"Faktum är att när jag i början på december åkte bort en vecka, hans pappa var förstås hemma med honom, så hade han inte bytt kläder, duschat, gjort läxorna eller tagit sig till träningen under hela tiden. "
Detta, och mer information som du kommer med efterhand, får mig att seriöst undra om inte båda har autism.
Men alltså va? Jag har inte läst allt nu, men diagnoser för att en 13-årig kille inte självmant duschar eller gör läxorna och bråkar med sin pappa och syskon? Låter helt normalt för mig. En 13-åring är ju otroligt omogen och det händer så mycket i deras liv och utveckling. Fokusera på det som funkar och uppmärksamma positivt när han tar egna initiativ till något. I övrigt hade jag varit glad över att det fungerade så bra som det ändå verkar göra.
Ja för vi har ju verkligen satt diagnoser...Nej, föreslagit att det kan vara så och att det kan vara bra att vara uppmärksam. Hoppas verkligen inte att så är fallet men det där att vara hemmablind och tro att ens tonåring bara är lat/ouppmärksam/etc när det egentligen handlade om riktiga problem är vi många som fått erfara. Som varit tonåringen. Inte kul att bli utskälld för sånt man inte fixar, att inte få ihop vardagen :)
Det som får mig att fundera mest är det där att killen inte gjorde ett skvatt på en vecka, inte ens intresset. Men det är bara att stötta vidare och samtidigt försöka styra över så killen får ta mer ansvar.
Jag har läst hela tråden och ingenting som du skrivit om pojken känns som att det skulle ge anledning till att utreda honom för en diagnos.
Du känns som en väldigt intelligent och ambitiös person och däri ligger nog både din förmåga och din ambition att allting ska flyta på friktionsfritt. Du har förmågan att avleda och ligga steget före och då gör du det. Jag anar att du har höga mål för dina barn och som jag skrev tidigare så kräver det en del av pojken att klara av en akademisk utbildning och sport på ganska hög nivå. Skulle du ha lägre ambitioner så hade du även haft mindre kontrollbehov och mindre behov av att curla, men nu vill du mycket och då behövs det att du finns som stöd med curling - om man nu vill kalla det för curling.
När du inte är där så tar 13-åringen lite semester från allting, det behöver inte vara konstigare än så. Även om han säkert mår bäst av rutinerna så kan han behöva en paus från allting ibland. Håller man för hårt kan det bli lite kaos när man släpper taget. Det är prästens ungar som svär och polisens ungar som snattar om du förstår vad jag menar. Låt 13-åringen få chilla ibland och faktiskt även tappa humöret. Du verkar som en fantastisk person och han snappar säkert upp många bra saker från dig som han kommer att praktisera när han blir vuxen.
Jag har läst dina svar. En ?vanlig? tonåring, lite sen i utvecklingen, lite lat o glömsk el ?diagnos??!?! Ja det är inte lätt. Och som nån sa, man utreder ju inte för att nån har svårt att duscha.
Min tös var lite sån. Avskydde att duscha och vi fick införa duschdagar. Tisdagar o lördagar. Alltid. Och ibland däremellan om det var träning el nåt annat. Varm svettig sommar typ. Hon hade otroligt lätt för sig i skolan, pluggade knappt och a i de flesta ämnen. Tills hon började gymnasiet.
Hon gick natur och för första gången fick hon börja ?plugga?. Det var skitsvårt. Hon fick ångest och det är en ganska stor omställning för någon som varit ganska blyg att börja gymnasiet.
Hon har alltid känt sig socialt otillräcklig, obekväm, med såna hon inte känner. Älskar sina nära vänner till döds och skulle göra allt för dom. Otroligt kärleksfull och väldigt rolig.
Men också trött. Enormt trött och även oföretagsam. Måste än idag ställa klockan för att duscha. Hon har påminnelser på allt i mobilen.
Hon blir lugn av datorspel och att sitta o pilla med mobilen. Helt hypet uan. Men pendlar mellan att vara supertrött o hyper.
Jag har mååååånga gånger undrat om hon är en lite ovanlig tonåring el om hon har nåt annat. Jag har själv adhd med stort h. Utbränd nu och inget h alls kvar.
När hon var 17 fick hon diagnosen. Adhd kan se ut på så många olika sätt och speciellt vid tjejer. Det florerar många felaktiga rykten på nätet tyvärr. Det var först i gymnasiet som det blev stora problem. Hon hängde inte med, kunde inte planera pluggandet osv. Innan hade hon ju inte behövt plugga. Förmodligen var även grundskolan lite ?slapp? så många gled igenom den. Men med mycket tuffare tempo på natur så blev det ohållbart.
Hon älskar skolan och att vara i skolan för det finns strukturer där. Ramar att förhålla sig till ett schema att utgå från. Hon vill bli lärare.
Ingen blir mer självgående av curling. Men det är skillnad på att curla och ?stötta?. Jag kan stötta mitt barn i tex köket. (Hon hatar att laga mat och struntar i att äta om hon inte orkar gå och göra en smörgås el smoothie tex). Då brukar jag ?följa med? och sitta vid köksbordet och stötta men hon får göra maten själv och plocka undan själv. Typ som ett boendestöd. Och hon har lärt sig sätta alarm på mobilen på allt, när hon ska duscha osv.
Jag tänker att om du inte skulle avvärja ev bråk osv, skulle det bli kaos då. Då är ju du en del av ?medicinen?, boendestödet och den som håller i strukturen så att livet faktiskt funkar. Ofta är barn/ människor med adhd otroligt smarta. Själv har jag både utbildning och eget företag. Men svårt med städningen hemma fast aldrig på jobbet. Svårt att sortera papper hemma men aldrig på jobbet. Där finns det ju liksom regler o ramar att följa och jag slipper tänka ut själv hur det ska vara.
Långt svar men lite tankar så här i natten från mig som inte kan sova :)
ADHD, Autism, narcissist, psykopat, deprimerad och egocentrerad - det tror jag på.
Men jag undrar fortfarande vad han själv säger om sitt beteende. Vad säger han om bristen på dusch och allt annat den där veckan du var borta? Förstår han att alla andra i hans ålder duschar regelbundet?