• Anonym (ungdomlig skönhet så kortlivat)

    Ni som blivit lite äldre. Hur känns det att förlora sin ungdomliga kropp?

    Hur känns det  t ex att vara på en badstrand som äldre med unga vackra kroppar vart än man tittar. Eller att vara ute med sin man/fru i miljöer med många unga och attraktiva personer som partnern sneglar på? Känner man sig hotad av ungdom och den sexighet som unga besitter?

    Många verkat inte alls bry sig medan andra kämpar för att se yngre ut än vad de är. Det kan inte vara lätt att streta emot åldrandet och inte acceptera det?!

    Hur upplever ni det och vilket ålder kände ni att ungdomens charm vara förbi så att säga?

  • Svar på tråden Ni som blivit lite äldre. Hur känns det att förlora sin ungdomliga kropp?
  • Anonym (Bäst före)
    Missermajser skrev 2019-05-25 11:56:45 följande:

    Jag har aldrig förväntat mig att andra ska ge mig exakt vad jag vill ha sedan jag var barn så det ligger ingen utmaning i det för mig. De som kräver mycket har stora egon och stora egon gör mig väldigt avtändande oavsett vad det sitter i för köttstycke.
    Men visst jag trott att jag ska bli lyckligare när jag skaffat familj, hus etc. Nu är allt det där gjort så jag för mår vara ärlig mot mig själv så är inte allt som man tror eller som folk säger.


    För att svara på din fråga så attraheras jag av alla möjliga människor. Det har inte alltid med ålder att göra om man är sexig! Faktum är att det kan variera dag från dag vad jag tycker är sexigt.


    Visst är det så. Människor med högt satta krav på sig själv söker ofta det i andra och förväntar sig saker och det kan vara ganska osexigt kan jag hålla med om.

    Många kvinnor här i tråden verkar ju se barn som stora meningen med livet och även kärleken, tror du det skiljer sig från män och kvinnor eller är mer en personlig grej? Efter man gjort barn och de växt upp är det ju som att gå tillbaks till sig själv fast som en ny person kan jag tänka mig. Upptäcka sig själv på nytt och vem man blivit. 

    Jag känner också så att det skiftar vad jag attraheras av. Men än så länge har det alltid varit det ungdomliga. Kanske känner jag annorlunda om 10-20 år?
  • Anonym (ungdomlig skönhet så kortlivat)
    Plupp73 skrev 2019-05-25 04:05:07 följande:

    Bryr mig ingenting alls. Dels har min kropp och mitt utseende inte ändrats radikalt. Jag går i samma kläder och storlekar som när jag var 19-20. Fortfarande osminkad. Har alltid varit landad i hur jag ser ut, och nöjd. Är nu närmare 50 år.

    Sedan har jag aldrig varit särskilt utseendefixerad, tycker om osminkad och äkta skönhet, och för den är ett par skrattrynkor inte negativt. Min partner älskar mig, har aldrig setts titta efter andra. Jag är alltid vackrast på jorden.


    Härligt för digSkålSolig
  • Anonym (ungdomlig skönhet så kortlivat)
    Missermajser skrev 2019-05-25 11:56:45 följande:

    Jag har aldrig förväntat mig att andra ska ge mig exakt vad jag vill ha sedan jag var barn så det ligger ingen utmaning i det för mig. De som kräver mycket har stora egon och stora egon gör mig väldigt avtändande oavsett vad det sitter i för köttstycke.
    Men visst jag trott att jag ska bli lyckligare när jag skaffat familj, hus etc. Nu är allt det där gjort så jag för mår vara ärlig mot mig själv så är inte allt som man tror eller som folk säger.


    För att svara på din fråga så attraheras jag av alla möjliga människor. Det har inte alltid med ålder att göra om man är sexig! Faktum är att det kan variera dag från dag vad jag tycker är sexigt.


    Kan ge dig rätt i att sexighet inte sitter i ålder och att det ibland kan vara svårt att avgöra. Men enligt mitt tycke sitter det oftast i den typen av skönhet som har det ungdomliga kvar...men det är min smak. Har själv inte testat det där med barn än så återstår väl att se om jag förändras märkbart av det? Mitt ego är nog för stort:)
  • sextiotalist
    Anonym (ungdomlig skönhet så kortlivat) skrev 2019-05-25 12:38:35 följande:

    Kan ge dig rätt i att sexighet inte sitter i ålder och att det ibland kan vara svårt att avgöra. Men enligt mitt tycke sitter det oftast i den typen av skönhet som har det ungdomliga kvar...men det är min smak. Har själv inte testat det där med barn än så återstår väl att se om jag förändras märkbart av det? Mitt ego är nog för stort:)


    Hur gammal är du?

    Är du ung så är det helt normalt att man inte kan förstå, men är du inte för ung så är dina funderingar rätt omogna.

    Nej, det är inte som någon påstå här att man lever genom barnen. Det är, för de flesta, att preferenser förändras och alla är vi barn av vår tid.

    De flesta i min generation lägger sig inte under kniven, eftersom vi inte är uppvuxna med sådana lösningar.

    Och jag är helt ärligt med att jag är glad att jag lämnat den utseendefixerade ungdomstiden, ser inte er unga som ett hot, för det är ni inte.

    Jag är glad att jag har en kropp som fungerar, ben jag kan springa och cykla med.

    Varje ålder har sin tjusning och folk blir kära i alla åldrar, med olika utseende.

    Själv hade jag inga funderingar som du har när jag var yngre, om den äldre generationen skulle vara avundsjuka på oss.

    Som någon föreslog, skriv ut tråden, lägg undan den och läs den när du fyller 55.
  • Anonym (Nej)
    Anonym (ungdomlig skönhet så kortlivat) skrev 2019-05-25 01:27:17 följande:

    Det är kanske just det maktspelet som jag finner så intressant och skulle sakna otroligt. Kan inte tänka mig ett liv utan faktiskt. Det är en stark drivkraft och sexuell laddning.

    Du verkar vara nöjd med att slippa konkurrensen, kanske har den legat dig i fatet under livet och inte servat dig som du velat eller gett dig exakt det du vill ha?

    Yngre kvinnor kräver ju en del som du insett.

    Kan du känna samma spänning och lust inför de äldres kroppar trots att du tycker de ser lite roliga ut? Eller spelar sånt ingen roll? Anser du att man kan vara sexig som äldre?


    Haha, va? Nu är jag en tjej/kvinna precis mellan 30 och 40 som ofta fått höra ?du är det vackraste jag sett? och aldrig behövt oroa mig för mitt utseende men jag förstår inte att du lägger så stor vikt vid attraktionskraft. Du kan inte ha egna barn? Å andra sidan såg jag att en jämnårig kvinna med barn svarade som gnällde jättemycket över att 20-åriga killar inte tittade på henne längre.

    Jag har så svårt att förstå er. På riktigt. Jag känner att den uppmärksamheten jag fått av främlingar räcker för resten av mitt liv, jag är mätt. Sen säger min man flera ggr om dagen istället att jag är världens snyggaste tjej och han är så himla gullig och romantisk så jag fattar inte grejen med att oroa sig över om 10-15 år yngre killar har sexfantasier om en eller inte.

    Det räcker väl med att just den man älskar är attraherad av en? Det låter så pubertalt att gå omkring och vilja attrahera varenda pilsk hankatt i reviret.

    Jag bryr mig mycket om hur jag ser ut men jag vill inte tas för yngre än min ålder och att se bra ut handlar nu om att se fin ut. Fräsch. Som att jag sovit ut och är pigg och lever ett bra liv.

    Med tanke på en del sömnbrist och tidsbrist till just att fixa iordning mig själv, shoppa, tänka ut vad jag ska ha på mig och sånt är det snarare det jag nojjar över, att jag ska se slarvig och trött ut. Eller lite galen på en Söndagmorgon i lekparken, haha. Man kan vara snygg i alla åldrar utan att vilja se ut som en annan ålder än den man har, utan att vilja byta generation.

    Jag klär mig tex inte som när jag var 23 och hade minikjolar, knästrumpor och allmänt excentriska utstyrslar, men det är inte för att min kropp förfallit utan för att jag inte tycker det passar sig för en 35-årig mamma. Eller faktiskt mamma överhuvudtaget.

    För mig handlade nog alla tankar på att vara superattraktiv för alla om att jag längtade efter barn. Så känns det i efterhand, en undermedveten drivkraft. Nu när jag har barn känner jag mig helt ointresserad av att väcka sexlust hos andra än min man.

    Man kan ju vilja vara vältränad och se fin och fräsch ut för det. På ett sätt som hör ihop med ens ålder...
  • Anonym (Nej)
    Anonym (ungdomlig skönhet så kortlivat) skrev 2019-05-25 12:38:35 följande:

    Kan ge dig rätt i att sexighet inte sitter i ålder och att det ibland kan vara svårt att avgöra. Men enligt mitt tycke sitter det oftast i den typen av skönhet som har det ungdomliga kvar...men det är min smak. Har själv inte testat det där med barn än så återstår väl att se om jag förändras märkbart av det? Mitt ego är nog för stort:)


    Ja, om det är så tror jag inte du ska ?testa det där med barn? för barn behöver föräldrar som är vuxna intellektuellt och känslomässigt och kan sätta sina egna behov åt sidan, speciellt de första åren.
  • Anonym (Nej)
    sextiotalist skrev 2019-05-25 13:11:37 följande:

    Hur gammal är du?

    Är du ung så är det helt normalt att man inte kan förstå, men är du inte för ung så är dina funderingar rätt omogna.

    Nej, det är inte som någon påstå här att man lever genom barnen. Det är, för de flesta, att preferenser förändras och alla är vi barn av vår tid.

    De flesta i min generation lägger sig inte under kniven, eftersom vi inte är uppvuxna med sådana lösningar.

    Och jag är helt ärligt med att jag är glad att jag lämnat den utseendefixerade ungdomstiden, ser inte er unga som ett hot, för det är ni inte.

    Jag är glad att jag har en kropp som fungerar, ben jag kan springa och cykla med.

    Varje ålder har sin tjusning och folk blir kära i alla åldrar, med olika utseende.

    Själv hade jag inga funderingar som du har när jag var yngre, om den äldre generationen skulle vara avundsjuka på oss.

    Som någon föreslog, skriv ut tråden, lägg undan den och läs den när du fyller 55.


    Håller helt med dig i allt. Och sen är ju hela grejen med att bli förälder att man måste och ska älska någon annan mer än sig själv och vara fokuserad på en liten bebis/ett småbarns behov och känslor. Jag tycker jättemycket om att vara förälder men jag ville också anpassa mitt liv efter barnen och inte tvärtom.

    Det är bara en kort period dom är väldigt små, man kan successivt börja göra mer och mer saker ?som innan? medans dom växer upp. Och har man haft ett rikt liv innan och hunnit vara ungdom och verkligen levt ut en massa ungdomliga behov av att resa, vara förälskad om och om igen osv så förstår jag inte varför man skulle fortsätta vilja göra det för evigt eller iallafall inte ha tid med en paus för att uppleva miraklet att skapa en människa och ge denna människa så mycket kärlek och verktyg för framtiden man kan... Jag känner också att min älskade farmor och morfar mfl och deras förfäder får leva vidare nu och det känns mer tillfredsställande än att jag skulle kunna haft sovmorgon och åka på weekends genom hela 30-årsåldern. Jag har ju gjort det tidigare och ska göra det igen senare...
  • Anonym (55 år)

    Lite trist är det när jag inser att huden inte är lika elastisk längre, att det kommit strån på hakan. Men jag tänker inte att det är jobbigt på en strand. Visst finns det jättesnygga unga tjejer med fasta rumpor slät hud, men också många överviktiga eller för smala. Skönhet är orättvist fördelad i alla åldrar. Jag blir relativt sett nöjdare med åren eftersom de jämnåriga ofta lagt på sej mycket och jag ser rätt likadan ut, i alla fall med kläder på. Det känns helt ok men visst, om tio år kanske det är värre.

  • Anonym (ungdomlig skönhet så kortlivat)
    Anonym (Nej) skrev 2019-05-25 13:20:32 följande:
    Haha, va? Nu är jag en tjej/kvinna precis mellan 30 och 40 som ofta fått höra ?du är det vackraste jag sett? och aldrig behövt oroa mig för mitt utseende men jag förstår inte att du lägger så stor vikt vid attraktionskraft. Du kan inte ha egna barn? Å andra sidan såg jag att en jämnårig kvinna med barn svarade som gnällde jättemycket över att 20-åriga killar inte tittade på henne längre.

    Jag har så svårt att förstå er. På riktigt. Jag känner att den uppmärksamheten jag fått av främlingar räcker för resten av mitt liv, jag är mätt. Sen säger min man flera ggr om dagen istället att jag är världens snyggaste tjej och han är så himla gullig och romantisk så jag fattar inte grejen med att oroa sig över om 10-15 år yngre killar har sexfantasier om en eller inte.

    Det räcker väl med att just den man älskar är attraherad av en? Det låter så pubertalt att gå omkring och vilja attrahera varenda pilsk hankatt i reviret.

    Jag bryr mig mycket om hur jag ser ut men jag vill inte tas för yngre än min ålder och att se bra ut handlar nu om att se fin ut. Fräsch. Som att jag sovit ut och är pigg och lever ett bra liv.

    Med tanke på en del sömnbrist och tidsbrist till just att fixa iordning mig själv, shoppa, tänka ut vad jag ska ha på mig och sånt är det snarare det jag nojjar över, att jag ska se slarvig och trött ut. Eller lite galen på en Söndagmorgon i lekparken, haha. Man kan vara snygg i alla åldrar utan att vilja se ut som en annan ålder än den man har, utan att vilja byta generation.

    Jag klär mig tex inte som när jag var 23 och hade minikjolar, knästrumpor och allmänt excentriska utstyrslar, men det är inte för att min kropp förfallit utan för att jag inte tycker det passar sig för en 35-årig mamma. Eller faktiskt mamma överhuvudtaget.

    För mig handlade nog alla tankar på att vara superattraktiv för alla om att jag längtade efter barn. Så känns det i efterhand, en undermedveten drivkraft. Nu när jag har barn känner jag mig helt ointresserad av att väcka sexlust hos andra än min man.

    Man kan ju vilja vara vältränad och se fin och fräsch ut för det. På ett sätt som hör ihop med ens ålder...
    Då är vi förmodligen jämngamla. Känner inte igen mig i något du skriver eller upplevt förutom det där att få höra hur vacker jag är så länge jag kan minnas. Du låter väldigt pretentiös och förlåt (tråkig) i mina öron som en sån som bara lever för barn och kärlek och att det var meningen med hela ditt liv. Som inte tycker hon kan vara barnslig längre vara för hon uppnått en viss ålder. En sån som blir "vuxen" över en natt och byter till vuxenidentiteten.

    Jag lever inte alls bland sådana människor och känner inte igen mig. I mina kretsar lever människor för annat än kärnfamilj och alla rätt i normboken. Man bryr sig om att vara attraktiv och attrahera samtidigt som man vill vara intressant och göra saker man drömmer om. Jag må låta otroligt tonårsaktig i din värld, det har jag fått höra förr: Det rör mig inte i ryggen. Jag är en annan typ av person som värderar andra saker har ingen längtan att "växa upp". Jag har varken barn eller fast kärlek så där har du ytterligare en grej som kan förklara min omogna och ytliga beteende. Hade jag bara haft barn hade jag fattat meningen på ett djupare plan. Kanske? Vem vet...inte intressant. Jag tittar på världen med mina ögon och tycker åldrande kroppar är oattraktiva helt enkelt och ser inte fram emot att få en sådan. Kommer göra mitt yttersta för att dra ut på det:)
  • Less is more

    Vilket omoget inlägg ! Om man är omkring 50 så lever man inte på samma sätt som en 20-30 åring. Tex så kanske jag inte tänker på sex hela tiden eller en massa män måste bli attraheradvav mig.

    Jag tänker istället på att träna och äta bra för att få behålla min hälsa och är faktiskt glad över att min kropp fortfarande håller ihop bra.

    Jag vill uppfattas som trevlig och fräsch av mina mina medmänniskor och är glad att jag och min man fortfarande trivs ihop.

    Men jag jämför inte min kropp med 20-åringar. Eller jo, tycker jag att en del 20- åringar tyvärr ser både överviktiga och osunda ut - knarket har också ökat bland unga - så, nej, jag är inte avundsjuk. Tycker snarare synd om unga som inte mår bra och har hälsan.

Svar på tråden Ni som blivit lite äldre. Hur känns det att förlora sin ungdomliga kropp?