Skulle ni berätta?

Skicka ett anonymt brev till henne med, om möjligt, bevis som stärker dina teorier.

Instämmer helt i det här. Jag tycker ditt ex beter sig riktigt respektlöst mot dig och det är inte du som sabbar er relation, det är hon som gör det. 

Om du vill göra det på ett sjysst sätt så säg då först till ditt ex att du tänker berätta för hans fru om deras "oskyldiga" relation men eftersom att du för barnens skull vill ha en så bra relation som möjligt till henne så ger du henne chansen att själv prata med kompisen så att han får chansen att säga det till sin fru själv innan du gör det.

Hon säger att de bara är kompisar. Men det betyder ju inte att de inte ligger med varandra.
Det kan ju vara något hon säger för att hon "inte vill såra dig".
(Som om hon inte redan sårat dig nog?)
Jag tycker också att det är maken till fräckhet av hennes sk "kompis" att skicka blommor till henne.
Jag tycker du ska ta med dig de där blommorna hem till hans fru,som någon skrev,och ge dem till henne.
Och jag tycker också du ska berätta för henne vad som pågår bakom hennes rygg.
Även om de nu bara skulle vara kompisar så tycker jag det verkar konstigt att han skickar blommor och ska åka på iväg med din sambo när han ska jobba borta en dag.
Borde det inte vara hans fru som följer med honom?
Nej,jag tycker absolut att du ska berätta.
Och uppdatera gärna om hur det går.

Inttessant att veta om hennes "kompis" också ska separera?

Kanske händer det mer än du tror?

Berätta. Hans fru ska inte behöva förödmjukas så här. Du har all rätt att känna dig kränkt och överkörd. Din sambo är något man inte får skriva på familjeliv. Se till att era barn i framtiden, eller kanske redan nu, vet om vem som förstörde deras familj. 

I denna situation måste du i första hand tänka på dig själv, på din egen person och på din egen framtid.
Hon bär ansvaret, inte du, därför är det högst påkallat att du i första hand ser rent egoistiskt på din egen situation.
Du ska aldrig acceptera att bli bemött på detta sätt av en person som du älskat.

Självfallet bör barnens väl och ve finnas med i din tanke, men glöm inte att hon verkar ha släppt det mesta av sådana tankar.
Barnen kommer att drabbas mer eller mindre av den situation som hon har valt att försätta sin familj i, så som i alla liknande fall. Du kommer ha alla chanser i framtiden att se till barnens bästa, att reparera och att ge dem trygghet, så du måste inte ta alltför överdrivna hänsyn just i detta ögonblicket.

Hur ska du själv på bästa sätt komma ur denna situation och hur ska du gå vidare på bästa sätt?
I mitt eget fall valde jag både hämnd och gjorde en del saker som jag i normala fall aldrig skulle göra. Under en kort period tillät jag mig vara rent egoistisk och gå utanför mina egna normala ramar.
Det hjälpte mig mycket.

Terapi är mycket bra om det är en bra terapeut. Men i en sådan här situation kan nog vissa/många terapeuter vara alltför mjuka, mesiga och humanistiska när du i ögonblicket kanske också skulle må bra av att få se saken ur ett rent egoistisk perspektiv, som komplettering och kontrast.

Jag hade senare inga problem att upprätthålla en bra relation med barnen, t ex att ge dem utmärkt trygghet. Många år senare har det gått mycket bra för dem.
Så småningom fick jag även en god relation med mitt ex. Först en normal relation och så småningom en mycket god relation. Jag är övertygad att mitt handlande skapade en respekt för mig som hon saknade i vårt förhållande.

Som sagt, mina egna val hjälpte mig mycket.

Förstår att det är jobbigt att du måste bita ihop att ge med dig. Det är inte rättvist och det hon gör är respektlöst. Men tänk att du gör det för barnen. Att det är bättre för dem om ni inte skiljs (helt) som ovänner.

Hoppas att ni kan hetta egna boenden snart.

Hej igen,

Tack för alla kommentarer och synpunkter! Uppskattar det verkligen. Skönt att det finns ett sånt här forum där man kan ventilera och få hjälp med att se saker från olika perspektiv.

Precis som i mitt huvud finns det två läger här. Jag förstår argumenten på båda sidor, men nu när jag har haft tid att smälta detta lite och känna efter vad som är rätt för mig har jag beslutat hur jag vill göra. Jag kommer inte att berätta något i detta läge, trots att jag tycker att agerandet är respektlöst mot både mig och den andra frun. Just nu behöver jag fokusera på mig själv och se till att jag mår så bra som möjligt, både nu och framöver. Att berätta i det här läget kommer inte att hjälpa mig att må bra. Dessutom vill jag inte riskera mina barns välmående genom den kommande separationen.

Jag kommer fortsätta mitt påbörjade arbete med att utveckla mig själv och bli den bästa, mest genuina varianten av mig själv. Om situationen mellan min sambo/ex och den gifta mannen förändras/"förvärras" kanske jag omvärderar mitt beslut.

Tack igen för ert engagemang.

Bra beslut! Tycker du fick jättekonstiga råd från många, om att du skulle gå med skvaller till en främmande människa. DET äkta paret angår ju inte dig på något sätt. Det skulle ha varit en annan sak om du hade varit vän med den andra frun, men att du skulle ringa upp eller gå och knacka på hos en främmande människa för att skvallra om hennes man - hur skulle det ha sett ut??? Det parets relation har ju inget med dig att göra, och du har heller inget ansvar för vad ditt ex håller på med. Det enda du behöver ha med ditt ex att göra nu och framöver, är ju barnen. Och DE är viktiga!

För att man inte ska vara skvallerkärring?
Otrohet är inte brottsligt så "medbrottsling" kan man inte vara.