu när det börjar närma sig. Det stör mig ganska mycket att han inte verkar bry sig. Jag vet att han bryr sig men han tänker inte på det. Han har inte bråttom till nått barn, så vi har inte riktigt samma inställning till det här ;) Jaja ville bara skriva av mig lite. Det är så ensamt med tankarna annars. Hoppas ni alla får en fin helg!

Åh inte ska du känna dig dum! Kan relatera till allt du skriver. Inte minst känslan när man väntar på ett test.

Min sambo säger inte heller mycket men det betyder ju inte som du skriver att de inte bryr sig, tänker eller känner. Det är nog helt annorlunda för oss, det är vår kropp och vi som känner varenda lite grej som händer och pågår i den. Hoppas du får en fin helg du med! <3

BIM på måndag och tempen verkar höjas nu äl+11

Hej! Jag tog ett sånt där tidigt graviditetstest idag, äl+10. Tokblankt såklart! Egentligen kan det väl vara för tidigt men jag hinner ju aldrig testa innan mensen kommer eftersom jag har kort lutealfas. Nu började jag känna värk i tjejmagen så mensen kommer nog snart. Har varit så gasig i magen också (brukar vara det efter äl), men det är borta nu. När jag stod och väntade på testet kände jag mig superdum. Kände mig så korkad - som om det skulle finnas en chans att jag skulle bli gravid liksom. Usch, jag är så bitter och ledsen på allt. Min sambo är väl rätt trött på att höra mitt ältande om detta. Han har inte ens frågat nått nu när det börjar närma sig. Det stör mig ganska mycket att han inte verkar bry sig. Jag vet att han bryr sig men han tänker inte på det. Han har inte bråttom till nått barn, så vi har inte riktigt samma inställning till det här ;) Jaja ville bara skriva av mig lite. Det är så ensamt med tankarna annars. Hoppas ni alla får en fin helg!

Visst är det jobbigt, kan gå från att vara så pepp och positiv till att känna sig så dum för att man tillät sig hoppas. Vet inte hur man ska hantera det. Eller hur man ska hantera sin partner, känns som ett allmänt fenomen att männen tar lättare på försökandet. Hm, inte många tips tyvärr men väldigt mycket igenkänning. Det är liksom bara att fortsätta kämpa på något mirakulöst sätt.