• Anonym (Mamman)

    Jag är rädd att min man inte bryr sig om min son på riktigt

    Jag har en son sedan förr, och min man och jag har en gemensam dotter. Min man har alltid behandlat barnen lika, och han talar alltid om barnen som "mina barn" eller "mina kids". Det har fungerat väldigt bra och han är en fin pappa till vår dotter och låtsaspappa till min son. Barnen betraktar sig som syskon och jag tror aldrig att de ens reflekterar över att de "bara" är halvsyskon.

    Men nu undrar jag lite. Häromkvällen när jag hade tråkigt, så läste jag runt lite på min mans vänners sidor på Facebook. Där hittade jag kommentarer som min man hade skrivit. De handlade om hans oro för framtiden: för miljöförstöringen, invandringen, den ökade kriminaliteten, att samhällsekonomin ska kollapsa, så att det inte längre ska finnas bidrag eller fri sjukvård för dom som inte kan försörja sig själva o.s.v..

    Men i alla dom kommentarerna skrev han bara om sin oro för "min dotter och de barn som hon kanske får en gång". Det var inte en kommentar, utan många kommentarer, där han skrev så eller något liknande, som endast avsåg vår gemensamma dotter och hennes eventuella barn. Är min son och hans kommande barn inte inkluderade i min mans oro och hans tankar, när det kommer till kritan?

    Bör jag ta upp det här med min man eller hålla tyst om att jag har sett det?

  • Svar på tråden Jag är rädd att min man inte bryr sig om min son på riktigt
  • Anonym (Tidsfördrivaren)
    Anonym (Malus) skrev 2019-03-02 22:35:50 följande:
    Helt uppenbart så känner han ju inte så när det kommer till kritan.

    Att älska andras barn "som sitt eget", det tror jag inte är möjligt.
    Dras det till sin spets så vet nog både du och jag vilket barn man prioriterar.
    Säg det till alla barn som har adopterats :)
  • Anonym (Malus)
    Anonym (Tidsfördrivaren) skrev 2019-03-02 23:58:32 följande:

    Säg det till alla barn som har adopterats :)


    De är inte sk "bonusbarn".

    Inte jämförbart.
  • Anonym (Blopp)
    Anonym (Lika) skrev 2019-03-02 19:22:51 följande:

    Jag tycker det är självklart att man kan älska sin bonus lika mycket som sin biologiska, varför skulle man inte kunna det? Konstigt tankesätt, särskilt när de lever som en riktig familj! Vrf skulle man inte kunna ha samma känslor för alla barn? Det har inte med blodsband att göra. Däremot så kan vissa dra sig föratt ta till sig bonusar lika mkt eftersom de inte har de rättigheterna till barnen om man separerar mm. De är liksom bara lånade tillsvidare. Kan förstå Ts men han verkar toppen!


    Jag tyckte om min exsambos barn men jag älskade dom aldrig. Bara för att de är under 18 måste jag älska dem för det? Dock älskar jag mina brorsbarn och skulle offra livet för dem i alla lägen.
  • Anonym (Lika)
    Anonym (Blopp) skrev 2019-03-03 00:12:21 följande:

    Jag tyckte om min exsambos barn men jag älskade dom aldrig. Bara för att de är under 18 måste jag älska dem för det? Dock älskar jag mina brorsbarn och skulle offra livet för dem i alla lägen.


    Nej jag skrev att det finns de som kan älska sina bonusar som sina biologiska. Det gäller inte alla, men möjligheten finns.
  • Anonym (Lika)
    Anonym (Malus) skrev 2019-03-03 00:04:25 följande:

    De är inte sk "bonusbarn".

    Inte jämförbart.


    Varför inte? Varför tror vissa att bonusbarn är en plåga bara, det finns de som kan skapa riktiga band och som gillar sina bonusar.
  • Anonym (Lika)
    Anonym (Malus) skrev 2019-03-02 22:35:50 följande:

    Helt uppenbart så känner han ju inte så när det kommer till kritan.

    Att älska andras barn "som sitt eget", det tror jag inte är möjligt.

    Dras det till sin spets så vet nog både du och jag vilket barn man prioriterar.


    Vaddå helt uppenbart? Han gör en miss och ni som som förespråkar om att bonus aldrig kan bli bio klappa händerna direkt och får bevis på det ni tror är sant. I alla andra sammanhang så säger han att båda är hans barn! Och behandlar de precis lika. Måste man utgå från att han ljuger, att det inte är sant, att allt bara va hitte på? Du tror inte det för att du inte är kapabel att känna så. Fast varför måste det dras till sin spets - om det värsta händer? Varför? Antagligen gör det ju inte det.
  • Anonym (Har en styvfar)

    När man är ett bonusbarn men inte har en närvarande pappa så vill man gärna att mammas man, styvfar, skall vara ens pappa och älska en lika mycket som han älskar ens halvsyskon.

    Nu är min styvfar min pappa i allt väsentligt, men det kändes/känns ändå som att jag var lite mindre viktig än min halvbror, detta trots att det inte går att önska sig en bättre styvfar än honom. Jag säger pappa, han säger min son, men det är trots det något jag brottades lite med mentalt.

    Att då inte bli inkluderad i oron för framtiden skulle inte kännas så bra.

  • Ess

    Ts jag tycker du ska va jäkligt tacksam att han inte gör skillnad på barnen i vardagen och kallar båda sina när de hör.
    Han gillar säkert din son, men han kommer aldrig någonsin att spela i samma division som hans egen dotter.

  • Bullimor
    Anonym (Lika) skrev 2019-03-03 07:58:06 följande:
    Varför inte? Varför tror vissa att bonusbarn är en plåga bara, det finns de som kan skapa riktiga band och som gillar sina bonusar.
    Kanske för att både de adopterade varit planerade och innerligt önskade, medans en styvis liksom kom med paketet?

    Klart att man kan gilla sina styvbarn, fast att jämföra med ens egna (biologiska samt adopterade)? Nej, inte en chans att ens komma i närheten.

    Jag gillar mina kompisar också men sätter min familj före dem, sju dagar i veckan.
  • Ess
    Anonym (Lika) skrev 2019-03-03 07:58:06 följande:
    Varför inte? Varför tror vissa att bonusbarn är en plåga bara, det finns de som kan skapa riktiga band och som gillar sina bonusar.
    Tror?
    VET att de är något negativt!
    Självklart finns det andra som klickar med sina och där det funkar.
Svar på tråden Jag är rädd att min man inte bryr sig om min son på riktigt