Osjälvständig 13-åring

Låter mycket likt mig och jag har ADD&autism, (går in i varandra symptommässigt för mig så svårt att avskilja om detta påminner mer om det ena eller andra) som framkom i vuxen ålder.

Skulle köra på schema för varje veckodag, tydligt så han ser och kanske en checklista för viktiga saker varje dag.

Att han är intelligent och klarar skolan gör inte att han inte kan ha någon diagnos. Utan dig klarar han ju faktiskt inte skolan eftersom han inte gör läxorna självmant.

Jag tycker på din beskrivning att det absolut finns vissa saker som tyder på diagnos, men det är ju absolut inte säkert. Det kan vara en mognadssak Oavsett så behöver han just nu lite mer stöd än många andra 13-åringar och då får man utgå ifrån hans förutsättningar.

Mitt förslag är att börja med veckoschema med bildstöd (även att han är intelligent och kan läsa sedan många år tillbaka är bildstöd att föredra, finns forskning på detta) Satsa på en sak åt gången, börja med det ni tycker är viktigast. Säg t.ex. att ni vill börja med att han ska kunna ta ansvar för dusch själv. Duschar han varje dag? Varannan? Alltid efter träning antar jag. Då sätter ni upp bilder på dusch de dagar han ska duscha, eventuellt ihop med klockslag för att göra det extra tydligt. Sätt schemat någonstans där han hela tiden ser det. Kanske i hallen, i hans rum, på kylskåpet? Hitta det som passar för er. Låt honom själv vara med och sätta upp schemat och uttala tydligt att det är för att han själv ska ha ansvar för att komma ihåg det. Försök sedan att inte påminna om dusch. Påminn istället att han ska titta på schemat så han har koll. När det väl funkar med duschen så utökar ni med nästa sak, tex. läxorna, tills det finkar o.s.v. Men det är viktigt att ni bara för att något finkar inte plockar bort bildstödet. Låt det sitta kvar så finns det där som ett stöd för lite sämre dagar/perioder.

Detta är ett sätt att bli självständig, även om det är ni som måste göra schemat varje vecka.

/mamma till pojke med högfungerande autism

Sätt på dörren tills hans rum eller vid eventuellt skrivbord så listan syns tydligt. Kanske någon post-it på badrumsspegeln som påminner om t.ex deo eller annat i närheten av där han bör utföra saken.

Ja ,för ett halvår sedan då jag var 30 år så är rätt ny på allt det här fortfarande. Påbörjat kontakt med Habiliteringen och lite annat men mest av allt så har mina diagnoser minskat mitt välutvecklade självhat rejält. Att aldrig få ihop livet eller orka vad "alla andra" gör... Jag hade väldigt gärna fått den tidigare för att då hade jag haft en helt annan chans i livet.

 

Har också en kille född 05 här hemma. Tycker er kille låter hyfsat normal. Här händer inte många knop utan tillsägning. Åker jag bort en vecka så är det nog bara träning som skulle funka. Han skulle dock inte ta några som helst initiativ att ta sig själv dit med bussen utan hade inväntat sista minuten och undrat varför ingen sa till honom eller vart skjutsen ör. När det gäller duscha har vi märkt ett ökat intresse då han precis kommit in i puberteten innan dess har han nog aldrig kommit på att han ska gå in i duschen självmant. Är dock övertygad om att min son kan och kommer klara sig bra. Han känns inte sen eller omogen jmf med kompisarna. Jag har tidigare inte behövt avstyra syskonbråk men det har också kommit nu med puberteten. Där känns det som han tagit ett steg tillbaka och lite söker bråk med syskon. Eller han vill nog se hur långt han kan gå. Vad som är ok att säga/göra. Men ett schema är väl bra att börja med? En del av vår uppgift är ju att de ska bli självständiga. Men jag tänker att du har en något skötare relation om killen precis kommit i puberteten så han inte börjar tro att du knuffar bort honom. Märker på min son att han är otroligt känslig just nu men det behöver såklart inte vara samma för alla.

Vad menar du med att situationer eskalerar? Blir han arg, vad händer?

Men alltså, du kan ju inte hålla på och avleda en 13-åring. Hur ska han då lära sig hantera sina känslor. Man måste lära sig att bita ihop även om man irriterar sig på andra.

Gör inget annat än du gör. Du gör allt rätt. Fortsätt se till att han har ett smidigt liv. Ny forskning (en långtidsstudie i Danmark som varit mycket noggrann) visar att barn som ditt barn klarar sig mycket bra som vuxna. Det stämmer inte att det skulle vara skadligt att vara en curlingförälder. Ni har det ju bra och han är i en känslig ålder och han är mer utsatt än andra på grund av att han redan mist en förälder. Så fortsätt bara med det som funkar och njut av att ni har det så harmoniskt och bra som ni har det. 

Nu letar man väl inte diagnoser för skojs skull,som vissa verkar tro. Många verktyg, stöd och hjälpmedel kan du inte få tillgång till utan en diagnos. Så länge barnet fungerar bra som det är,så behöver man kanske inte göra en utredning, men har barnet behov av mer så är det faktiskt dåligt föräldraskap att inte utreda.

Precis som en person med nedsatt syn självklart ska få tillgång till glasögon (och göra en synundersökning först, inte bara dra till macken och köpa ett par där), så ska ett barn med NPF också få tillgång till hjälpmedel.