• Anonym (Mamman)

    Jag är rädd att min man inte bryr sig om min son på riktigt

    Jag har en son sedan förr, och min man och jag har en gemensam dotter. Min man har alltid behandlat barnen lika, och han talar alltid om barnen som "mina barn" eller "mina kids". Det har fungerat väldigt bra och han är en fin pappa till vår dotter och låtsaspappa till min son. Barnen betraktar sig som syskon och jag tror aldrig att de ens reflekterar över att de "bara" är halvsyskon.

    Men nu undrar jag lite. Häromkvällen när jag hade tråkigt, så läste jag runt lite på min mans vänners sidor på Facebook. Där hittade jag kommentarer som min man hade skrivit. De handlade om hans oro för framtiden: för miljöförstöringen, invandringen, den ökade kriminaliteten, att samhällsekonomin ska kollapsa, så att det inte längre ska finnas bidrag eller fri sjukvård för dom som inte kan försörja sig själva o.s.v..

    Men i alla dom kommentarerna skrev han bara om sin oro för "min dotter och de barn som hon kanske får en gång". Det var inte en kommentar, utan många kommentarer, där han skrev så eller något liknande, som endast avsåg vår gemensamma dotter och hennes eventuella barn. Är min son och hans kommande barn inte inkluderade i min mans oro och hans tankar, när det kommer till kritan?

    Bör jag ta upp det här med min man eller hålla tyst om att jag har sett det?

  • Svar på tråden Jag är rädd att min man inte bryr sig om min son på riktigt
  • Anonym (Tidsfördrivaren)
    Anonym (Lena) skrev 2019-03-03 16:27:45 följande:
    Fast man är faktiskt inte efterbliven för att man inser att en partners barn sedan tidigare är något "extra". Oavsett hur man känner!

    Det kan vara extra bra det kan vara extra besvärligt.
    Och du har rätt att barnen alltid kommer först, borde göra iallafall vilket inte alltid är fallet.
    Men, för att man inleder ett förhållande med en förälder så måste man inte ta på sig någon föräldraroll! Det är helt enkelt inte nödvändigt!

    Mannen i ts verkar ju ha tagit till sig ts son och det är jättebra. Men, hur det än är så tror jag att det egna barnet ändå trumfar känslomässigt. Och det är ok, så länge  man behandlar barnen likvärdigt.
    Det är klart att man måste vara beredd på att axla en föräldraroll när man inleder en relation med någon som har barn. Ska denna person bo i egen lägenhet under mammaveckorna? Eller kanske bara åka till en kompis? För det mesta kommer de bo under samma tak - mamman kanske är på jobbet, då tvingas denna person in i en föräldraroll oavsett. "Kan jag ta kakor?" Ja/nej, uppfostrande - föräldraroll. Bla bla bla bla. Jag fattar inte vad problemet är. Om någon inte vill ha en föräldraroll, skaffa inte barn och skaffa inte en partner med barn.
  • Anonym (Lena)
    Anonym (Tidsfördrivaren) skrev 2019-03-03 16:38:55 följande:
    Det är klart att man måste vara beredd på att axla en föräldraroll när man inleder en relation med någon som har barn. Ska denna person bo i egen lägenhet under mammaveckorna? Eller kanske bara åka till en kompis? För det mesta kommer de bo under samma tak - mamman kanske är på jobbet, då tvingas denna person in i en föräldraroll oavsett. "Kan jag ta kakor?" Ja/nej, uppfostrande - föräldraroll. Bla bla bla bla. Jag fattar inte vad problemet är. Om någon inte vill ha en föräldraroll, skaffa inte barn och skaffa inte en partner med barn.
    Nej, det är det faktiskt inte. Det är en sån sak som man bör reda ut innan man satsar på ett förhållande. Så man inte står det efter ett tag och känner frustrationen koka. Det gäller båda parter.

    Att svara på basic saker om t ex kakor tycker jag inte har med någon föräldraroll att göra.
    Visst, lite får man engagera sig men man ÄR inte förälder till sin partners barn sedan tidigare. Och behöver inte heller "låtsas" vara det.

    Man kan ha en bra relation ändå, för alla inblandade.

    Att "ha en föräldraroll" till sina egna barn är inte att ha en roll, det är att vara förälder.

  • sextiotalist
    Anonym (Tidsfördrivaren) skrev 2019-03-03 16:38:55 följande:

    Det är klart att man måste vara beredd på att axla en föräldraroll när man inleder en relation med någon som har barn. Ska denna person bo i egen lägenhet under mammaveckorna? Eller kanske bara åka till en kompis? För det mesta kommer de bo under samma tak - mamman kanske är på jobbet, då tvingas denna person in i en föräldraroll oavsett. "Kan jag ta kakor?" Ja/nej, uppfostrande - föräldraroll. Bla bla bla bla. Jag fattar inte vad problemet är. Om någon inte vill ha en föräldraroll, skaffa inte barn och skaffa inte en partner med barn.


    Inte alls, mitt råd är att barnet och partnern ska ha en relation som båda känns bra, det kan vara allt från en kompis till föräldraroll.

    Att pådyvla en barn-föräldraroll slutar ofta inte bra.

    Vi är flera härinne som har partner med barn och våra roller ser olika ut. En del har en föräldraroll, en del mer som en moster/faster.

    Jag har aldrig haft en föräldraroll gentemot sambons barn, vi har ömsesidigt plockat russinen ur kakan och det har fungerat utmärkt för oss.

    Eftersom de allra flesta barn har två fungerande föräldrar, så behövs ingen extraförälder, det viktigaste är att barnet känner sig trygg i den relation den har med den nya, inte vilken roll den nya har
  • Anonym (Skiterit)

    Jag bryr mig inte ens om min mans barn. Skulle aldrig träffa dom heller. Vi har tre gemensamma. Så du ska nog vara glad över att han engagerar sig i din son

  • Ess
    Anonym (Skiterit) skrev 2019-03-03 18:26:12 följande:

    Jag bryr mig inte ens om min mans barn. Skulle aldrig träffa dom heller. Vi har tre gemensamma. Så du ska nog vara glad över att han engagerar sig i din son


    Är dom vuxna?
  • Anonym (Skiterit)
    Ess skrev 2019-03-03 18:53:25 följande:

    Är dom vuxna?


    Nä 15,16 och 9 tror jag
  • Anonym (styvförälder)
    Anonym (Skiterit) skrev 2019-03-04 18:10:26 följande:
    Nä 15,16 och 9 tror jag
    Oj har han 6 barn?
    Bor dom inte i närheten eller varför har du inte träffat dom en endaste gång på alla år?
    Tänker att din man åtminstone skulle vilja att du hälsade på dom någon endaste gång som man hälsar på bekanta man träffar på.
    Träffar din man sina barn själv då? har hans barn aldrig varit hemma hos honom dvs er?
    Träffar era barn sina syskon?
    Eller har han ingen kontakt med sina barn? olika mammor?

    En del gillar inte sina bonusbarn men du kan ju inte ha någon egentlig åsikt då om dom om du inte träffat dom eller hur känner du?

    Jag lägger ingen värdering i det, bara undrar hur det kommer sig att du aldrig har träffat dom.
  • Anonym (Skiterit)
    Anonym (styvförälder) skrev 2019-03-04 18:23:35 följande:

    Oj har han 6 barn?

    Bor dom inte i närheten eller varför har du inte träffat dom en endaste gång på alla år?

    Tänker att din man åtminstone skulle vilja att du hälsade på dom någon endaste gång som man hälsar på bekanta man träffar på.

    Träffar din man sina barn själv då? har hans barn aldrig varit hemma hos honom dvs er?

    Träffar era barn sina syskon?

    Eller har han ingen kontakt med sina barn? olika mammor?

    En del gillar inte sina bonusbarn men du kan ju inte ha någon egentlig åsikt då om dom om du inte träffat dom eller hur känner du?

    Nä han har inte träffat dom på 8 år. Yngsta ha han aldrig träffat. Deras mamma gillar inte mig så det föll sig naturligt. Jag har träffat dom på förskolan en gång men inget mer. Dom har flyttat till en annan stad i andra delen av Sverige. Han pratar inte ens med dom då deras mamma inte tillåter. Ena har ringt någon gång men då kunde knte min man svara så då gavs det upp och nu hatar barnen honom. Det är synd men ja.. så är läget.

    Jag lägger ingen värdering i det, bara undrar hur det kommer sig att du aldrig har träffat dom.


  • Anonym (styvförälder)
    Anonym (Skiterit) skrev 2019-03-04 18:29:50 följande:
    Inget svar? bara taggat?
  • Anonym (Skiterit)

    Har skrivit svar mitt i kommentaren, blev nå fel


    Anonym (styvförälder) skrev 2019-03-04 18:52:21 följande:

    Inget svar? bara taggat?


  • Anonym (styvförälder)
    Anonym (Skiterit) skrev 2019-03-04 19:05:23 följande:

    Har skrivit svar mitt i kommentaren, blev nå fel


    Ah, missade svaret mitt i.
    Då förstår jag, tråkigt för din man, mamman har försvårat då, trist att
    mammor gör så.
  • Anonym (styvförälder)
    Anonym (Skiterit) skrev 2019-03-04 19:05:23 följande:

    Har skrivit svar mitt i kommentaren, blev nå fel


    Ah, missade svaret mitt i.
    Då förstår jag, tråkigt för din man, mamman har försvårat då, trist att
    mammor gör så.
  • Anonym (Skiterit)
    Anonym (styvförälder) skrev 2019-03-04 19:42:16 följande:

    Ah, missade svaret mitt i.

    Då förstår jag, tråkigt för din man, mamman har försvårat då, trist att

    mammor gör så.


    Verkligen. Jag har inget emot barnen men mamman har svårt för att dom gick skilda världar och anmält oss till spc varenda gång dom ska komma. Blir inte så mycket umgänge då. Har ett barn sen innan och jag skulle aldrig göra liknande om det inte var rent av farligt för min son. Vi har god kontakt jag och pappan och ses nästan varje helg på middag med våra respektive. Därför förstår jag inte hur man kan göra som hon gör
Svar på tråden Jag är rädd att min man inte bryr sig om min son på riktigt