• Anonym (Olustig)

    hur få ett öppet förhållande att funka när den ene inte egentligen vill?

    Hej alla

    Finns det någon här inne som har några tips/tankar/idéer kring hur man får ett öppet förhållande att fungera när bara den ena parten vill ha det öppet? Går det överhuvudtaget?

    Jag vill ha ett öppet förhållande, men min partner säger sig känna sig otillräcklig och värdelös av tanken att inte "räcka till" för mig. Jag har försökt förklara att det inte handlar om det (vi har f.ö. fantastiskt sex) utan om att jag helt enkelt behöver olika människor för sex.

    Vi är överens om att det vi har är för bra för att bara kasta bort, så vi vill verkligen båda två få det här att funka - men hur? Jag vet tyvärr redan att jag inte kommer att kunna ändra på hur jag är - om vi skulle bestämma oss för ett monogamt förhållande för min partners skull, så skulle det istället bli att jag träffade andra i smyg - och det vill jag inte. Så om det öht ska funka är det min partner som får ändra på sig, och acceptera att jag träffar andra. Frågan är om det öht är möjligt? Jag vill ju att vi båda ska kunna må bra i det här, inte att min partner bara ska bita ihop och stå ut liksom.

    Finns det någon som har några erfarenheter, tankar, råd, eller tips att dela med sig av här hade jag varit jättetacksam...

  • Svar på tråden hur få ett öppet förhållande att funka när den ene inte egentligen vill?
  • Anonym (E)
    Oerhörd skrev 2019-08-08 15:37:56 följande:

    Vi ska nog inte utgå från att monogam och polygam handlar om sexuell läggning. Polyamori ligger nog närmast isåfall, det är snarare en övertygelse om att kärleken till en person inte förminskas om kärlek uppstår även till en annan person. Monogami är en social konstruktion där ett val träffas att leva med en partner. Seriell monogami är vanligare, där partnerbyte innebär att partnern byts ut helt mot en annan. Polygami är månggifte.

    Min sexuella läggning är bisexuell, eller möjligen pansexuell. Det kan jag svårligen ändra på. Däremot att ändra sin föreställning om kärlek, kärleksrelationer och formen för sexuella relationer - fullt möjligt.


    Ja då är helt överens. Jag tror inte heller att det är en sexuell läggning huruvida man vill ha sex med flera eller med en.

    Men den enormt stora trenden att ha så kallade fria sexuella och kärleks-relationer är precis lika konstruerad och tvingande som heteronormen. Jag vet många som känt dig tvingade in i öppna relationer med argumentet att de annars är trångsynta, rädda eller svartsjuka. Det är fan inte okej med tvång i sex och relationer!
  • Anonym (Olustig)
    Xenia skrev 2019-08-08 12:53:38 följande:
    Du förstår inte det monogama tänket? 
    Det jag menade var inte att jag inte respekterar det, att jag tycker att det är fel, att jag tycker att man borde kunna frigöra sig från det eller något sånt alls. Det enda jag menade var att jag personligen inte kan känna likadant. Är du med? Jag förstår det inte känslomässigt, på samma sätt som monogama personer ofta inte förstår polygami. Det innebär inte att jag inte respekterar det.
    Xenia skrev 2019-08-08 12:53:38 följande:
    Du förstår inte det monogama tänket? Men det är ju det som fungerat bäst för barnen. Två föräldrar som stannat hos varandra och tagit hand om barnen. Om kvinnan inte är monogam, så kan mannen inte veta om barnen är hans. Om mannen inte är monogram, kan han lämna kvinnan och barnen för en annan, eller använda sitt jaktbyte/sina pengar på andra istf sin egen familj.
    Det här resonemanget förstår jag inte alls. Varför i allsindar skulle man inte kunna stanna tillsammans och ta hand om barnen även om man inte är monogam?? Och varför skulle mannen inte veta att barnen är hans om kvinnan inte är monogam?? Man får väl anta att kvinnan inte har oskyddat sex med personer utanför ett öppet förhållande/utanför ett polyförhållande? Och på vilket sätt, i vilken värld, garanterar monogami att mannen inte plötsligt lämnar kvinna och barn för en annan? Fattar som sagt inte alls - du får gärna förtydliga.
    Xenia skrev 2019-08-08 12:53:38 följande:
    Har ni barn redan sedan tidigare, tänker ni skaffa barn eller har ni valt bort barn?
    Jag har fyra sen tidigare; han har inga. Inte aktuellt med fler barn. 
    Xenia skrev 2019-08-08 12:53:38 följande:
    Jag förstår inte dig, däremot din man. 
    Bra - då inser du förhoppningsvis också att man inte kan förstå alla, men att det inte behöver innebära att man är intolerant, respektlös, fördömande, eller inte vill förstå?
    Xenia skrev 2019-08-08 12:53:38 följande:
    Finns ju många kvinnor som själva är monogama, otur att han skulle fastna för just dig.
    Ja, och det finns en hel del män som är helt ok med att inte vara monogama; otur att jag skulle fastna för just honom - han som inte är det. Så kan man också se det, eller hur? Fast i sista änden skulle jag absolut inte vilja se det som någotdera, utan snarare som att det är otur att vi råkar ha olika läggning; inte att det är otur att vi fastnat för varandra.




  • Anonym (Olustig)
    Anonym (bra där) skrev 2019-08-08 13:00:26 följande:
    Pragmatisk ingång!
    Bra frågor som både TS och partner borde tänka igenom. 
    Precis! Håller fullständigt med - och är jättetacksam!
  • Anonym (Mjäk)
    Oerhörd skrev 2019-08-08 10:37:35 följande:
    Jag var helyllemonogam när min man kom ut som poly och kände mig väldigt otillräcklig vid tanken. Men det vände, inte på en femöring, utan med mycket kommunikation och att i små små steg släppa på föreställningen att alla känslor måste riktas mot en enda person. Det var väldigt svårt att förstå hur kärleken (eller lusten) växer, inte flyttas över. En rimlig jämförelse är väl att få sitt andra barn, hur många väljer att få ett till barn för att det första barnet är otillräckligt som individ? Det första barnet får inte därefter hälften så mycket av ens kärlek heller, själva mängden ökar.

    Och att du inte berättade från början... min man bet ihop och levde monogamt med mig i arton år innan han vågade berätta. Det är klart att det går att göra det också. Ett genomsnittligt äktenskap håller väl bara i tolv år eller så. Folk som kastar ur sig att du borde ha varit ärlig från början har väl helt enkelt lite svårt att förstå konflikten mellan att få vara lycklig i en kärlek och att vara en fantastiskt god människa. Dömer inte alls maken för att han "ljög" för mig, men jag är glad att han till slut öppnade sig. Och jag är inte monogam. Jag bara trodde mig vara det eftersom det inte direkt finns något alternativ förrän det presenteras.

    Vill du pma så gör det. Många här dömer hårt utan att någonsin ha gått till botten med sina egna känslor. ("Därför" är inte en orsak.) Om något så har jag ägnat åratal åt att reda ut hur mina känslor fungerar och varför, och mitt liv är fyllt av kärlek på många olika sätt.
    Du vet att det finns föräldrar som älskar och föredrar ett barn mer än sina andra va? Vilket innebär att en polly kan föredra en kvinna framför en annan.
  • KlantSmurfen
    Anonym (Olustig) skrev 2019-08-08 02:14:01 följande: #2
    [...]Eftersom jag har väldigt svårt att förstå det monogama tänket har jag också svårt att förstå varför han känner som han gör och därför har jag också svårt att stötta honom i det, vilket jag tänker kommer att göra det ännu svårare att få det att fungera i längden.
    Anonym (Olustig) skrev 2019-08-08 10:11:35 följande: #25
    Ja, du känner ju mig, så du vet förstås. En fråga bara: kan du förstå hur en icke-monogam tänker och känner? Nu menar jag inte om du kan acceptera och respektera det - jag menar om du kan FÖRSTÅ det? Om du kan sätta dig in i hur det är så väl så att du vet precis hur det känns? Om du skulle kunna sätta dig in i det så väl att du hade vetat hur du skulle stötta en icke-monogam som försöker leva monogamt? Utifrån allt det du skriver så tror jag ärligt talat inte att du skulle kunna det. Och ändå skulle jag inte få för mig att säga att du saknar empati.
    Anonym (Olustig) skrev 2019-08-08 10:50:22 följande: #31
    Vad är en fredagstråd?

    Läs gärna inlägg 25 och se om du förstår mer hur jag menar... jag förstår att allt det här är saker som väcker starka känslor, och jag förstår att det är lätt att tolka (och citera...) saker och ting utifrån sitt eget perspektiv, men samtidigt tänker jag att man kanske kan utgå från att andra människor faktiskt INTE är svin, och försöka tolka utifrån det istället? Som sagt, läs gärna inlägg 25, försök ha ett öppet sinne, och se om du kan förstå bättre hur jag menar, för ja ? jag har också uttryckt mig otydligt (om än kanske inte så mycket i just det du citerar här - här är det ju snarare fråga om att du utelämnat saker ur citatet och istället lagt till saker som stämmer med DIN tolkning)
    Varför skulle det väcka starka känslor?

    Du frågar om jag kan förstå hur en icke monogam person tänker och känner och vill att jag ska försöka ha ett öppet sinne medan du själv inte har tillräckligt öppet sinne för att förstå hur din pojkvän tänker och känner trotts att han förklarat det, du tycker inte att det verkar lite smurfigt? ASD?

    Människor rationaliserar och tänjer på sanningen men när det är svart på vitt att någon motsäger sig själv flera gånger, beskriver ett ultimatum men förnekar att h*n ställt ultimatum blir det som en wtf? känsla, ljuger h*n så hårt för sig själv  eller är det bara en fredagstråd?

  • Oerhörd
    Anonym (E) skrev 2019-08-08 15:52:15 följande:

    Ja då är helt överens. Jag tror inte heller att det är en sexuell läggning huruvida man vill ha sex med flera eller med en.

    Men den enormt stora trenden att ha så kallade fria sexuella och kärleks-relationer är precis lika konstruerad och tvingande som heteronormen. Jag vet många som känt dig tvingade in i öppna relationer med argumentet att de annars är trångsynta, rädda eller svartsjuka. Det är fan inte okej med tvång i sex och relationer!


    Det sista skriver jag under på vilken dag i veckan som helst. Vad gäller det övriga handlar det väl om att känna sig själv, vara lyhörd för varandras behov och kunna komma överens.
  • Anonym (Olustig)
    Fjäril kär skrev 2019-08-08 13:00:51 följande:

    Det viktigaste här för er är nog att ni på något sätt måste ha en form av deadline. Diskutera, fundera, både tillsammans och på varsitt håll. Försök hitta en tidpunkt då ni måste ha hittat en lösning, ett försök, ett förslag eller ett avslut.

    Det är oschysst mot er båda två att gå runt i flera år som bara bygger förhoppning om att nån ska "ge" sig. Det kanske faktiskt aldrig inträffar.

    Just nu är det nog väldigt jobbigt för honom att gå runt med känslan av att du inte bara vill ha honom utan mer. I hans känsloliv slåss han med tankar om otrohet, misstänksamhet och kanske tappad tillit. Och du går runt med din längtan och förhoppning. Ni båda två kan lätt hamna i känslan av bitterhet att tiden går och inget händer och ni känner er snuvade på tid och möjlighet. Därför behöver ni sätta en gräns för när ni måste nå ett resultat.


    EXAKT. EXAKT detta har jag också tänkt. Frågan är bara vad som är en rimlig tidsgräns?
    Fjäril kär skrev 2019-08-08 13:00:51 följande:

    Tänk också över möjligheten att du känner ett större måste och längtan just för att du inte kan få det du vill ha. Just nu är det tabu och kanske du vill ha det extra mycket just därför? Än vad du annars skulle ha känt om du redan hade öppet förhållande?


    Good point, men nä. Det har inget med det att göra. Jag är absolut extrem periodare; under vissa perioder vill jag otroligt mycket, medan jag under andra perioder inte vill nåt alls, men det är på det sättet helt oberoende av vilken typ av förhållande jag är i. Men tack för tanken ändå :) 
  • Anonym (...)

    Kommer verkligen inte att fungera hur ni än gör.. Men den som kommer mest till skada är din trogna stackars sambo. Det kommer tära så enormt psykiskt på denne att förhållandet ändå kommer att gå sönder.. Gör slut innan ni drar på er psykiska skador som kommer vara svåra att läka till nästa förhållande..

  • Oerhörd
    Anonym (Mjäk) skrev 2019-08-08 15:58:24 följande:

    Du vet att det finns föräldrar som älskar och föredrar ett barn mer än sina andra va? Vilket innebär att en polly kan föredra en kvinna framför en annan.


    Absolut. Och du vet att det finns monogama som är otrogna eller tom lämnar sin partner för att de föredrar nån annan? Ska vi verkligen vara såna? Blir ju himla tråkigt. Det är inte en ökad risk bland polyamorösa, det är en risk i alla relationer.
  • Fjäril Vingad
    Anonym (Mjäk) skrev 2019-08-08 15:58:24 följande:

    Du vet att det finns föräldrar som älskar och föredrar ett barn mer än sina andra va? Vilket innebär att en polly kan föredra en kvinna framför en annan.


    Poly. Och klart kan en polyamorös fungera så. Alltså, vi är ju människor. De flesta polysar jag känner fungerar dock inte så.
Svar på tråden hur få ett öppet förhållande att funka när den ene inte egentligen vill?