Så attraherad av min kollega......

Glömde ju fråga dig TS, vad är det som du gillar hos din kollega som du fattat tycke för, attrherad av. Vill minnas din TS som att du va irriterad över dina känslor och som att du inte visste vart i från dom kom.

I morgon fredag så blir det sex arbetsdagar där jag aktivt inte sökt upp och det har varit svårt, blir kanske bättre med tiden. Men nu har ett annat problem uppstått. Jag vet inte vad jag skall göra när jag har tid att söka upp henne , haha !

Innan har jag klämt in stunder där jag inte har tid egentligen och stunder där jag har tid.. Ja fast ibland så har det ju tagit emot också, hon behöver ju arbeta hon också, och ifred från mitt ansikte. 

Så nu måste jag hitta på saker att göra när jag har tid.. Vilka I-landsproblem.

Låg vaken sent i natt , man vänder och vrider på saker. Men ibland måste man inse och se.. Att ibland ser man saker hos någon som man vill. Jag kom fram till att hon ser bara mig som en kollega, visst kan det finnas något där, möjligt.

Det finns en del saker som man bara ser om man tittar ordentligt från en annan vinkel, känner och upplever. Plus annat som jag inte kan skriva här. Ja.. om hon hade haft ett större intresse, så hade hon nog visat det mer på ett eller annat sätt.

Visst kan det vara så att hon är jätteförsiktig, inte sams med sina känslor, väldigt blyg eller osäker. Jobbet är i vägen..  Eller hard to get .. Men men..

Life goes on 

Hoppas för det bästa med dig iaf TS och bli lite mindre blyg även om blyghet är charmigt :)  

Hen är i förhållande, men gillar dig och tycker att hela situationen är krånglig.

Vet du att hen garanterat är singel?

Kul och spännande! Tycker du gör helt rätt, för hur det än är så är det jobbigt för dig och säkert för honom också att ha det som det är nu. Vet ju själv hur det är? Tror du kommer ha svårt att komma vidare annars i livet.

Bäst är nog om du vågar att ta det och prata direkt med honom. Sedan kan du ju alltid börja med ett mejl eller sms för att be om att få prata honom utan att berätta riktigt varför. Då hinner han tänka till lite innan och fundera och då kanske det känns lättare för honom att ta emot det du vill säg. Men som sagt jag tycker du gör helt rätt! Och är du bara tydlig med att detta är en sak mellan er två så tror jag du kan lita på honom, speciellt om han är chef så ska ju inte han prata runt en massa om dig och era samtal.

Visst har jag gjort det. Valde att skicka ett mejl, vilket kanske inte är det bästa valet. Men fördelen är att du då kan formulera dig mer precist och verkligen få det framfört som du vill få fram. Är ju lätt när man pratar att missa viktiga detaljer eller att det blir missuppfattat det man säger. Dessutom går ju ett mejl att läsa om flera gånger så att budskapet verkligen går fram som det ska. Men som du själv skrev så finns det ju då texten kvar kanske för all framtid vilket kan kännas sådär.

Men för mig kändes det viktigt att det blev korrekt och rätt återhållsamt formulerat så att det inte blev helt fel mellan mig och chefen eftersom vi förhoppningsvis ska jobba ihop många år framöver oavsett hur reaktionen blev från henne. I ditt fall om det är jobbyte på gång tycker jag helt klart du kan ta och prata direkt med honom. Borde väl kännas bra för er bägge att få det sagt och kommer ni kanske inte träffas igen så bör det inte bli något problem i framtiden oavsett ju det går. Uppskattande ord från någon kan väl aldrig kännas fel att höra, även om det är attraktion och känslor inblandat!? Är väl mer vad man gör med det efteråt och vad du själv vill ha ut av det hela. Är du beredd att satsa på ett förhållande om han känner likadant som du?

För min del blev det helt rätt men ändå helt fel. Precis som för dig var det 3 stora problem, varav det ena då var på väg att försvinna när jag skrev mejlet. Men strax efter jag skickade mitt mejl försvann den lösningen så jag satt åter med 3 komplicerade problem. Detta pratade jag med chefen om när vi träffades och det hela blev nog lite fel kände jag då. Varken jag eller hon visste nog sedan hur vi skulle bete oss mot varandra efter detta. Men nu tycket jag det funkar bra igen. Sedan vad hon innerst inne känner och tänker om mig det vet jag ju inte.

Lycka till!!

Jag befinner mig i liknande sits. får också dubbel signaler, men jag  är inte blyg men vill inte heller göra bort mig. Hen brukar sällan prata, därför vågar jag inte ta första steget.. Kanske inbillar mig och hen är inte alls intresserad. På sistone började hen hälsa och ge lite mer ögonkontakt, jag vet inte... Börjat tröttna på att vänta, fast svårt att dra ut den kollegan ur mitt huvud..haha. Men du jag kan råda dig att börja bara prata generellt om vad som helst med din kollega, bara naturligt och kort men ofta, försök att sitta bredvid henne/honom och le mon den personen. På det sättet kommer du inte att ge bort dig, det kommer även blir tydlig för dig om hon/han är intresserad eller inte. 

För mig funkar det inte för hen ta aldrig för sig bara tittar ibland med sina charmiga ögon, är hen intresserad så tycker jag att hen behöver öppna sig lite mer och börja försöka bli typ jobbarkompis med mig.

Lycka till!:)

Jag tycker inte att du behöver göra allt jobb, du gett honom komplemanger och försökte ju bekräfta honom. Men hur var han när du gett honom komplimanger förutom den som togs fel??? Du nämnt att du är lite blyg därför tror jag att det kan vara bra om du kunde börja lära känna honom (för han kanske inte vågar ta steget) är det så att han inte intresserad, då är det bara att gå vidare.

Varför jag inte försöker lära känna honom är för att han pratar JÄTTESÄLLAN antingen för att han är blyg eller så vill han inte göra det. Jag vet inte.. han är yngre än mig och kanske vill inte  ha något vidare utan att bara vila ögonen på någon. Det kanske handlar bara om utseendet, jag ser ganska bra ut, det är han med men det jag vill säga att det finns en stor risk att han bara tycker att jag är fin men har inga känslor för mig, därför gör han inget åt det.

Sedan är det så att även om han är intresserad men blyg och låt oss säga jag tar första steget så kanske han kommer inte bemöta mig på ett bra sätt. Han brukar svara kort på frågor och aldrig starta något samtal... 

Nä orkar inte göra bort mig och bli sårad.. Too risky.

Berätta gärna hur det har gått för dig

tror jag förstår det där med sorgsen välgigt bra.

är sedan länge i en liknande situation.fast omvänd. Jag är i ledande position och har under tiden som attraktionen funnits där blivit hans chef vilket komplicerat det hela ytterligare. Det kommer och går och känns som när den ene verkligen ansträngt sig och backar så blir den andre mer aktiv och agerande och väcker gnistan till liv igen  . 

Våra blickar möts ofta, vi står ofta alldeles för nära han flyttar sig inte när jag skall gå förbi så det är svårt att det inte skall uppstå kroppskontakt.  men allt är så svårt jag är gift med barn i ett i grunden lyckligt äktenskap på alla fronter utom kanske sexet.som blivit rätt tråkigt och förutsägbart. Och att byta ut min man mot honom som livspartner har jag egentligen inget intresse av vi är i allt för olika skeden i livet, men jag vill ta på honom känna honom nära och allt vad det innebär, jag vill skänka honom njutning och se honom lycklig.. 

Jag förtvivlar ofta, sörjer och önskar jag inte kände som jag gör. undrar över hur han EGENTLIGEN känner, vad han egentligen vill osv leker han med mig medvetet för att få fördelar?. ,Jag kan och bör inte ta steget å erkänna min attraktion då jag är chefen jag måste agera proffetionellt, kan inte riskera min karriär för sex och vill inte göra  bort  mig ifall jag tolkat det hela helt fel då han ibland ignorerar mig totalt och även försöker vara elak osv. . Han i sin tur kan och bör inte göra nått få jag är gift och som han själv yttrat det "han håller inte på med gängade brudar" och antagligen inser han att det skulle bli en skitknepig situation att jobba i om det inte är besvarat eftersom jag ibland medvetet kritiserat eller så inför andra kollegor som kanske antytt att jag varit lite väl snäll mot honom.

Vad jag mest VILL är att det skall dö ut helt att han skall träffa någon han vill leva med på riktigt och gå vidare . troligen kommer det göra skit ont när det sker men ändå hoppas jag få slippa alla kval och det dåliga samvetet inför min man att jag rätt ofta fantiserar om en annan. men samtidigt längtar jag hela tiden efter att få känna så som jag gör när han ler mot mig med det där glittret i ögonen... och jag hatar att det är så.

Jo det är nog huvet på spiken. Den andre mannen har något jag saknar absolut men samtidigt saknar han så mycket annat jag har i mitt liv nu som också är viktigt.

Gjorde ett allvarligt försök att ta upp det vad jad saknar i form av erotik med maken för snart 2år sedan var då i valet å kvalet ang om jag skulle bryta upp eller ej.

Blev rätt förtvivlad då jag dels insåg att han nog fört mig bakomljuset tidigare i livet han hade låtit mig tro att han var rätt öppet inställd till erotiska äventyr så som flera samtidigt etc. Jag trodde det bara var dålig tajming som gjort att det inte blivit av att möjligheten fanns där om läge uppstod. Så när jag började fiska eftermöjligheten att planera för något sådant (kanske rent av bjuda in kollegan i smyg in i äkta sängen fantiserade jag om)

Men nej då blev det kalldusch han kunde absolut inte tänka sig att dela mig med någon annan vare sig jag ensam eller vi tillsammans... Det blev ett hårt slag att inse att jag var låst vid bara 2 möjligheter om jag inte ville vara oärlig. Lämna eller aldrig mer sex med någon annan i över 15år hade det funnits ett hopp och tröst i tanken att det kunde ske nångång när det passade att jag fick leka igen.

Maken lovade då bot och bättring lovade att han skulle anstränga sig mer och visa även utanför sängen att vårt sexliv var viktigt visa att han finner mig sexig etc... Men inget händer... Tror inte vi haft sex nu på typ 1år eftersom jag envist vägrat ta initiativ så länge han inte fyller sin del av avtalet...

Tänker jag borde påminna honom om hans löfte men vet inte om jag idds har nog tappat tron på att det kan bli bättre. Kanske bara hålla ut några år till barnen blivit lite mer självständiga...

Och den andre mannen.. Å saknaden när jag inte får se honom är så stor flirten eller vad man ska kalla det blossar upp direkt efter någon av oss haft semester tex. Vi känner varandra rätt bra vid det här laget och vi har spenderat många arbetstimmar tillsammans bara han och jag. Känns inte som spänningen minskar av det direkt.

Han är förövrigt betydligt yngre än mig och vill ha egna barn. Det för mig är oxå en komplikation då jag är mer än nöjd på barnfronten vet jag att det vore orätt av mig att försöka få honom på det sätt jag tror han ev kanske vill...

Hur ser läget ut för dig? Vet din partner om ditt missnöje?