Pojkvän med borderline

Oj då förstår! Jag analyserade, precis som Bananskal, mitt borderline tidigare om när jag gjorde Slut på liknande vis. Det jag undermedvetet ville var att bli fasthållen (inte bokstavligt men bildligt). Det var ett skrik efter kärlek, att bli stoppad. Det fanns de som var otroligt kära i mig men eftersom ingen höll fast mig när jag gick så blev vi alla i hjärtesorg. Han vill ha kärleksbevis. Ja, han tvivlar på att någon kan älska honom.

Jag säger inte att du måste göra det men syftet att han gör detta är för att få höra bevis om att han är älskad. Alltså omedvetet vill han veta att inget hot om separation föreligger. Han är nog inte medveten om att han skriker efter bekräftelse på att han är älskad, att han ska stanna när han försöker springa bort och att ni fortfarande har det ni hade mellan er kvar. Precis som att många väldigt unga människor i sitt första förhållande kan säga "jag är så tjock" bara för att få bevis för att partnern tycker att de är världens vackraste och inte alls tjocka. Precis som att små barn kan fråga föräldrarna "skulle ni bli ledsna om jag dog" bara för att få bli överösta med bekräftelse om att de är otroligt älskade. Ja beteendet nu med svartsjukan är väldigt omoget. Ja, hela alltet med att göra Slut är omoget. Men bara för att man tycker det så ändras det inte eftersom hjärnan inte utvecklats längre på det området. Du kan säga är att "bara för att jag sa det jag sa om exet betyder det inte att jag inte älskar dig. Igen handlar beteendet om otrygghet i förhållandet. Det som utlöst denna överreaktion är att fara om separation föreligger.

Så fort han tror eller känner att han kanske kommer bli lämnad blir det så här... Det är "normalt" för borderliners att hot om separation, verkliga eller inte, triggar personen att få ett sånt här utbrott... Ja, det är under all kritik och hundratals kommer nu svara på detta och vara arga och kritisera. Men det är sanningen. Ett skrik efter bekräftelse att hot om separation inte finns och att du stannar kvar och älskar honom mest.

Om du hade sökt samtalshjälp för egen del hade den förhoppningsvis sett ut så här: Gränsdragning och motivation till gränsdragning I förhållandet, eftersom det är där du befinner dig. Vad tänker du om det? Alltså att söka hjälp för att inte haka på att bekräfta och övertyga, inte ständigt lyssna, ta in och förstå hela tiden? Så länge du håller på och ska vara hans medicin och plåster och göder hans störning så upprätthåller du också de här mönstren för er båda. Sök hjälp att ignorera så ökar dessutom chanserna att han tar emot professionell hjälp. Förmodligen kommer fokus i ditt eget samtalsstöd snart glida in på att du är livrädd att stå själv. Förväntat är att du kommer formulera att du "trots allt mår bättre" av det här grejandet med en annan människas mående än det att vara själv och att just den här mannen ändå är så fantastisk. Med en bra terapeut möts du inte av suckar och "vissa vill ha det dåligt", utan du får riktig hjälp och omtanke. Kanske skulle du vara hjälpt av att både blicka bakåt och förstå mönster lite djupare och hur de påverkar dig idag, men även arbeta aktivt med mer handlingsinriktad terapi att hitta ett sunt motstånd.

Söker man hjälp på varsitt håll brukar endera av två saker hända:

-Båda blir bättre och man finner ut om man passar ihop och varken ja eller nej blir så dramatiskt, särskilt när man har ett så kort förhållande som detta.

-Man kommer i "otakt" i sin tillfriskning och ena avslutar förhållandet. Den som är friskast klarar det bäst, oavsett vem som går först.

Men för guds skull måste du ju fatta att han är sådan här och att det vore fruktansvärt olämpligt att flytta ihop med honom ur barnens perspektiv. De skulle bli lika osäkra på sitt eget värde som du är, pga en person som byter skepnad hela tiden.

Jag tror inte det är nån fara att låta barnen träffa honom, men därifrån till att flytta ihop är ett stort steg. Hans humörsvängningar kommer inte försvinna för att ni flyttar ihop, och de kommer att påverka barnen, även om han inte blir aggressiv utåt. Barn är känsliga, de känner av även sånt som inte sägs.

Och om ni blir ihop, var ska han då ta vägen efter ett utbrott? Nu isolerar han sig i sin egen lägenhet och återkommer när han har lugnat sig, men lever ni ihop kan han inte få samma space. Finns risk för att era problem snarare eskalerar när ni lever tätt inpå varandra.

I filmen jag postade som källa har forskarna i ämnet sett skillnaden i hjärnorna i överaktiv amygdala och underutvecklad kontakt med framfoloben. Dock inget som behöver vara permanent efter rätt behandling. Så prognoserna är goda att läka. Vad tyckte du om det psykiatrikern och forskarna och läkarna sa om sjukdomen borderline i filmen?

Samtidigt skriver du detta och jag förstår din kluvenhet.Svar, ja.

Han säger nog vad han tänker. Iaf gör han det nog nu när han ser att det inte är en lek längre. Han fick sig en tankeställare när ditt ex dök upp. Jag tror han talar sanning. Förut så love bombade han ju dig för att du skulle falla för honom. Om han menade vad han sa då det vet jag inte. Kanske vem vet. Eller inte. Men som sagt det han säger nu är nog hans tankar.

Oj det vart svårare då. Ja antigen frågar du honom rakt ut om vad han vill, stanna eller gå. Om han menar allvar den här gången. Eller så avvaktar du för att se vad som händer. Du kan också säga vad du önskar. Förmodligen väger han fördel och nackdel just nu. Men han säger nog vad han menar just nu. Vad det är måste du fråga honom om. Bättre svar än så kan jag inte ge utan att ha pratat med honom personligen.

Det kan ju vara så att de andra har sagt att nu får det vara nog och blockat honom. Eller så har han blockat dem efter dem sagt nej.

Du däremot är kanske mer liberal, förlåter och har dörren fortfarande öppen. Då vet han inte vad han skall göra. Han kan ju inte blocka dig då. Han kanske vill vara vän om det inte funkar med ett förhållande. Han tycker väl du är en förstående person som kan ta honom för vad han är.

Att han kontaktar dig ja han vill väl att du inte ska vara ledsen. Han verkar, enligt vad du skriver, ursäkta sig. Det är så här jag är det är inte ditt fel. Det är inte ditt fel att jag inte kan vara med dig. Kanske någon sagt åt honom att ringa sms:a för att förklara sig.