Jag vet ju inte om detta är så roligt men jag kan ju i alla fall bidra med det jag kommer ihåg (Tyvärr kommer jag ihåg allt för mycket, föda barn gör jag gladeligen om men då skall jag vara mer förberedd. Ni kommer förstå varför)
När jag var i vecka 34, på semester 50 mil hemmifrån, så går vattnet. Min sambo låg och sov och jag satt på sängkanten när det knäpper till i magen. Har ju läst här att det kan kännas så när vattnet går så jag blir ju lite fundersam. Lägg sen till att det blir blött i sängen.... ja, ni förstår ju. Och om ni hade känt mig så hade ni självklart trott att jag skulle bli hysterisk men konstigt nog så var min första tanke.
-Oj jösses. Äh om jag sitter kvar här så är det nog ingen fara.
Nästa tanke
-Fast det är ju rätt orimligt att sitta här i fem veckor till
Sitter i alla fall blick stilla i ca 10 minuter tills min sambo vaknar. Vi pratar en stund, jag säger fortfarande inget om vattnet (härlig förnekelse). Min sambo frågar om jag vill ha frukost och visst säger jag.
-Gå du, jag kommer snart.
Sambon går ut ur rummet och då tar jag mod till mig och reser mig upp och ev tveksamheter är borta. DET ÄR VATTNET. Sätter mig på sängen och ropar på sambon.
-Du, har du tid att bli pappa i veckan?
(efter telefonsamtal till 118118 för nummer till förlossning osv bär det sedan av till FÖRLOSSNINGEN. Låt mig tilllägga att det som sagt inte var dax för oss än på många veckor så jag har bara stringtrosor och trosskydd till hands...)
Efter CTG och information om att det kan ta upp till tre dygn blir vi utskickade på PROMENAD.... I en stad vi aldrig har varit i och med tilltagnade värkar...
Bara en timma senare gör det ONT. Vi får tillbaka vårt rum och en annars trevlig BM tvingar på mig akupunktur. Man skall aldrig avstå en bedövning hävdar hon bestämt, jag är inte intresserad av nålar i händerna hävdar jag. Dom syns knappt säger hon. Hon ljög. och mitt under en värk några minuter senare slänger jag ena nålen efter henne och säger högt
-DOM SYNS VISST!!!!
Sen får jag duscha
Får sedan frågan om jag vill ha lustgas. Inser då att jag kommer att föda barn snart och att det inte är så jag planerat det. Har inte planerat det alls. Har precis börjat läsa "Att föda" och så smått börjat inse att det inte är långt kvar.. Men alltså inte NU!!!
Säger till BM
-Hur faaan skall jag veta det. Jag har inte kommit till det kapitlet än
Jag får komma till ett förlossningsrum och får lustgas. Blir lite yr och värken finns kvar
Ber att få TNS
BM sätter på grejerna på ryggen och vrider igång. Inget händer trots att hon har den på MAX, hon springer efter nya batterier och testar igen. hela jag skakar till
-Känns det nu, fågar BM
-JAAAAAA. Och om jag inte får tillbaka min känsel i ryggen innan torsdag så skall jag stämma dig!!! Fast jäklar vad effektiv den var
-Hoppsan den var visst på MAX, säger BM då
En timma senare får jag EDA. Jag är i himmelriket. Skickar iväg sambon att köpa mat och beställer en köttbullemacka till mig.
-Du får inte äta när du fått EDA, men du kan få lite saftsoppa om du vill säger BM
(-SATAN)
Vi förflyttar oss nu två timmar fram till förlossningsläkaren skall komma då dotternshjärtljud är höga och jag fått feber (fast inte vet jag om det, jag surplar lustgas och mår bra efter EDAN)
Läkaren pratar med mig och säger att de måste ta blodprov på dottern
-Ja visst. Det går bra sluddrar jag. Det är bara ett problem HON LIGGER FORTFARANDE I MIN MAGE, har dom glömt att säga det till dig???
inser att jag var lite hård på tonen och skall släta över det och slöddrar då fram i min trevligaste röst (tror jag)
-Oj, vad ung du ser ut . Min sambo har senare berättat för mig att jag lät så otrevlig som man bara kan.
När blodprov och allt sådan är klart och vi fått reda på att dottern mår bra så frågar jag BM om hon tror att jag skall föda snart. hon svarar då
-Ja, om en timma eller två är ni föräldrar.
Det är nu min sambos tur att bli förvånad
-VAD??? Inatt??? Alltså när vi kom in så sa dom att det skulle ta tre dygn. Det har bara gått några timmar!!!!
Så är det dax att krysta
-Öh, ursäkta. Jag skulle behöva gå på toa, säger jag lite försynt
-Nej det är nog bebisen som vill ut, säger BM
-Nej, säger jag, jag måste gå på toa
-Ja, det kan kännas så när bebisen vill ut
-Mycket möjligt men jag har levt i den här kroppen i 30 år och i åtminstonne 29 av dom åren så har jag vetat när jag skall göra nr2 och det behöver jag nu
-Nej, det är er dotter (Vi visste att det skulle bli en tös) som vill komma ut
-Men jösses vad du är envis. JAG MÅSTE GÅ OCH SKITA. Är jag tydlig nog (Skall oxå tilllägga att jag står på knä i sängen och håller mig i huvudänden och försöker nu vända mig om och stirra på BM)
Efter 10 minuter med krystvärkar där jag kniper ihop allt vad jag kan för att inte bajsa ner mig. Och massor av tjat från sambon och barnmorskan att jag skall "ge efter" säger jag
-Jag tänker nu bajsa och den som hittills inte har trott att jag menar allvar skall nu bli varse, så det så!!!
och ja, jag bajasade men jösses vad allt gick fort när man inte höll emot krystvärkarna. Bara ett par minuter senare var Mira född. Och när jag fått henne på magen sa jag att jag gärna gör det igen.
Så var det dax för kontroll och ev stygn (fick ett) och jag fick lustgasmasken i min hand igen och nu jäklar gav den effekt. Jag kunde inte sluta skratta åt min mage. Den såg ut som en badboll med pyspunka och den bara guppade upp och ner. Allas röster lät grötiga och jag fick för mig att alla hade drukit. Skall börja förklara att jag inte vill ha massa onyktra runt in nyfödda dotter men kan inte riktigt styra min röst eller mina läppar. Hör mig själv sluddra fram med kuslig basröst:
-Schkulle någon vem schom helcht kunna ge mig lite vatten. Om jagf schkulle komma hem schåhär schå schkulle mamma bli schååå arghhh.
I journalen står det "patienten får lustgas med mycket god effekt". Jotack
OJ, vad långt det blev. Hoppas ni orkar läsa
P.s. Mira mådde toppen när hon kom. var lite liten bara. Vi fick vara kvar på BB i endast 10 dygn och Mira fick ligga och sola i 9 av dom dygnen. Sen följde en lååååång färd hem!!!