jrockyracoon skrev 2019-05-23 23:13:42 följande:
Frågan är i mina ögon felställd och utgår från en föreställning att den fysiska kroppen har en större vikt än t.ex. intellektet, känslolivet, det mentala livet.
Frågan borde istället vara: "Hur känns det för er unga att vara på en badstrand där det finns så många äldre som har ett överlägset, utvecklat intellekt som finslipats under många år och ett mer moget och bättre utvecklat känsloliv?"
Sen finns det förstås många äldre som inte valt att utvecklas mentalt och inte kan skörda frukterna, men yngre snorvalpar har ju liksom inte ens en chans eftersom de knappt börjat sitt intellektuella liv.
Men för att svara på frågan.
Jag för min del mår utmärkt på stranden, min kropps ev. förfall är inget jag stör mig på än så länge. Att jämföra min kropp med andras är inte (längre) intressant för mig. Jag finner istället ett större nöje i att diskutera och utforska nya saker som stimulerar mig intellektuellt. Tyvärr finner jag sällan de yngre förmågorna särskilt intressanta i det avseendet - ofta trummar de på med vad de anser vara en ny revolutionerande upptäckt, men som för mig är relativt blasé och som jag redan har analyserat och hunnit tröttnat på för länge sedan.
Fördelen med att åldras och att vara en kreativ och ständigt utvecklande människa är att livet bara blir allt bättre, allt roligare och man själv allt skickligare och mer nyanserad i sin intellektuella förmåga.
Jo, det är klart. Jag tycker också att det finns många fördelar med att vara äldre. Man är inte så osäker, man bryr sig inte lika mycket om vad andra säger, m.m. Men kroppen är också viktig. Det är ju inte bara utseende, utan också hälsa som är viktig där. Om man slarvar för mycket där, så blir man kanske inte gammal. Tänker på mitt ex som har cancer för andra gången (olika sorter), båda antagligen pga hans livsstil. Och att kunna röra sig obehindrat är ren frihet för mig. Folk kanske tycker olika där, men för mig har det blivit viktigt att fortfarande kunna göra olika saker - att inte vara för gammal eller för svag för det.
Och då är jag inte sån som ska klättra på berg eller cykla runt Vättern eller åka Vasaloppet. Sånt tycker jag ändå kan vara lite onödigt. Jag tänker mer på det vardagliga där, vi har hus och fixar mycket själva. Även trädgården! Vi har även en jordfräs som vi kör med (mest dock min man), eftersom det var sånt kaos i trädgården när vi köpte huset. Sedan är man ju princip tvungen att köra någon gympa för att inte få ont, eftersom såna arbeten nästan alltid belastar kroppen ojämnt på något sätt. Det är klart att intellektet är viktigt och egentligen viktigare, men man måste ju i princip ha en fungerande kropp också, det är ju förutsättningen.
