Någon förutom jag som vill ha planerat snitt? Och inte pga rädsla för smärta utan för att det känns som det säkraste förlossningssättet för mig och mitt barn.
BF november -16. Planerar att börja diskutera detta med min BM vid nästa samtal som är i v.20. Tänkte att alla som känner som jag kan stötta varandra med tips och tankar i den här tråden
Kan bara berätta min egen historia.
Första barnet föddes vaginalt. En vanlig standardförlossning. En i mängden av lyckade sådana (för det vanligaste är att det GÅR BRA).
Men för mig var det inte "standard", det var den häftigaste upplevelse jag någonsin varit med om och jag var som berusad efteråt och sa till min man att jag ville ha 10 barn till :)
Med detta i bagaget skulle vi två år senare föda barn nr 2. Jag längtade. Men drömmen grusades då moderkakan blockerade vägen så ett planerat snitt blev bokat. Och där började mardrömmen...
Själva snittet i sig var inget märkvärdigt och allt gick bra. Men upplevelsen var ju långt ifrån lika omtumlande som första... Men smärtan efter var outhärdlig. Och där låg jag hemma och kunde knappt göra något och min man fick passa upp på en sprallig och mammig 2 åring och en nyfödd. Låg i feber och kramper och spydde...
Men smärtan upphörde aldrig riktigt och tillslut när jag sökte för detta (efter många tillrättavisningar att man kan fp permanent ont efter en bukoperation) visade sig att jag fått sammanväxningar i livmodern. Och trots att jag opererats för detta så är jag fortfarande inte helt bra utan har fortsatta känningar :( (efter den vaginala kunde jag trots att jag brast vara på benen direkt efter). Jag har tom fått avrådan att inte skaffa ett 3e barn för att min livmoder inte är tillräckligt stabil..
Så nej, en förlossning är alltid riskabel oavsett hur man föder. Räkna inte med att ett snitt alltid är det skonsamma.
har du aldrig sett en kvinna med ruptur grad 3 ? Sett henne trosor varje dag i tvätten (som även hennes man ser TOTAL FÖRNEDRING). Har du sett en kvinna som inte kan träna, blivit ihopsydd snett? Sett en kvinna som inte någonsinn kan hoppa studdsmatta eller vara på lekland pga urinläckage? Sett en kvinna bli så rädd att hon aldrig vågar ge sitt förstfödda barn syskon ? Sett en kvinna plågas i 30-40h för att någon vägrade henne snitt? Sett öppen hjässbjudning, sugklocka sax eller tex ett brutet nyckelben på barnet? Well nä tänkte väl det. DET ÄR INTE DET ATT VI INTE LITAR PÅ VÅRA KROPPAR.
har du aldrig sett en kvinna med ruptur grad 3 ? Sett henne trosor varje dag i tvätten (som även hennes man ser TOTAL FÖRNEDRING). Har du sett en kvinna som inte kan träna, blivit ihopsydd snett? Sett en kvinna som inte någonsinn kan hoppa studdsmatta eller vara på lekland pga urinläckage? Sett en kvinna bli så rädd att hon aldrig vågar ge sitt förstfödda barn syskon ? Sett en kvinna plågas i 30-40h för att någon vägrade henne snitt? Sett öppen hjässbjudning, sugklocka sax eller tex ett brutet nyckelben på barnet? Well nä tänkte väl det. DET ÄR INTE DET ATT VI INTE LITAR PÅ VÅRA KROPPAR.
Dessutom känner jag en kirurg, och när hans fru skulle snittas så höll han på att gå upp i atomer av hur grovt och med dålig säkerhet snittet utfördes. Han säger att ett sådant snitt ALDRIG skulle accepteras inom övrig operation...
Jag har också BF i november och SKA göra snitt (fast inget inbokat än är bara i v 7). Med mitt första barn fick jag snitt och det var inga som helst problem. Jag tycker en vaginal förlossning är så otänkbart så jag vågade inte ens prata med min bm om det förrän i typ v 34-35. Eftersom det var i ett så sent skede av graviditeten behövde jag inte träffa aurora utan direkt en överläkare som gav mig ett "ja" på typ 10 min. Jag har BARA en positiv upplevelse av snittet, det gjorde inte ont, jag var inte rädd, jag mådde jättebra efteråt. Helt klart något jag längtar till att göra om! I mitt fall handlar det framförallt om förlossningsskräck, jag ser ingen anledning till att plågas och ha ont när jag inte måste. Mitt barn mådde hur bra som helst efter snittet och har aldrig haft några problem, knappt varit sjuk, är nu 1år 10 mån.
Att en läkare och en bm ibland ser snitt vs vag förlossning på olika sätt är troligen pga att en läkare aldrig är närvarande vid en normal vag förlossning. Man jobbar olika helt enkelt, därav olika synsätt. Där jag arbetar jobbar alla, inkl läkare för att få ner snittfrekvensen. Särskilt hos förstföderskor.
Jag lägger ingen värdering i om man som kvinna vill ha snitt framför vag förlossning, jag har dock svårt att förstå utifrån min erfarenhet att man önskar det utan att det finns riktig indikation för det.
Jag har haft hand om snittade som har fått urinblåsan förstörd (skuren i), stora blödningar, upprepade snittade med en livmoder tunn så att man sett barnet igenom den, och tyvärr även de fall där den brustit. Kvinnor som gjort upprepar snitt och där det varit så mycket sammanväxingar att det varit mycket svårt att få ut barnet. Har även varit med om ett par fall där barnet fått frakturer pga detta. Vid planerade snitt är barnet helt oförberett på att komma ut och ibland tar det tid för barnet att börja andas själv med neovård som följd.
Placera accreta. Fruktansvärd komplikation.
Jag har även jobbat på kirurgklinik där det kommit in kvinnor som snittats för många år sedan-med fruktansvärda buksmärtor pga sammanväxningar. De får då operera igen.
När man får sitt första barn vet man oftast inte hur många barn man kommer att få i framtiden. Jag trodde tex att jag skulle ha två. "Lagom och bra :)). Nu blev det fler och det hade jag aldrig vågat få om jag endast gjort snitt. Aldrig utifrån vad jag ser varje dag.
Snitt är fantastisk. I de fall där det är nödvändigt.
Önskar att alla förstföderskor vågade lita på sin kropp och i alla fall ge vag förlossning en chans innan man tar till kirurgiska ingrepp.
Jag vet inte vad du sysslar med till vardags inom vården, men din bild av komplikationer avviker från den som finns bland erfaren förlossningspersonal.
Du säger att andra beskriver det värsta med vaginala förlossningar. Det du beskriver kring snittkomplikationer är exceptionellt ovanliga komplikationer, med en överdrift dessutom. Jag är insatt i bland annat antalet brustna livmödrar till följd av snitt per ett av de största landstingen i landet. Du kan osannolikt ha träffat en bråkdel av dessa patienter med brusten livmoder då de är så oerhört få till antalet och fördelade över en lång tidsperiod. (för övrigt, även dessa patienter klarar sig bra).
Faktum är att du lägger en värdering i val av förlossningssätt, då du missar att förlossningsrädsla är en legitim anledning till snitt. Kropp och sinne hänger som bekant ihop och förlossningsrädsla/fobi är en komplicerande faktor/risk i vf. Oavsett om det gäller en förstföderska eller omföderska.
Det är lite skrämmande att höra att människor verksamma inom vården har en sådan brist på kunskap om människors behov och helhetsbilden kring snitt.
Som allt annat, det finns komplikationer med alla förlossningssätt och man måste ge en balanserad bild.
Det finns oerhört många fler som lider av kroppsliga och psykologiska skador efter en vf än efter snitt. Finns ingen anledning att skrämma kvinnor med varken komplikationer kring vf eller snitt. Det viktiga är istället att informera sakligt och ge kvinnor möjlighet att påverka sin förlossning.
Jag skulle aldrig få för mig att anse att mina personliga åsikter skall styra vilken vård andra får. Jag har full respekt för att varje gravid kvinna efter saklig information och stöd kan fatta ett beslut och jag skulle aldrig moralisera över detta.
Jag hoppas att kvinnor i behov av planerade snitt konsulterar pålästa och erfarna läkare och barnmorskor som kan sin sak och inte blandar in personliga åsikter i sitt professionella yrkesutövande.
Jag vet inte vad du sysslar med till vardags inom vården, men din bild av komplikationer avviker från den som finns bland erfaren förlossningspersonal.
Du säger att andra beskriver det värsta med vaginala förlossningar. Det du beskriver kring snittkomplikationer är exceptionellt ovanliga komplikationer, med en överdrift dessutom. Jag är insatt i bland annat antalet brustna livmödrar till följd av snitt per ett av de största landstingen i landet. Du kan osannolikt ha träffat en bråkdel av dessa patienter med brusten livmoder då de är så oerhört få till antalet och fördelade över en lång tidsperiod. (för övrigt, även dessa patienter klarar sig bra).
Faktum är att du lägger en värdering i val av förlossningssätt, då du missar att förlossningsrädsla är en legitim anledning till snitt. Kropp och sinne hänger som bekant ihop och förlossningsrädsla/fobi är en komplicerande faktor/risk i vf. Oavsett om det gäller en förstföderska eller omföderska.
Det är lite skrämmande att höra att människor verksamma inom vården har en sådan brist på kunskap om människors behov och helhetsbilden kring snitt.
Som allt annat, det finns komplikationer med alla förlossningssätt och man måste ge en balanserad bild.
Det finns oerhört många fler som lider av kroppsliga och psykologiska skador efter en vf än efter snitt. Finns ingen anledning att skrämma kvinnor med varken komplikationer kring vf eller snitt. Det viktiga är istället att informera sakligt och ge kvinnor möjlighet att påverka sin förlossning.
Jag skulle aldrig få för mig att anse att mina personliga åsikter skall styra vilken vård andra får. Jag har full respekt för att varje gravid kvinna efter saklig information och stöd kan fatta ett beslut och jag skulle aldrig moralisera över detta.
Jag hoppas att kvinnor i behov av planerade snitt konsulterar pålästa och erfarna läkare och barnmorskor som kan sin sak och inte blandar in personliga åsikter i sitt professionella yrkesutövande.
Har varit med om två snitt.Det kändes bäst och har aldrig ångrat det,även fast första gången var akut snitt så kändes det rätt.
Jag har fött fyra barn....alla vaginalt. gravid med nr 5. Skulle aldrig för mitt liv vilja snittas och missa den bästa upplevelsen som finns 
För dig kanske vaginalt är den bästa upplevelsen som finns men du har ju inte snittats och upplevt den (enligt mig) bästa upplevelsen som finns. Smärtfritt, lugnt och harmoniskt. Varför lida när man inte måste :)
Jag har fött fyra barn....alla vaginalt. gravid med nr 5. Skulle aldrig för mitt liv vilja snittas och missa den bästa upplevelsen som finns
Jag har fött fyra barn....alla vaginalt. gravid med nr 5. Skulle aldrig för mitt liv vilja snittas och missa den bästa upplevelsen som finns 
Då är mitt snitt beviljat! Känns fantastiskt skönt. Hejdå rädsla för hypoxiskadat barn, sfinkterruptur, urin/avföringsinkontinens, framfall osv osv.
Om det är någon som undrar hur jag gick tillväga är det bara att fråga:)
Då är mitt snitt beviljat! Känns fantastiskt skönt. Hejdå rädsla för hypoxiskadat barn, sfinkterruptur, urin/avföringsinkontinens, framfall osv osv.
Om det är någon som undrar hur jag gick tillväga är det bara att fråga:)
Låter underbart!Lycka till!
Då är mitt snitt beviljat! Känns fantastiskt skönt. Hejdå rädsla för hypoxiskadat barn, sfinkterruptur, urin/avföringsinkontinens, framfall osv osv.
Om det är någon som undrar hur jag gick tillväga är det bara att fråga:)
Har varit med om både vaginalt och snitt, den största skillnaden mellan dem är smärtan. Vid vag tar man smärtan direkt och vid snitt har man smärtan efteråt. Urinläckage blir oftast under själva graviditet.
Det jag tyckte va negativt med just snitt är att du inte får lyfta efter, samt att du inte kan vara med när pappa klipper navelsträngen osv. Här skickas mamma till uppvaket även om man varit vaken under op, bebis och pappa skickas till BB . Så de första timmarna får man inte vara med sitt barn. Jag hade tur som slapp detta för att uppvaket var fullt.
Har varit med om både vaginalt och snitt, den största skillnaden mellan dem är smärtan. Vid vag tar man smärtan direkt och vid snitt har man smärtan efteråt. Urinläckage blir oftast under själva graviditet.
Det jag tyckte va negativt med just snitt är att du inte får lyfta efter, samt att du inte kan vara med när pappa klipper navelsträngen osv. Här skickas mamma till uppvaket även om man varit vaken under op, bebis och pappa skickas till BB . Så de första timmarna får man inte vara med sitt barn. Jag hade tur som slapp detta för att uppvaket var fullt.
Har varit med om både vaginalt och snitt, den största skillnaden mellan dem är smärtan. Vid vag tar man smärtan direkt och vid snitt har man smärtan efteråt. Urinläckage blir oftast under själva graviditet.
Det jag tyckte va negativt med just snitt är att du inte får lyfta efter, samt att du inte kan vara med när pappa klipper navelsträngen osv. Här skickas mamma till uppvaket även om man varit vaken under op, bebis och pappa skickas till BB . Så de första timmarna får man inte vara med sitt barn. Jag hade tur som slapp detta för att uppvaket var fullt.