Otrohet, men från ett annat perspektiv

Anonym (Suck) Trådstartaren

Thu 15 Aug 2019 10:38
147 svar

Citera Återställ Anmäl

Otrohet, men från ett annat perspektiv

Anonym (BBW) skrev 2019-08-15 06:36:05 följande:
Man får ofta från personer som tycker att otrohet är helt förkastligt och ett helt oförlåtligt höra argument av typen att borde ha berättat redan innan man inledde ett förhållande att man inte var monogam.

Finns en stor brist i detta resonemang. Man kan självklart inte berätta något som man själv inte vet om sig själv.

När jag träffade min man var jag helt övertygad om att vi skulle ha ett lång lyckligt och monogamt liv tillsammans.

Saker händer på resans gång och människor förändras, får nya perspektiv, önskemål och drömmar.

Sex är ett basbehov, kärlek och trygghet är andra behov. I början av en relation är dessa för de flesta rätt starkt sammanflätade men för vissa av oss blir den bindningen med åren svagare.

Kan då tyckas att man borde var öppen och ärlig med detta mot sin partner men det är inte alltid så lätt som vissa tycks tro. Det finns många förklaringar till att man inte är ärlig utan man väljer att smyga.

I mitt fall handlade faktiskt om att jag älskar min man och på grund av orsaker som jag inte tänker gå in på här så är han periodvis väldigt skör så jag valde att smyga tills tiden var mogen och han var i en fas där vi kunde ta det jobbiga samtalet som man i en drömvärld skulle ha haft långt tidigare.

Vi lever tyvärr inte i någon utopisk drömvärld så ibland hamnar man i rätt omöjliga sitsar där man får välja det minst dåliga alternativet för sig och sin partner.

Så många +1 på denna!!!
Anonym (Suck) Trådstartaren

Thu 15 Aug 2019 10:43

#85

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Örjan) skrev 2019-08-15 07:30:17 följande:
Egentligen är det rätt märkligt att en så naturlig del av människors liv blir så extremt känsloladdat emedan andra former av svek och brutna löften lätt slätas över.

Mitt ex var otrogen vid ett par tillfällen och jag misstänker att det var vid fler tillfällen än vad jag vet om. Just då kändes det rätt jävligt men i efterhand när man fått rannsaka sig själv och hur man var under vår relation känns hennes agerande som en rätt självklar reaktion på mitt beteende där jag svek henne och våra barn för att göra det jag tyckte var kul.

På en julfest så blev hon uppvaktad av en av mina kollegor och rätt naturligt så med lite alkohol och en man som såg henne som kvinna och inte som piga så gick det som det gick.

Vi skilde oss några år senare men inte på grund av otroheten utan för att jag helt enkelt var omöjlig att leva med på den tiden.

Jag har för läge sedan förlåtit otroheten det gjorde jag redan när vi var gifta och vi kunde säkert gått vidare om jag skärpt till mig och börjat ta ansvar får vårt gemensamma.

Det jag aldrig kan förlåta är mig själv och hur jag var under dessa år.

Tycker att det ofta blir en märklig fokusering på otrohet och sex när man talar om relationer trots att det egentligen är en rätt liten del av vad en relation är och det finns mycket större svek man kan göra sig skyldig till mot sin partner än lite flås i sänghalmen med någon annan än den man är gift med.

Anonym (W47) skrev 2019-08-15 08:28:16 följande:
[quote=79832677][quote-nick]Anonym (Örjan) skrev 2019-08-15 07:30:17 följande:[/quote-nick]Egentligen är det rätt märkligt att en så naturlig del av människors liv blir så extremt känsloladdat emedan andra former av svek och brutna löften lätt slätas över.

Tycker att det ofta blir en märklig fokusering på otrohet och sex när man talar om relationer trots att det egentligen är en rätt liten del av vad en relation är och det finns mycket större svek man kan göra sig skyldig till mot sin partner än lite flås i sänghalmen med någon annan än den man är gift med.[/

Håller med dig i ovanstående funderingar. Bra skrivet. Kanske frågorna har uppstått pga otroheten och ditt agerande till den och din vilja att förändra dig? Lever du i en ny relation idag? Och om ja? Vid otrohet, skulle du kunna förlåta lika ?lätt? idag?

Anonym (Örjan) skrev 2019-08-15 08:44:45 följande:
Har ingen ny relation, har haft några korta intensiva relationer sedan skilsmässan.

Skulle rätt lätt kunna förlåta en rent sexuell otrohet och om det blir aktuellt med en seriös relation skulle det bli någon form av öppen relation, kanske inte helt öppet men gärna någon form av swing där man gör det tillsamman.

Som någon annan skrev i någon liknande tråd så har jag med stigande ålder fått in fler nyanser i vad som är rätt och fel.

Om man skall vara riktigt ärlig så när jag träffade min då blivande fru var jag extremt monogam i min uppfattning vilket till stor del berodde på att jag var ung, väldigt osäker i mig själv och på ett helt sjukt sätt såg henne som min bara min och ingen annan skulle få njuta av henne och hon skulle inte få njuta av någon annan.

Jag var som sagt inget annat än ett stort barn på den tiden och är förhoppningsvis mognare nu och har en större färgpalett att jobba med rent känslomässigt.
Anonym (W47) skrev 2019-08-15 08:59:15 följande:
Jag håller med dig, allt eftersom jag åldras så får jag andra värderingar. Är lyckligt gift med min man och jag kan idag säga att: skulle min man vilja ha sex med nån annan och är öppen om det så okej från min sida. (Jag skulle väl helst vilja vara med på ett hörn. )Denna åsikt har jag haft egentligen sen vi fick barn. Känner att jag inte är lika förstående eller förlåtande om han vänder sig till nån annan och delar: drömmar, tankar , problem och funderingar om sig själv, oss och familjen. Själv klart får han ventilera dem med andra men vi är ju gifta och funderingarna ska vara ute inom parförhållandet oxå. Skulle känna mig otroligt sviken om problem skulle komma till min kännedom från något annat håll. Som par ska vi ju dela allt..
Anonym (Örjan) skrev 2019-08-15 09:14:38 följande:
Är helt på samma linje.

Hur lätt eller svårt det är att förlåta och komma vidare beror mycket på omständigheter runt det hela. En rent sexuell otrohet är för mig mycket lättare att acceptera än om det är en lägre relation där man haft massa kuddsnak om känslor och relationer och kanske haft en älskare eller älskarinna som kombinerat sexuellt nöje och samtalsterapeut.

Umgås nu med en del swingers och jag älskar den livsstilen. Man skiljer på sex och kärlek och man unnar varandra att njuta och i många fall delar man starka upplevelser.

Man skall passa sig för att generalisera men när man ser sig omkring bland vanliga vänner och swingersvänner så upplever jag att lite friare relationer och personer som inte har en stark koppling mellen sex och kärlek oftast är mer harmoniska och lyckliga med sig själva och sina relationer.
Alltså... blir alldeles varm av att läsa detta!! Vilken storslagen människa du verkar vara Örjan! Och jag kan bara instämma fullständigt i allt ni båda två skriver :)
Anonym (Suck) Trådstartaren

Thu 15 Aug 2019 10:56

#86

Citera Återställ Anmäl

LauraPalmer skrev 2019-08-15 10:10:15 följande:
Jag tror inte att jag har fel. På samma sätt känner jag kring att jag är barnfri. Jag har aldrig någonsin i hela mitt liv ens haft ett ögonblick där jag varit osäker på den punkten. Jag vet vad jag vill ha i mitt liv och inte. Skulle min man säga att han har ett behov av att ligga med andra så skulle mina känslor för honom dö. Det skulle inte finnas något att jobba på för min del. Jag ser det inte som att det skulle vara jag som hindrade ett fortsatt förhållande. Det hindret skulle han stå för helt själv då han helt plötsligt skulle ändra villkoren för vårt förhållande. Att han vill ligga med andra och samtidigt fortsätta leva med mig är hans problem, inte mitt.

Att jämföra att vara monogam med drogmissbruk och psykisk ohälsa visar bara att du inte har någon som helst förståelse för vad det handlar om. Gör du samma liknelse när det kommer till att jag inte vill ha barn? Om man man helt plötsligt skulle vilja skaffa barn så ska jag jobba bort att jag inte vill ha barn för hans skull? Med ditt resonemang så skulle det ju vara bäst om man inte hade någon identitet alls då den kan ställa till med hinder.

Vad är ok att göra till sin identitet?

Din frågeställning borde vara: Varför är inte alla polyamorösa?
Svar: För att alla är olika.
Ok, ja, vi tycker och tror olika helt enkelt. Ganska egocentrerad åsikt att det skulle vara bara den ena parten som hindrade ett förhållande dock - det måste väl för 17 vara båda två som hindrar?? Och då får man komma fram till vem det är som rimligen bör ändra sig om man tycker att förhållandet är värt besväret. När det gäller att inte vilja ha barn är det ju en helt annan sak, eftersom det innebär ett otroligt, otroligt stort åtagande, som påverkar ditt liv på precis *alla* punkter (att din partner har sex med nån annan emellanåt påverkar ju däremot inte ditt liv öht annat än i ditt huvud). Dessutom involverar det andra helt oskyldiga människor (nämligen barnen), som skulle få en mamma som inte egentligen ville ha dem. Tycker ärligt talat att liknelsen är helt absurd (vilket du uppenbarligen tycker om min liknelse också). När det gäller vad som är ok att göra till sin identitet menade jag inte att du är dum eller elak eller moraliskt förkastlig som gör det till din identitet. Jag menade att jag tycker att det är sorgligt och tragiskt att du ska behöva se det så, på samma sätt som jag tycker att det är sorgligt med t.ex. en missbrukare som inte ser att hen inte *är* sitt missbruk. Å andra sidan verkar du ju inte lida av det, och då är det ju ok antar jag. Slutligen: min frågeställning borde definitivt inte vara "varför är inte alla polyamorösa", eftersom det inte alls är det jag undrar över. Du verkar också ha missförstått vad polyamori är. Läs gärna #81, stycket efter näst sista citatet.
Anonym (Suck) Trådstartaren

Thu 15 Aug 2019 12:54

#93

Citera Återställ Anmäl

LauraPalmer skrev 2019-08-15 11:25:58 följande:
Grejen är ju att förhållandet skulle inte vara värt besväret längre i en sån situation för mig. Min man skulle inte vara samma person för mig längre
nä, ok det köper jag absolut. I en situation där premisserna plötsligt ändras kan jag se att det blir en annan situation
LauraPalmer skrev 2019-08-15 11:25:58 följande:
Jag skulle inte vilja leva med någon som måste bearbeta och komma över sina viktiga behov för att jag skulle må bra och trivas i relationen.
Så du skulle inte vilja leva med en människa som har t.ex. tvång, men som försöker jobba med dem för att ni ska kunna leva ihop? Tycker att det låter som en konstig inställning... i sista änden måste det ju innebära att du måste hitta nån som inte har några problem av något slag, eftersom du inte vill leva med en person som måste jobba på några problem för att saker ska fungera? Tycker att det är en naturlig del av alla förhållanden: att man anpassar sig och jobbar på saker som ställer till problem. Fast ok... det tycker kanske du också. Det är bara det att du inte ser just oviljan att låta partnern ha sex med andra som ett problem. Du ser det som ett viktigt behov, som det är helt ok att vilja vårda och nära. Jag menar inte det nedlåtande (jag inser att det kanske låter så), jag bara konstaterar att du ser det på ett helt annat sätt än jag, att du inte kan förstå mitt sätt att se det, och att jag inte kan förstå ditt sätt att se det.
LauraPalmer skrev 2019-08-15 11:25:58 följande:
Det är inte egocentriskt att vilja leva i en relation på sina egna villkor. Det är inte egocentriskt att inte acceptera något som får en att må dåligt.
Fast det var ju inte överhuvudtaget det jag sa heller.
LauraPalmer skrev 2019-08-15 11:25:58 följande:
Jag skulle inte känna någon som helst skuld över att förhållandet tog slut då det inte är jag som kräver en fundamental förändring hos min partner. Han sätter nya villkor och får räkna med att jag inte går med på dessa.
Och jag sa inte heller att du skulle känna nån skuld. Det enda jag sa var att båda parter är lika mycket anledning till att förhållandet kollapsar, om det kollapsar. Det är lika mycket pga att den ene vill vara monogam som att den andre inte vill vara det som det kraschar, eller hur? Sen kan man diskutera vem (om nån) som har gjort fel osv, men det var inte det jag kommenterade. Och: situationen du pratar om här, att din man plötsligt efter en lång tid tillsammans skulle ändra sig beträffande en sån här sak är ju en speciell situation, det var inte riktigt den situationen jag hade i åtanke när jag startade tråden.
LauraPalmer skrev 2019-08-15 11:25:58 följande:
Jag har inget som helt problem att förstå att en del människor vill ha öppna förhållanden och mår bra av det. Jag ser inget fel med det heller. Jag anser inte att deras sett att se på relationer är sorgliga eller konstiga på något sätt. Allt handlar bara om att människor ska leva sina liv och ha den typen av relationer som dom mår bra av. Du är inte så intresserad av att ta del och förstå hur andra tänker. Du är mest intresserad av att hävda att alla som inte lever och tänker som du tänker och känner fel, är egoistiska och att deras känslor är fix idéer som bör arbetas bort för deras eget bästa.
Nja, jag är intresserad av att få relevanta argument för varför det *inte* skulle vara en fix idé som man kan må bra av att jobba med om den ställer till problem. Självklart anser jag att jag har rätt, precis som alla människor anser att de har rätt i det de anser att de har rätt i, det blir liksom konstigt att säga att man aldrig skulle få anse att man har rätt angående nånting. Och självklart anser jag att motsatsen till det jag tror (nämligen att monogamt tänk *inte* skulle vara en fix idé osv) är fel, det hade ju varit konstigt annars. Du säger att jag bara är intresserad av att hävda att alla som inte lever och tänker som jag har fel, men där har du tagit miste. När jag bemöter de argument jag får så är det inte för att slå mina åsikter i huvet på andra, utan det är för att det är mitt sätt att utvärdera de argument jag får, mitt sätt att se om de håller eller inte. Om nån kan ge mig övertygande argument så kan jag absolut ändra åsikt. Det är bara det att hittills är det ingen som har gjort det. Eller, förresten, det var inte sant, för det var nån som tog upp oönskade graviditeter och sjukdomar, och *det* kan jag hålla med om är rationella anledningar till att inte vilja att partnern ska ha sex med andra, men det är ju ändå anledningar som är hyfsat lätt att kontrollera. Alla andra argument som har kommit upp har haft att göra med "hur det känns", vilket bara stärker min poäng att det bara sitter i huvet.

Jag inser att jag låter otroligt hård och kall, men det är faktiskt inte min mening. Jag lägger faktiskt ingen värdering i "fix idé" (hade det funnits nåt annat ord jag kände till som betydde samma sak, men som inte hade den värdeladdning det har, så hade jag använt det), eller i att nånting "sitter i huvudet". Jag anser inte att det är moraliskt förkastligt eller att människor som känner så här känner "fel" (i ordets moraliska betydelse), och jag har, vad jag vet, aldrig någonsin sagt att de är egoistiska, så det känns lite märkligt att du säger att jag anser det.
Anonym (Suck) Trådstartaren

Thu 15 Aug 2019 12:55

#94

Citera Återställ Anmäl

Anonym (BBW) skrev 2019-08-15 11:42:28 följande:
Förstår och acceptera helt hur du tänker och känner.

Tyvärr öppnar det dock upp för smygande och lögner.

Om vi leker med tanken att din man nu skulle bli sugen att att ha lite sex vid sidan om så känner han dig förmodligen så väl att han vet att det finns inget att vinna på att vara öppen och ärlig om detta.

Inte jättekonstigt om han i så fall väljer det som många kallar den fega vägen och går bakom ryggen.

Se det inte som att jag vill att du skall ändra dig men mer som en förklaring till varför folk ibland väljer att gå bakom ryggen.

Man bör också vara klar över att folk förändras och får nya fantasier, önskemål och värderingar hela tiden och ibland tycker man helt enkelt att det är värt risken för att tillgodo se sina behov trots att en partner ser helt annorlunda på saken.

Nu hoppas jag innerligt att du inte blir utsatt för något men om det händer så är självklart en regid hållning en del av förklaringen till att det smyga och smusslas.
Sååå bra skrivet!!!
Anonym (Suck) Trådstartaren

Thu 15 Aug 2019 13:03

#95

Citera Återställ Anmäl

LauraPalmer skrev 2019-08-15 11:25:58 följande:
Grejen är ju att förhållandet skulle inte vara värt besväret längre i en sån situation för mig. Min man skulle inte vara samma person för mig längre och även ifall han skulle backa och säga sig vilja jobba bort sina behov så skulle det inte intressera mig.
Och när jag skrev att jag absolut köper detta menade jag att din känsla av att han inte är samma person. Jag tror stenhårt på att man kan förändras och att inlärda beteenden kan förändras, så jag tycker inte att det behöver vara nåt konstigt i att man går från att vara monogam till att inte vara det (vilket ju liksom är hela min poäng i hela tråden). Däremot kan jag köpa din känsla av att han plötsligt är en annan person, med andra värderingar, och att det skulle skapa en otrygghet.
Anonym (Suck) Trådstartaren

Fri 16 Aug 2019 09:06

#104

Citera Återställ Anmäl

Xenia skrev 2019-08-15 13:24:27 följande:
Du påstår att monogami är en "social konstruktion", dvs något inlärt (hjärntvättat).

Men jag påstår att monogami tvärtom är det naturliga och nedärvda. Annars visste inte mannen vem som var far till barnen. Och varför skulle man då försörja barnen? Då kunde mannen lika gärna hoppa från kvinna till kvinna och inte ta något ansvar alls för barnen.

Så för kvinnan fanns det alla fördelar att vara monogam och att noga välja barnafader. Den öppet "frigjorda" kvinnan riskerade att bli ensam med sina barn och att de flesta av dem inte överlevde.
Ska jag vara ärlig vet jag faktiskt inte med säkerhet hur urtidsmänniskorna levde, så jag kan inte vare sig bekräfta eller säga emot här. Nånstans har jag för mig att det nog snarare var så att man levde i flock så att säga, och att männen tillsammans tog hand om kvinnor och barn, och att det inte egentligen var nån jätteordning på vem som låg med vem och vem som vara far till vilka barn. Men som sagt, det är bara nåt jag har en vag bild av från skoltiden (och från mina minnen av "Grottbjörnens folk", haha). Har du någon artikel, forskning eller liknande som visar att man levde i monogama förhållanden även på den tiden tar jag jättegärna emot lite referenser, för det hade varit spännande att läsa. Sen i sista änden är det väl svårt att bevisa vare sig på ena eller andra hållet. Vad man däremot kan konstatera, om man nu ska tänka rent nedärvd biologi och artens fortlevnad osv, så är väl det enda raka att man lever i harem, där *en* man har ett gäng kvinnor som han hela tiden kan befrukta ;)
Xenia skrev 2019-08-15 13:24:27 följande:
Jag tycker alltså man kan lika gärna fråga "varför vill folk vara otrogna/polygama?"
Förlåt... men likställer du polygami med otrohet?? Och ja, så klart kan man lika gärna fråga det, men nu var det ju argument för det monogama tänket jag var intresserad av, inte argument för motsatsen, eller hur? Jag menar inte att det ena är konstigare än det andra; båda delarna är så klart inlärda beteenden, något som har uppkommit utifrån allt det som gjort och gör oss till dem vi är. Skillnaden är att i det ena fallet är det frågan om ett begränsande av en annan människa, och då anser jag att man bör ha rationella argument för varför man anser sig ha rätt att begränsa den andre. Har man inga rationella argument så tycker jag att det är konstigt att man ändå anser sig ha rätt att kräva en begränsning av en annan människa. Och ja, jag vet att den andre är fri att då säga att den inte vill bli begränsad, och välja bort ett förhållande där den blir begränsad, men det är kanske inte ett alternativ om personen i fråga älskar den den ska välja bort.
Xenia skrev 2019-08-15 13:24:27 följande:
Varifrån kommer polygamin? Tja, det lönade sig för kvinnor att vara monogama. Men en del låtsades bara vara monogama och var otrogna i smyg. På så sätt kunde de behålla en man som familjeförsörjare samtidigt som de fick barn med olika fäder.

En orsak är att vi lever längre. Förr kunde en kvinna föda barn under 20-25 år. Om hon inte dog i barnsäng eller av någon sjukdom så var hon ändå rätt utsliten då. I bästa fall orkade hon ta hand om barnbarnen, det var knappast tid eller ork att leta efter älskare. För vanligt folk gällde det att överleva och få iaf några barn att överleva. För överklassen har det däremot varit vanligt med otrohet.

Nu är vi helt enkelt bortskämda och har tid och ork att tröttna på att ha sex med samma person. Jag ser det som ett överklass- och överflödsbeteende.
Förlåt, men jag fattar inte riktigt vad du diskuterar här? Polygami? Otrohet? Och igen: hur kan du likställa polygami med otrohet??
Xenia skrev 2019-08-15 13:24:27 följande:
Man kan också se det som medfött. Gibboner är monogama, dvärgchimpanser däremot knullar runt. En del av oss är gibboner, andra är dvärgchimpanser och en del något mittemellan.
Åh, det var faktiskt en gullig jämförelse :) Naturligtvis inte biologiskt giltig, men gullig likväl (obs! Inte hånfullt eller nedlåtande menat, jag *tycker* verkligen det var en gullig jämförelse)
Anonym (Suck) Trådstartaren

Fri 16 Aug 2019 09:43

#107

Citera Återställ Anmäl

LauraPalmer skrev 2019-08-15 13:36:07 följande:
Det du inte förstår är att vi inte diskuterar fakta här utan känslor. Jag kommer inte med några argument, jag förklarar bara hur jag känner och jag har inga problem med hur jag känner, ingen annan heller för den delen. För mig är mina krav i ett förhållande inte något problem. Det spelar ju ingen roll vad du anser. Faktum är att människor vill leva på det sätt dom trivs bäst med. Det är det enda svaret man kan ge.
Jo, jag förstår att du diskuterar känslor, och jag förstår att du inte försöker komma med argument, och jag var på väg att skriva att det får stå för *dig*, för det *jag* är ute efter är just argument för varför man anser sig ha rätt att kräva exklusivitet osv. Relevanta argument som *inte* är baserade på känslor. Men sen insåg jag att detta faktiskt inte är speciellt tydligt i trådstarten, tvärtom kan man lika lätt tolka den som "snälla alla ni som är monogama, förklara hur ni känner", och med den utgångspunkten förstår jag dina svar mycket bättre. Jag måste be om ursäkt dels för att jag inte varit tydlig och dels ifall det lyst igenom att jag har varit frustrerad över att du haft fel fokus (vilket du ju haft, men vilket du ju inte gärna kunde veta eftersom *jag* har uttryckt mig otydligt).
När jag frågade:
Anonym (Suck) skrev 2019-08-13 11:52:10 följande:
*Varför* tycker man att det är så viktigt att ens partner inte har sex med andra? Och varför tycker man att man har rätt att begränsa just sex, när man aldrig någonsin skulle anse att man har rätt att begränsa sin partner på nåt annat sätt? Varför tycker man att man överhuvudtaget har rätt att sätta upp det som ett kriterium för ett förhållande?

så menade jag alltså "vad har man för rationella argument för detta?". I mitt huvud var det så självklart att det var det jag menade, eftersom känslomässiga argument ju redan är givna liksom, men jag inser nu att det ju inte alls behöver vara självklart.
LauraPalmer skrev 2019-08-15 13:36:07 följande:
Åter igen så är det sjukt att jämföra preferenser i ett förhållande med psykisk ohälsa. Jag lider själv av det och har gjort i hela mitt liv. Det är något som påverkar hela mitt liv negativt och som jag ständigt måste jobba med. Att jag vill leve monogamt har aldrig någonsin i hela mitt liv varit ett problem för mig. Det finns ingen anledning för mig att ändra på det. Det påverkar inte min hälsa övht. Jag går inte runt och oroar mig för otrohet eller att min man ska gå bakom min rygg.
Jag förstår inte varför det skulle vara en sjuk jämförelse? Någonting som bara är grundat i en mental föreställning, som ställer till det i livet för en, och som inte har några rationella bevekelsegrunder? Det tycker jag är en klockren beskrivning av en psykisk fixering. Jag lägger som sagt ingen moralisk värdering i det. Jag (precis som du) vet exakt vad jag talar om när det gäller psykisk ohälsa. Men i mina många och långa behandlingar inom slutenvård, dagvård och öppenvård har jag fått lära mig att hjärnspöken som ställer till det i mitt liv och för mina närstående faktiskt är nåt som är rätt bra att jobba med och försöka få bukt med (även om just monogami-frågan aldrig har varit ett av mina problem). Är det däremot en fixering som inte orsakar några problem behöver man så klart inte jobba med det (alla människor har ju massor av helt irrationella fixeringar som inte orsakar problem, och då spelar det ju ingen roll), och jag har förhoppningsvis inte sagt någonstans att just *du* ska eller behöver jobba med det heller. Jag utgår som sagt från en situation där två parter som älskar varandra har olika syn på sex utanför förhållandet. Den situationen är ju inte aktuell för dig, och även om du kanske har fått bilden att jag är en aggressiv bitch som vill förlöjliga och spy hat över alla som är monogama så är det väldigt långt från sanningen. Jag är väldigt glad för din skull att du är lyckligt monogam, och ser inget som helst fel i det. Jag tycker, precis som du, att det är upp till var och en att leva som den vill, och att vara monogam är precis lika okej som att inte vara det. Det är när två parter som tänker olika på den punkten möts och blir kära som det uppstår problem, och det är *där* jag tycker att det är märkligt att den monogama parten ska ha rätt att säga att den inte är beredd att jobba på det. Eller, kanske inte märkligt, men synd och tragiskt. Alltså, båda sätten är inlärda beteenden, inget är mer "rätt" eller "fel", utan man får istället titta på vilket som är mest rationellt att plocka bort. Om man nu anser att förhållandet är viktigt. Jag har bekanta som varit i precis den här situationen, och där båda två var helt förkrossade över att de inte kunde leva tillsammans... då har jag svårt att se varför man vägrar jobba med det.
Anonym (Suck) Trådstartaren

Fri 16 Aug 2019 09:55

#109

Citera Återställ Anmäl

New Dawn skrev 2019-08-15 18:46:38 följande:
Ja, det går ju in i varandra. Många vill inte dela med av sin partner pga risken att förlora den. Dels så tar ju den andre personen tid och engagemang och på så vis förlorar man en bit av sin partner. Många är nog rädda att det faktiskt kommer leda till att man förlorar sin partner, att man kommer på andra plats. Detta ger alltså känslor som blir smärtsamma. Även om det inte kommer leda till att man faktiskt blir lämnad så kan det ändå kännas så. Det kan ge samma känslor som om man redan vore lämnad. En manlig skribent här på forumet hyllade polyrelationer i mängder av inlägg och levde i ett sådant själv, men relationen sprack när kvinnan i relationen inte längre klarade av det känslomässiga.
Men gud vad sorgligt... :(
New Dawn skrev 2019-08-15 18:46:38 följande:
Många ser inte sex som en ynka aspekt. Jag, och många med mig, ser det som en viktig del av en kärleksrelation, och att relationen påverkas negativ när inte sexlivet fungerar, (allt från att man har olika preferenser och olika lust, vill ha olika frekvens ) och tvärtom att sexlivet inte fungerar när relationen på andra plan inte fungerar. Om du ser sex som en ynka aspekt fattar jag varför du inte förstår.
Ok, fel ordval av mig, jag skulle skrivit "enda" snarare än "ynka". Sex är definitivt en otroligt viktig del, och funkar inte sexet så blir allt annat lidande om man lever i en monogam relation, det håller jag *absolut* med om. Men det är trots allt bara *en* aspekt. Det finns så många andra saker som betyder så väldigt mycket i ett förhållande också. Det var det jag menade.
New Dawn skrev 2019-08-15 18:46:38 följande:
Jag pratar inte om vänskaplig kärlek utan om "romantisk kärlek" (Den kärlek som gör att man längtar efter varandra, vill vara nära, vill dela saker, vill ha fysisk närhet, det som avgör när relationen inte bara är vänskaplig) När människor träffar någon de är kär uppstår oftast en längtan efter sex. Ja, man kan ha sex utan kärlek, men romantisk kärlek innehåller oftast sexuella känslor och jag tror att bra sex ofta gör att man vill träffas igen, och igen, och igen, och när det då sker binder de flesta särskilda känslomässiga band till den personen.
Ja? Jag fattar inte riktigt vad du menar med detta? Sex och kärlek hör ihop. Sex och inte kärlek hör också ihop. Och?
New Dawn skrev 2019-08-15 18:46:38 följande:
Det gäller inte bara att alstra barn. Man måste ju ta hand om dem också och då funkar det inte att ha sex med flera män. Då vet man inte vem som är pappan och om kvinnan inte ensam ska ta hand om alla barn själv är det viktigt att välja fadern, och ha koll på vem som är fadern.
Fast man kan ju skydda sig...
New Dawn skrev 2019-08-15 18:46:38 följande:
Jag tror de flesta bra kärleksrelationer innehåller även den där psykiska närheten, men till skillnad från vänskapsrelationer innehåller de även sex och närhet och ofta någon typ av gemensam framtidsplan.) Eller i alla fall väcks frågor om framtiden)
Ja, för monogama. Men för dem som inte är monogama är det ju inte sexet som gör skillnaden (såvida man inte är polyamorös/polygam, för där kan det ju vara exakt likadant, bara att man har en kärleksrelation med fler än en person)
Anonym (Suck) Trådstartaren

Fri 16 Aug 2019 10:12

#110

Citera Återställ Anmäl

Anonym (tja) skrev 2019-08-16 09:34:59 följande:
Är det egentligen någon skillnad från att den ena i en lång relation helt plötsligt kommer på att den vill ha ett barn till? Trots att de länge varit överens om att det räcker med barn.

Tycker du då att den som inte vill ha barn ska skaffa det ändå för att inte begränsa den andra partnern? Eller det mest logiska att de separerar (trots kärlek) ifall den partnern som vill ha barn känner sig begränsad i livet?

Nä, *situationen* är den samma (om vi pratar om en situation där den ene efter ett långt förhållande kommer på att den vill ha det öppet trots tidigare överenskommelse om monogami). Sakfrågan är däremot en *helt* annan. Här har du en fråga där den som är begränsande också är den som har de mest rationella argumenten på sin sida. Att skaffa barn mot sin vilja skulle medföra *stora* problem, både praktiskt och med tanke på de stackars barnen. Det är där den stora skillnaden ligger.
Anonym (tja) skrev 2019-08-16 09:34:59 följande:
Om den ena partnern helt plötsligt vill ha en öppen relation är det inte bara den ena som kommer få göra ett val. Båda kommer ställas inför det svåra valet oavsett om de älskar varandra. Antingen accepterar den som ville ha monogami eller så väljer den att lämna. Den som vill ha öppet väljer att "nöja" sig med monogami eller så väljer hen att lämna .

Valet kommer vara lika svårt för båda parterna. Om det är ett lätt val så kanske känslorna ändå inte var tillräckligt starka.

Och här håller jag *fullständigt* med dig. Etthundra procent.
Anonym (tja) skrev 2019-08-16 09:34:59 följande:
Saken är att ingen av dem har rätt att anse att den andre har fel eller begränsar dem. Vad är värst att bli begränsad, eller att må dåligt i ett förhållande som blir destruktivt för en?

Nä, ingen har rätt att klandra den andre. Ingen har rätt att sätta sig till doms över den andre. Men hur kan den som väljer att begränsa *själv* anse att den har rätt att göra det? Det är *det* jag undrar. Förstår du hur jag menar med skillnaden där? Hur kan man anse att man har rätt att göra den begränsningen, som helt uppenbart bara är en mental fixering som borde gå att jobba bort? Som jag sagt tidigare. Båda tankesätten är inlärda beteenden och därmed mentala konstruktioner. Om man inte är beredd att jobba med dem eller kompromissa med dem klassas de som fixeringar. Skillnaden mellan dem är att i det ena fallet har du en mental föreställning om hur du vill ha det som *inte* begränsar eller på något praktiskt vis påverkar den andre parten, medan du i det andra fallet har en föreställning som gör det.
Anonym (Suck) Trådstartaren

Fri 16 Aug 2019 10:15

#111

Citera Återställ Anmäl

Anonym (monogam) skrev 2019-08-16 09:50:11 följande:
Eftersom både monogami och polygami handlar om personliga preferenser är båda lika rationella att plocka bort. Det ena är inte mer fel än det andra.
Nej, eftersom det ena begränsar en annan människa, medan det andra inte gör det. Simple as that. Eller som jag precis skrev i #110:
Anonym (Suck) skrev 2019-08-16 10:12:25 följande:
Båda tankesätten är inlärda beteenden och därmed mentala konstruktioner. Om man inte är beredd att jobba med dem eller kompromissa med dem klassas de som fixeringar. Skillnaden mellan dem är att i det ena fallet har du en mental föreställning om hur du vill ha det som *inte* begränsar eller på något praktiskt vis påverkar den andre parten, medan du i det andra fallet har en föreställning som gör det.
Anonym (Suck) Trådstartaren

Fri 16 Aug 2019 20:23

#119

Citera Återställ Anmäl

Anonym (monogam) skrev 2019-08-16 10:20:47 följande:
Men om man inte klarar av att vara monogam och ens partner mår dåligt av att man har sex med andra det begränsar det också den andre. Det handlar om att man inte ska vara tvungen att leva på ett sätt som man mår dåligt av.
Det här var min själ en *riktigt* bra poäng. Jag har hela tiden tänkt så här:

Monogam: har en mental föreställning hur den vill ha det. Denna föreställning får en direkt, inskränkande/begränsande påverkan på den öppna/polygama partnerns liv. Dvs, den monogama styr över vad den andre får göra.

Öppen/polygam: har en mental föreställning om hur den vill ha det som *inte* begränsar den andres liv. Den Öppna/polygama styr inte över vad den andre får göra.

Slutsats: det är mer rationellt att det är den monogame som ändrar sig än den öppne/polygame (om man nu anser att förhållandet öht är värt att jobba för)

MEN. Varför skulle det vara viktigare att en människa inte blir begränsad, än att en människa inte blir sårad? Om man beskriver de här sakerna i vidare ordalag så är de ju båda två samma sak: ett sätt att må dåligt.

Ok. Jag måste erkänna att jag får tänka om. Egentligen är det ganska självklart. Jag har bara varit så fast i det här med att man inte har rätt att aktivt, konkret gå in och styra vad en annan människa får och inte får göra. Huh.

Tack för den här ögonöppnaren, jag vet verkligen inte varför jag inte har insett detta tidigare.
Anonym (Suck) Trådstartaren

Fri 16 Aug 2019 20:43

#120

Citera Återställ Anmäl

Xenia skrev 2019-08-16 17:59:40 följande:
"Gibboner lever i monogama parförhållanden som varar i ett flertal år. En familjegrupp består av två vuxna individer och 1?3 ännu inte vuxna ungar."
Alltså, när jag sa att det inte var en biologiskt giltig jämförelse menade jag inte att det inte stämmer det du sa om Gibboner och dvärgschimpanser. Jag menade bara att *jämförelsen* inte var biologiskt giltig, eftersom du när du jämför gibboner och dvärgschimpanser jämför två olika biologiska släkten. Monogama och polygama människor tillhör ju trots allt samma släkte, eller hur?
Xenia skrev 2019-08-16 17:59:40 följande:
När vi levde som nomader kanske alla försörjde alla. Men många barn överlevde inte, eftersom en mor inte kunde bära mer än ett barn. En del nyfödda avlivades alltså.

När vi övergick till jordbruk kunde fler barn överleva. Dels mer mat, dels betyder varje barn någon som kan bidra med att arbeta i jordbruket. Då om inte förr blev det viktigt för mannen att veta vilka barn som var hans. Skulle han slita för andras barn? Man kan alltså se att det varit rationellt med monogami i 5.000 till 10.000 år. Det är först de senaste 50 åren det kan anses vara lika rationellt att leva polygamt.
Fast då är det du säger här ju inte relevant ur någon synpunkt, vare sig ur en ursprunglig biologisk synpunkt, eller ut en social konstruktion-synpunkt, eftersom det enda sätt på vilket monogami/polygami är intressant ur ett socialt perspektiv för oss, här och nu, är just hur förutsättningarna är här och nu, eller hur?
Xenia skrev 2019-08-16 17:59:40 följande:
Harem är ju inte bra för någon utom för haremsägaren. Inte för kvinnorna i haremet, inte för de män som i stället blir utan kvinnor, inte för barnen (alltför många med en och samma far).
Alltså... det var ett skämt. Ett dåligt sådant, visst, men likväl ett skämt
Xenia skrev 2019-08-16 17:59:40 följande:
Såväl otrohet som polygami är motsatsen till trogna monogama förhållanden (sådana som vissa människor föredrar liksom gibboner, svanar, storkar etc).
Men... vad är det du säger?? Alltså... va?? Förlåt, men jag är så paff så jag tappar ord... du fattar att du är helt ute och cyklar nu va? Polygami är såklart motsatsen till monogami, men det är *verkligen* inte motsatsen till att vara trogen.
Xenia skrev 2019-08-16 17:59:40 följande:
När man gifter sig så lovar man att vara trogen. Det är helt enkelt ett avtal. Ingen tvingas nuförtiden att ingå sådana avtal, alltså är det löjligt att kalla det för att "begränsa" maken.
Och jag har heller inte sagt att det är det, så... Jag har pratat om en situation där den ene är monogam och den andre inte är det, inte om en situation där man har gjort ett avtal som den ene vill ändra på.
Xenia skrev 2019-08-16 17:59:40 följande:
De som ingår samboförhållanden förutsätter att samma villkor gäller. Alltså är det den som inte tänker vara monogam som har skyldighet att förklara att detta avtal inte gäller.
Öh... ja? Vad har det med min frågeställning att göra?
Xenia skrev 2019-08-16 17:59:40 följande:
Vi utgår från att ett romantiskt förhållande innebär sex. Ingen kan tänka sig romantisk kärlek utan sex. På samma sätt kan varje sexuellt förhållande leda till kärlek.
Ja, precis som alla andra former av förhållanden kan, så...?
Xenia skrev 2019-08-16 17:59:40 följande:
Om den ene parten har en massa förbindelser utanför förhållandet medan den andra inte har det, blir det automatiskt ojämlikt. Den som inte har några extra sexpartners (för att den är obotligt monogam eller inte hittat några), den hamnar i underläge.
Det här är en poäng.
Anonym (Suck) Trådstartaren

Fri 16 Aug 2019 20:45

#121

Citera Återställ Anmäl

Oerhörd skrev 2019-08-16 18:27:49 följande:
Jag skulle inte vilja påstå att enbart varje sexuellt förhållande kan leda till kärlek - det är naturligtvis ingen främmande tanke. Men jag skulle vilja ta bort ordet sexuellt: varje förhållande kan leda till kärlek. Den roliga kollegan, personen en har ett gemensamt intresse med, barnens kompis förälder som är så förstående etc. alla relationer kan leda till kärlek. (Vilket jag tycker är en bra grej, kärlek är en härlig känsla!)

Men jag håller med dig om att det verkar dumt att tvinga någon till det ena eller andra sättet att leva. Däremot är det inte dumt att verkligen fundera på varför vi känner som vi gör, utan att luta sig tillbaka på historiska överlevnadschanser. Det kan finnas med som en generell förklaringsmodell, men vilken anledning finns till att inte ifrågasätta om det är det mest gynnsamma eller önskvärda nu när förutsättningarna inte är desamma längre?
Ah men! Önskar att jag var lika bra att formulera mig! :) +1 på detta!
Anonym (Suck) Trådstartaren

Sat 17 Aug 2019 12:29

#134

Citera Återställ Anmäl

New Dawn skrev 2019-08-17 08:10:04 följande:
Det handlar inte om att styra människor.

Alla har rätt till sina känslor och trivs man inte med öppna relationer av något slag så gör man inte. En monogram person kan inte tvinga ens partner att vara trogen, däremot kan man berätta hur man vill ha det och vad man mår bra och dåligt av.

En person som vill ha sex med fler kan inte tvinga en partner att må bra av det.

Om man inte kan komma överens är det dax att ta ställning till separation . Det är inte mer rätt att den monogama går omkring och mår dåligt, än att en polygan person mår dåligt

Det finns inget som är rätt eller fel generellt. Du, eller någon annan, kan inte sitta och säga att det är fel att skiljas om att annat är bra. Det är upp till varje människa att bedöma/känna vad som är bra, eller tillräckligt bra för att leva i en relation med någon.
Anonym (monogam) skrev 2019-08-17 08:49:59 följande:
+1 på den.

Jag förstår inte varför det ses som så konstigt att bryta upp från ett förhållande för att man har helt olika uppfattningar om hur man ska leva.
Öh... Varför kommenterar ni på inlägg som ni uppenbart inte har läst? Jag skrev ju att det var en bra poäng, och att den fick mig att ändra inställning och ge er rätt? Och ändå tjafsar ni emot och fattar inte varför jag skriver det jag skriver när jag insett att ni faktiskt har rätt, och har övertygat mig? Himla märkligt måste jag säga... Läs gärna en gång till:

Anonym (Suck) skrev 2019-08-16 20:23:10 följande:
Det här var min själ en *riktigt* bra poäng. Jag har hela tiden tänkt så här:

Monogam: har en mental föreställning hur den vill ha det. Denna föreställning får en direkt, inskränkande/begränsande påverkan på den öppna/polygama partnerns liv. Dvs, den monogama styr över vad den andre får göra.

Öppen/polygam: har en mental föreställning om hur den vill ha det som *inte* begränsar den andres liv. Den Öppna/polygama styr inte över vad den andre får göra.

Slutsats: det är mer rationellt att det är den monogame som ändrar sig än den öppne/polygame (om man nu anser att förhållandet öht är värt att jobba för)

MEN. Varför skulle det vara viktigare att en människa inte blir begränsad, än att en människa inte blir sårad? Om man beskriver de här sakerna i vidare ordalag så är de ju båda två samma sak: ett sätt att må dåligt.

Ok. Jag måste erkänna att jag får tänka om. Egentligen är det ganska självklart. Jag har bara varit så fast i det här med att man inte har rätt att aktivt, konkret gå in och styra vad en annan människa får och inte får göra. Huh.

Tack för den här ögonöppnaren, jag vet verkligen inte varför jag inte har insett detta tidigare.

«
‹
Sida 4 av 4
1
2
3
4
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Otrohet, men från ett annat perspektiv

Otrohet, men från ett annat perspektiv

INNEHÅLL