Nej, så är det inte. Hade du varit och jobbat i de här fattiga länderna så hade du snabbt insett att de är fattiga pga hur deras samhälken och kulturer fungerar.
Sverige tog sig ur svår fattigdom på helt egen kraft, finns inga hinder för andra länder idag att göra detsamma.
Men trots bidrag ufrån oss blir det ingen skillnad, och det betor helt och hållet på den själva.
Hur ska du göra med alla tjänstepensioner, privatpersoners fondsparande och direkt aktieägande? Ska du konfiskera det också? Eller finnns det någon gräns för tvångskonsfiskering? När är man för rik?
Att du inte är rik är främst ditt eget fel.
Du kan utbilda dig till vad du vill och investera dina pengar som du känner för.
I och för sig utbildning hjälper nog inte på dig.
Då du verkar totalt missat hur saker och ting fungerar.
Att du inte förstår enkla ekonomiska modeller är tragiskt.
Så fort du fattar att det du vill ha får du kämpa för på egen Hand och kommer inte på silverfat. Inser du hur naiv och förvrängd verklighetsbild du har.
Tveksamt att du är akademiker om du än inte fattat ovan
Kan bara hålla med!
Att vara akademiker säger ingenting om petsonens intelligens eller förmåga att förstå ekonomiska samband.
Det här gnället kommer alltid ifrån folk som vill ha en massa utan att jobba för det.
Du har rätt till frukten av ditt eget arbete, det kallas lön. Du får betalt för att utföra ett arbete. Vad är problemet?
Du tycker inte att de som satsar pengar i ett företag så få avkastning på sina investerade pengar? Hur hade du tänkt att företag ska utvecklas och ev. expandera så att de kan skapa fler arbetstillfällen?
Du har rätt till frukten av ditt eget arbete, det kallas lön. Du får betalt för att utföra ett arbete. Vad är problemet?
Du tycker inte att de som satsar pengar i ett företag så få avkastning på sina investerade pengar? Hur hade du tänkt att företag ska utvecklas och ev. expandera så att de kan skapa fler arbetstillfällen?
Delägarskap är inget konstigt eller ovanligt. Det skapar ofta betydligt mer engagemang än att "bara" vara anställd. Då får du också bli varse om att äga, driva och ta ansvar för företag långt ifrån innebär att sitta på en veranda och se andra arbeta. De delägare jag känner är de som jobbar mest och riskerar mest. De anställda kan inte riskera mer än sina jobb. En delägare kan riskera betydligt mer. Men lycka till, du kommer bli varse.
Och de männen äger ju bomullsfältet där plockarna jobbar. Vad skulle jobbarna få sin peng ifrån om de inte fick den ifrån att de får jobba på bomullsfältet? Utan bomullsfältet hade jobbarna inte kunnat tjäna sin peng därifrån utan kanske fått söka sig till något värre för att skaffa mat på sitt bord.
Så du är emot skatter då?
Jag tycker det är rätt surt att 60% av min lön går till skatter, för sen användas till saker jag överhuvudtaget inte vill vara med om att finansiera, tex försörja folk som är ointresserade av att jobba.
Hm. Måste erkänna att jag inte riktigt är med dig. Ta mig själv som exempel. Jag jobbar på ett börsnoterat företag. Största ägaren av detta bolag innehar 10% av aktiterna och är statligt. Den näst största ägaren har 3% av aktierna och är ett pensionbolag. Sen ramlar det ner i mindre bitar, mest pensionsfonder och någon enstaka bank. Arbetsgivaren är stabil och behandlar mig väl och jag räknas som högavlönad. Menar du att jag ska känna mig som ett offer?