Min ängels födelsedag..

klart du får känna det du känner.. att förlora ett barn är det absolut värsta som kan hända en.
försök att inte anklaga dig själv för hans bortgång.
Minns honom med glädje och kärlek.
En vacker dag kommer du få träffa honom igen..<3 

Inte för att det hjälper... Men stor kram! Jag beklagar!

Hej! Det är så hemskt, så grymt! Har också förlorat min bebis, men i v.39. Jag fick inte ens de första månaderna tillsammans med min baby. Det finns ingen smärta som är större än just att ha förlorat sitt barn. För mig har det gått 4 månader sen det hände men det känns som om det var förra veckan.
Jag tror att vi behöver prata mycket om det även om andra kanske upplever att vi ältar det. Vill bara säga att alla tankar som du beskriver så bra de tänker jag också, varje dag. Var stark men tillåt dig att vara ledsen.
Kram!

Jag beklagar så mycket!
prata med din son i dag och glädjs över att ni en dag får ses igen. en stor kram till dig!

Jag beklagar verkligen din förlust och kan inte ens börja förstå din sorg.

Men när jag läser ditt inlägg tänker jag på ett talesätt som går ut på att dom som gud älskar tar han först.

Nu tror inte jag på gud, men kanske din sons tid på jorden blev kort för att han inte behövde mer tid här, men han hade andra saker han behövde göra nånannanstans, i en annan dimension.

Jag vet inte, men jag tror att nånstans finns din son alltid hos dig, i din närhet, i ditt minne, i ditt hjärta.

Ett stort grattis på 4-årsdagen till ängeln! Och en STOOOOR kram till mamma som måste fira dagen utan sin älskade son hos sig!!! :(

Det är klart du önskar att han var kvar hos dig - det är ju så det borde vara! ALLA föräldrar skulle få ha kvar sina barn hela livet, allt annat är bara SÅ fel... Att prata om honom håller minnet vid liv, det är ett sätt att få ha kvar i alla fall en liten del av honom. När minnet är det enda man har är det klart att man ska "älta"!

Vill du fira så gör det. Det är ju en av de häftigaste dagarna i ditt liv, den dag då du äntligen fick träffa sonen öga mot öga. Börja upptäcka vem han var, vem han liknade osv. Första dagen på 4 omtumlande, häftiga och härliga månader.

Eftersom tiden tillsammans blev alltför kort så blir det naturligtvis även sorg inblandat i känslorna för dagen. De kan finnas där samtidigt. "Sorgen är kärlekens pris".

Kram!

Tack alla ni som skrev. Det värmde verkligen.. 

Ibland känner man sig så ensam i sin sorg, det känns verkligen som man är den enda som gråter över ett förlorat barn. Ibland när jag pratar om honom så säger andra att jag måste komma över det. Hur fasen kommer man över något sånt? Ibland har jag ett behov att prata om honom, det tror jag att alla änglamammor har. Jag hade önskat att andra människor hade förståelse för det. Mina känslor kommer aldrig att försvinna. Jag har fortfarande en son, jag är fortfarande mamma. Jag känner mig fortfarande som en mamma, med alla moderskänslor. Ibland kan det vara riktigt jobbigt. Till exempel, jag var på en fest häromdagen, ett av paren som jag känner litegrann har fått en pojke som är jättesöt. Han hängde med dit. Jag kunde inte ens titta dit, det kändes som om min son låg där. Han var väldigt lik min egen son. En av mina vänner som var där också, höll med mig. I bland är det svårt för mig att titta på andra barn, särskilt om dom är i den åldern när jacob gick bort. Jag skäms för att jag tänker så, varför kan jag inte bara titta på andra barn och känna frid? Istället får jag en stor klump i halsen, och jag försöker tänka på annat. Jag skämdes för att det kändes som om jag missunnade paret den lycka man får med ett barn. Folk säger att jag måste komma över det, att jag måste inse att det inte är min son. Såklart att jag vet det, jag har bara inte varit i närheten av små barn sen min son gick bort.. Är jag galen för hur jag känner? Borde jag skämmas för hur jag känner.. Det är ändå bara 3.5 år sedan han gick bort

Måste bara få säga att du berörde mig verkligen. Kan inte ens föreställa mig din svåra sorg. Så fruktansvärt. Obegripligt att sådant här får ske. Han är verkligen vacker din son. Och mina tårar rinner för er. Jag önskar och hoppas att han snart får ett syskon!