Klasskassan - ett barn betalar inte

Men frågan är ju vad som hänt. Vem har barnet sålt till och varför lämnar de inte ut varorna till dessa? 

prata med föräldrarna! 

Men LÄGG NER allt sådant - klasskassa, försäljning, skolresa. Det sägs att det är frivilligt att delta, men i verkligheten gör grupptrycket att det blir ett tvång. Pengar har inget i skolan att göra, plus att många barn mår dåligt i skolan och vill inte tillbringa en enda timme mer än nödvändigt med sina klasskamrater. Hur hemsk en skolresa blir för de ungarna vill man inte ens tänka på...

Övertrumfar ditt behov av att få vara beskäftig och göra dig märkvärdig och få uppmärksamhet, det lidande som du orsakar hos vissa barn..?

Abonym (XXX): Och dessa "andra föräldrarna på föräldramötet brukar hjälplöst titta på varandra, men ingen vågar säga ifrån" växa upp, öppna käftarna och säga ifrån. Tydligt säga NEJ. 

Kanske är fler som tänker samma sak, men som inte tittar hjälplös på andra. 

Då kanske den här tråden har lärt dig något? 

Just det här med att det läggs fram som att ni som drar i sånt här är så engagerade gör att det är svårt att säga emot. För vad är man då? Oengagerad i sina barn? Trots att orsaken till att barnet eller föräldern inte vill kan vara social fobi, mobbning, sjukdom mm. Detta kan ju också vara saker man som förälder inte vill outa inför tjugofem halvfrämlingar på ett föräldramöte. Den som vill avstyra spektaklet vill det pga engagemang i sitt barns eller familjens mående. Men det är uppenbart att det finns många som inte fattar det. 

Och de här barnen finns ju i vuxenversioner på arbetsplatser också. De som inte gillar kick off med övernattning och annat som är menat att vara roligt. För några utgör sånt mest stress. Jag har en sån kollega. Vi som jobbar närmast vet och stöttar. Kollegan är bra på sitt jobb, snäll, rolig mm. Men hon gillar inte en massa ståhej tillsammans med människor hon inte själv valt att umgås med, och det måste vara ok att vara sån. Både som barn och vuxen. 

Inget ont om TS men det blir en enorm stress ibland för mig som ensam mamma när de här försäljningarna drar igång. Det är svårt att säga nej eller att lämna tillbaka det som inte blir sålt eftersom jag inte vill att sonen ska sticka ut och vara den som inte bidrar, så jag tar det ur egen ficka. 

Dessutom är sonen inte intresserad av att åka på klassresor eftersom han har sina vänner utanför skolan. 

Jag tycker att det har spårat ur fullständigt med sådant här. Det är tajt för mig ekonomiskt även om jag har fixat det men jag tänker på alla som måste vända på slantarna och den press sådant här innebär. 

Sedan är det svårt att säga nej när kollegorna vill att man ska köpa deras barns varor från skolförsäljningar. Tänker man inte på att många inte har råd?