Arbetslös man - vår relation håller på att gå under!

Sitt ner i båten nu. Ja det är jobbigt och trist att vara arbetslös men många som får hantera en sådan period, låter som det tappat alla proportioner om ni båda mår så pass dåligt och han lägger all skuld på dig. Inte så mycket annat att göra än att fortsätta söka jobb och ev. fundera på att sadla om med utbildning om han har svårt att få jobb inom sitt fält.

Du skriver inte vilket yrke, men I min bransch, verkstadsindustrin, är det manga som börjar som konsulter.
En kompis med utländsk bakgrund fick jobb via praktikplats. Hon gick något program som hette Utländska tekniska ingenjör tror jag.
I vissa branscher (teknik, it) är det ok att skriva ansökningar på engelska och det är också ok att bara prata/skriva på engelska på arbetsplatsen. Kanske ger bättre resultat?

Förstår att det är jobbigt. Att vara arbetslös tär verkligen på ens självkänsla och när man mår dåligt är det ofta lätt hänt att msn försöker skylla det på någon eller något. I ert fall blir det dig eftersom du är hans närmaste. Inte ok från hans sida men jag kan förstå att han gör så pga att han mår dålig, har svårt att sätta ord på det han känner och att du är hans närmaste. Ni måste prata med varandra om hur ni mår, utan att hamna i bråk, och komma överens om hur ni ska förhålla er till er situation. Som det är nu riskerar detta att komma emellan er istället för att ni håller ihop.

Hur många känner han från sitt eget land här i Sverige? Finns det någon ingång där? Får han komma på intervju eller blir han ratad redan på ansökningsstadiet?

Känner för er och hoppas att det ska bli bättre!

Jag undrar som andra: Vad är det för utbildning han har? Inom vilka brancher söker han jobb? Hur gammal är han?

Att utbilda sig till tex lokförare, busschaufför etc ger ju ett jobb efteråt, men kanske inget han kan tänka sig?

Min man (också utländsk, i 45-årsåldern, rätt kass svenska) fick jobb via en lokal jobb-sida på facebook. Har ni provat det? Det blev inget jobb där längre utbildning krävdes, men han har nu fast anställning, arbetskamrater och en egen inkomst (även om den är låg).

En annan sak... min man kände sig värdelös en period som arbetslös. Han hade tänkt lämna oss och flytta tillbaka till sitt hemland. Det som fick honom att känna sig lite bättre var att jag förklarade hur viktig han trots allt var för familjen, och att "bara gå hemma" inte alls var att förakta. Han kunde stötta mig i hemmet när andra barnet var nyfött. Han kunde sedan hämta och lämna på förskolan så barnen fick korta dagar när han sökte jobb. Han möjliggjorde för mig att kunna jobba kväll och natt, och därmed jobba med det jag önskade. Han bidrog till vårt hus, vår familj, och vår inkomst (genom att jag kunde jobba när han hade barnen). Det var aldrig viktigt för mig att han skulle få ett jobb snabbt, även om vi hade ansträngd ekonomi.

Han får utöka sitt jobbsökande helt enkelt.

Vilket yrke?

Han kanske kan ringa ett närliggande äldreboende och fråga ifall de kan prova honom som timanställd? Eller personlig assistent? 

Det går att få jobb, bara man kan tänka sig ett sämre betalt jobb så finns det, i mitt jobb som personlig assistent skriker vi efter folk, här gör vi ingen skillnad på bakgrund men folk är för kräsna!

Vi var i en liknande situation för ganska länge sedan nu. Min man kom med mig till Sverige och fick absolut noll och inget gensvar på sina ansträngningar att hitta jobb. Han hade fin utbildning och lärde sig svenska i snabb takt. Och vi gav upp efter 8 månader och flyttade till hans hemland. Han åkte först och fick jobb på en månad och jag kom efter några månader senare (gick färdigt min utbildning) och fick jobb på två veckor. I min bok gick Sverige miste om två högutbildade individer genom att inte släppa in en av dem i yrkeslivet. När man håller på att etablera sig i världen, och även i sin relation, så är jobb otroligt viktigt.

Dock hade jag nog inte flyttat till ett annat land med en person som uppför sig som du beskriver att din man gör.