Pojkvän med borderline

Men nu får ni väl ändå ge er?

Han är ju ingen fara för mina barn.

Han har aldrig visat något för dom eller för några andra barn för den delen heller.

Det är ju som att ni tror att han är nåt monster.

Ända problemet vi har är ju hans osäkerhet inför mig.

Jag har bara varit trevlig mot alla i den här tråden, säg inte att jag uppför mig som en trotsig tonåring.

Jag har tagit till mig varenda råd ni har kommit med.

Funderat och tänkt.

Ni har verkligen målat upp en bild av honom dom faktiskt inte är speciellt rättvis.

Men nu får ni väl ändå ge er?

Han är ju ingen fara för mina barn.

Han har aldrig visat något för dom eller för några andra barn för den delen heller.

Det är ju som att ni tror att han är nåt monster.

Ända problemet vi har är ju hans osäkerhet inför mig.

Jag har bara varit trevlig mot alla i den här tråden, säg inte att jag uppför mig som en trotsig tonåring.

Jag har tagit till mig varenda råd ni har kommit med.

Funderat och tänkt.

Ni har verkligen målat upp en bild av honom dom faktiskt inte är speciellt rättvis.

Jag tror inte det är nån fara att låta barnen träffa honom, men därifrån till att flytta ihop är ett stort steg. Hans humörsvängningar kommer inte försvinna för att ni flyttar ihop, och de kommer att påverka barnen, även om han inte blir aggressiv utåt. Barn är känsliga, de känner av även sånt som inte sägs.

Och om ni blir ihop, var ska han då ta vägen efter ett utbrott? Nu isolerar han sig i sin egen lägenhet och återkommer när han har lugnat sig, men lever ni ihop kan han inte få samma space. Finns risk för att era problem snarare eskalerar när ni lever tätt inpå varandra.

Hej!

Söker mig hit för att få något slags råd för hur jag ska hantera min ?pojkvän?.

Träffade en underbar kille för drygt sex månader sen genom en dejtingapp.

Vi skrev med varann i några veckor innan vi träffades första gången.

Vi klickade direkt, hördes dagligen dygnet runt efter våran första träff.

Men eftersom vi bor en bor ifrån varann, jag har barn, inte han så dröjde det ca 4 veckor innan vi sågs igen. Efter den gången började vi träffas varje vecka.

Han har varit öppen med sin psykiska ohälsa sedan start men det är de senaste två månaderna som jag har förstått hur illa det är.

Senaste månaden har varit väldigt intensiv, han säger att han älskar mig, vill bo med mig, vill ha barn med mig för att nästa dag stöta bort mig och säger att jag bör hitta någon bättre.

Helgen som var så såg jag på riktigt hur pass dåligt han mår, han var här på fredagen och sov över, lördag morgon hade han panik och åkte hem tidigt för att han mådde så dåligt och sa att det aldrig kommer att funka.

Sen kom han tillbaka på eftermiddagen och sa att han bara måste vara med mig och han skulle göra allt i sin makt för att pressa bort impulserna han får att stöta bort mig.

Han älskar mig och vill bara vara med mig.

Senare på kvällen åkte han hem då mina barn skulle komma tillbaka från sin pappa.

Han sa Jag älskar dig och åkte.

I söndags började karusellen igen då han säger att vi bara bör vara vänner, han mår skit och stöter återigen bort mig.

Är kall och vill knappt prata med mig.

Han säger att det här blir bäst för oss båda två.

Jag förstår på ett sätt att han är rädd, det här händer i princip varje vecka, han stöter bort mig i några dagar för att sedan komma tillbaka.

Jag förstår att det egentligen är hans borderline som gör att han agerar så här.

Men hur bemöter jag honom på bästa sätt?

Jag älskar verkligen honom och jag vill verkligen inte ge upp honom då vi har det så himla bra ihop när han är ?sig själv?.

Jag försöker att bekräfta och visa att jag finns där för honom.

Om du hade sökt samtalshjälp för egen del hade den förhoppningsvis sett ut så här: Gränsdragning och motivation till gränsdragning I förhållandet, eftersom det är där du befinner dig. Vad tänker du om det? Alltså att söka hjälp för att inte haka på att bekräfta och övertyga, inte ständigt lyssna, ta in och förstå hela tiden? Så länge du håller på och ska vara hans medicin och plåster och göder hans störning så upprätthåller du också de här mönstren för er båda. Sök hjälp att ignorera så ökar dessutom chanserna att han tar emot professionell hjälp. Förmodligen kommer fokus i ditt eget samtalsstöd snart glida in på att du är livrädd att stå själv. Förväntat är att du kommer formulera att du "trots allt mår bättre" av det här grejandet med en annan människas mående än det att vara själv och att just den här mannen ändå är så fantastisk. Med en bra terapeut möts du inte av suckar och "vissa vill ha det dåligt", utan du får riktig hjälp och omtanke. Kanske skulle du vara hjälpt av att både blicka bakåt och förstå mönster lite djupare och hur de påverkar dig idag, men även arbeta aktivt med mer handlingsinriktad terapi att hitta ett sunt motstånd.

Söker man hjälp på varsitt håll brukar endera av två saker hända:

-Båda blir bättre och man finner ut om man passar ihop och varken ja eller nej blir så dramatiskt, särskilt när man har ett så kort förhållande som detta.

-Man kommer i "otakt" i sin tillfriskning och ena avslutar förhållandet. Den som är friskast klarar det bäst, oavsett vem som går först.

Nu är vi ju inte där än,

Där vi pratar om att flytta ihop nu.

Möjligtvis efter sommaren om det går åt rätt håll.

Det är ju sånt som märks med tiden som i vilket förhållande som helst.

Du uppfattar det här som kärlek från hans sida. Borderlines är experter på att ge max kärlek eller egentligen ge max uppmärksamhet som uppfattas som kärlek. Love bombing.

Att han beter sig som han gör har inget med dig att göra. Han vet sedan förut hur destruktivt ett förhållande med honom är. Manipulation och kontroll av alla de slag. Psykisk och fysisk.

När han drar sig undan nu det är psykisk kontroll och manipulation. Han vet att du blir orolig. Sen när han kommer tillbaka och love bombar så vet han att du blir lättad, lycklig och glad. Ja ännu mera kär i honom. Psykisk manipulation alltså. Han kommer att göra detta i cykler.

Det finns idag ingen inom psykiatrin som kan bota en borderline. Det kommer alltid vara upp och ner. Kaos. Du kommer inte fatta vad som pågår och varför han beter sig som han gör fastän du alltid finns där för honom.

Det du ser idag så kommer det alltid att vara. Det finns inget han kan göra även om han vill.

Det finns inget sätt att bäst bemöta honom eftersom du inte vet vad som pågår inom honom. Du kan inte läsa hans tankar. Du har ingen aning om och kan inte förutse hans nästa drag. Ingen kan!

Låt honom gå är tyvärr mitt enda råd om du inte vill av egen fri vilja ha ett emotionellt kaos för dig och dina barn.

Du uppfattar det här som kärlek från hans sida. Borderlines är experter på att ge max kärlek eller egentligen ge max uppmärksamhet som uppfattas som kärlek. Love bombing.

Att han beter sig som han gör har inget med dig att göra. Han vet sedan förut hur destruktivt ett förhållande med honom är. Manipulation och kontroll av alla de slag. Psykisk och fysisk.

När han drar sig undan nu det är psykisk kontroll och manipulation. Han vet att du blir orolig. Sen när han kommer tillbaka och love bombar så vet han att du blir lättad, lycklig och glad. Ja ännu mera kär i honom. Psykisk manipulation alltså. Han kommer att göra detta i cykler.

Det finns idag ingen inom psykiatrin som kan bota en borderline. Det kommer alltid vara upp och ner. Kaos. Du kommer inte fatta vad som pågår och varför han beter sig som han gör fastän du alltid finns där för honom.

Det du ser idag så kommer det alltid att vara. Det finns inget han kan göra även om han vill.

Det finns inget sätt att bäst bemöta honom eftersom du inte vet vad som pågår inom honom. Du kan inte läsa hans tankar. Du har ingen aning om och kan inte förutse hans nästa drag. Ingen kan!

Låt honom gå är tyvärr mitt enda råd om du inte vill av egen fri vilja ha ett emotionellt kaos för dig och dina barn.