Din/er livssituation när första barnet kom

Tio år långt förhållande, bott ihop i fyra år. Jag (mamman) hade fast tjänst. Pappan hade inte fast, men ändå hyfsat trygg tjänst. 1:a-handskontrakt på trerummare i trevligt område. Vi tjänade typ 25' vardera. Tror jag hade en buffert på typ 200' på banken. Vet inte vad han hade.

Vi var 30 och 35 år, gifta, hade universitetsexamen och fasta heltidsjobb samt flyttade in i vårt hus ett par månader innan jag blev gravid.

Vi ville göra allt i rätt ordning så ordningen flöt på rätt naturligt.

Gifta
Hon 28, Jag 36
Hus (200m2)
Hon arbetslös 
Jag tjänade som två medelinkomsttagare.

21 år, student, utfattig. min man var också student.
Men jättelycklig!

Vi bodde i en jättefin fyra, en bostadsrätt i ett helt ok område. Jag var fast anställd och min man hade en projektanställning på ett företag som han hoppades att bli fast anställd på. Min man och jag hade varit tillsammans i tio år. Min man fick fast anställning när bebisen var ett halvår. 

15 år och skulle gå ut 9an ett par veckor senare, min man (då kille) som jag varit tillsammans med ett par år var 18 och skulle börja jobba till sommaren. Noll erfarenhet, noll planering, noll ekonomi, men en massa stöd från nära och kära....(det blir inte alltid som planerat, men kan bli bra ändå)

Idag är vi som sagt gifta, har två barn till, jobb, hus, sommarstuga och är väl som de flesta andra familjer.

Vi var 25 och 26 när vi fick för första dotter. Vi pluggade båda två när jag blev gravid men maken fick jobb innan hon föddes. Jag fortsatte plugga/jobba när hon var bebis. Funkade fint. Vi bodde i en lgh mitt inne i stan på 110 kvm.

Två fattiga studenter på 25 år, bodde i en hyresetta. Han extrajobbade ibland på kvarterets pizzeria.

Vi fick tvillingar och bodde kvar i ettan tills flickorna fyllde två år. Då bytte vi till en trerummare i samma bostadsområde.

Var 37 år när det väl blev levande barn. Vi träffades det år jag skulle fylla 26. Började försöka bli med barn när jag skulle fylla 32. Hade då jobbat heltid i ett par år så jag hade mer än minimi-SGI. När vi började försöka bodde vi i en hyrestrea. När vi väl fick barn bodde vi i en BR-tvåa på 75kvm. Hade det bara blivit en bebis hade vi kunnat bo kvar där i många år då det fanns ett invändigt förråd som i många lägenheter användes som barnrum. Nu blev det två bebisar. 

Den ekonomiska situationen var bra. Jag kunde vara hemma i 10 månader utan att ta ut några föräldradagar utan vi levde på pappans inkomst. Då vi hade ett sparat kapital hade vi råd med handpenningen på ett nybygge. När det väl var dags för inflytt och allt skulle betalas så kunde vi göra det tack vare vinsten på lägenheten. Ett arv hjälpte också till med de extrakostnader som uppstod när vi flyttade till större (5rok, 117kvm). Barnen var då nästan 2,5 år gamla.

Ditt exempel är ju en situation där det är extra viktigt att ha allt förberett innan barn.

Med utbildningar, två fasta jobb, försäkringar och sparande så klarar man förändringar bättre.

Med ett barn så blir det extra viktigt att man har både livrem och hängslen.

Så jag tycker snarare att din poäng borde vara den motsatta :) Att det är viktigt att planera och förbereda ordentligt innan en bebis kommer.