Arbetslös man - vår relation håller på att gå under!

Fast inte ens jag som jobbar inom liknande yrke vill jobba som personlig assistent. Lönen är skit man får jobba lång pass utan rast. Många familjen utnyttjar assistenten som någon privat slav. Helger nätter kvällar. Svårt att få ledigt. Nej tack!!

Nja så är det inte alls hos oss men vi har ett seriöst assistansbolag . Har inte det minsta svårt att få ledigt eller åka iväg en vecka mitt i vintern eller liknande .

Jag gick lite mer än ett år som arbetslös. Vid tiden hade inte heller min sambo något jobb på grund av sjukdomar. Det tog på mig väldigt hårt, jag kände mig rätt värdelös, misslyckad, en känsla som ökade för varje ansökan som blev nekad eller intervju som inte ledde någonstans, samtidigt som det blev svårare och svårare att få den lilla budget som fanns att hålla ihop. Många var de nätter jag låg och inte kunde sova, med en klump i magen och en undran om morgondagen skulle vara dagen då allt löste sig.

Aldrig någonsin under denna tiden fick jag en tanke, inte ens för en sekund att skylla något av detta på min sambo. Skulle jag göra det skulle det innebära två saker, dels skulle jag skuldbelägga den enda personen som stöttade mig i den dåvarande situationen, dels skulle jag i princip ge upp min status som en vuxen man som tar ansvar för mitt liv.

Det låter tyvärr som att din man har brustit kring dessa två saker, och det är bara att beklaga.

Förstår frustrationen. Mitt jobb gick i konkurs i februari och jag har sökt hur många jobb som helst, titta och letar varje dag men det är hopplöst! Flera hundra sökanden på alla jobb och det spelar ingen roll om man söker underbetalada skitjobb för då är man istället överkvalificerad. Jag har oxå bra erfarenheter med mkt bra referenser, men ju äldre jag blir och ju mer kött på benen jag har desto svårare verkar det bli?

Ung och dum verkar vara det bästa för då vet man inte så mkt och vågar inte ställa krav...

Dags att ni flyttar och provar bo i hans land, kan du få jobb där?

Han kan inte tänka sig att jobba som taxichaufför då? Där borde det väl vara enkelt att få jobb utan utbildning?

Han tar ut frustrationen på dig, vilket är forståeligt. Han gav upp allt for din skull och kom till Sverige, och insåg säkert inte hur svårt det är for invandrare att hitta jobb i Sverige.

Vad har han för yrke/utbildning? Har han arbetslivserfarenhet från sitt land? Hur gammal är han? Vilken typ av jobb söker han? Var bor ni? (typ av ort) Vilken typ av kortare arbeten har han haft här?

Vill? Är det det enda jobbet som finns får man ta det medans man söker ett annat jobb, även om man inte vill.

Det är inga säckar potatisar man hanterar som personlig assistent utan människor. Personlig lämplighet är oerhört viktigt i ett sådant yrke och det är inte ett jobb man "tar" bara för att det finns.