Dubbelslag på hjärtat hela tiden i över en vecka!!!

Ja jag förstår om du är orolig inför förlossningen eftersom man tar i så mycket när man föder barn, jag gjorde som så på inför min tredje förlossning att jag talade om mitt problem för barnmorska, förlossnings personal och skrev även det i förlossnings planen så att alla skulle vara "förberedda" och veta om mitt problem.
Som sagt gick det bra under hela den sista förlossningen i alla fall förutom att hjärtat arbeta sjukt hårt innan ens de riktiga värkarna kommit igång, till och med barnmoskan på förlossningen reagerade på mina kraftiga hjärtslag men det gick ju bra.

Jag tycker du ska göra så som jag gjorde, att du talar om för barnmorska och förlossnings personal när du kommer in så att dom är fullt medvetna om problemet.
Om det skulle vara  något som händer, vilket det förmodligen inte gör så är det i alla fall medvetna om VAD det är.

Du ska ha ett stort lycka till inför förlossningen och försök att inte oroa dig.
Det kommer gå så bra!

Shinna jag är 31, tror det var runt 25 jag började känna av det mer. Det är svårt att svara på precis när det var.
Jag vet jag har känt dom lite tidigare, men aldrig lixom reflekterat över att det kan komma ifrån hjärtat.

Stark vetifan om jag är faktiskt. Jag är nog mer bara jäkligt envis (och kanske dum)

Tack för att du svarade ja jag ska säga till BM och övrig förlossningspersonal på BB när jag kommer in...har skrivit i min förlossningsplan om mina problem med extraslag på hjärtat och att jag är jätterädd att hjärtat ska spåra ur under förlossningen. Men ska verkligen försöka tänka positivit och försöka att inte oroa mig allt för mkt...är lättare sagt än gjort dock... känns som att det här med hjärtat tar så mkt av ens tid som man vill ha över till annat....det ligger där ständigt och maler i skallen på en....undrar hur morgondagen kommer se ut...mkt extraslag eller lite mindre? jobbiga tankar. Tack för ditt stöd

Så lite så vännen!
Ja det tar verkligen upp en massa utav ens tid när man helst skulle vilja lägga den tiden och energin på någonting helt annat.
Så tråkigt.
Skriv gärna sen efter du fått din skatt och berätta hur BRA det gick =)

Jag läste i Aftonbladets bilaga idag att det kunde vara hormonellt, det som jag trodde från start men som min läkare avböjde på en gång, alla jag pratade med sa samma sak, bm, ssk och läkaren "det är inte hormonellt och det kan absolut inte bero på p-sprutan"
Jag har extraslag varje månad i ca 10 dagar och alltid runt ägglossning och det är då östrogenhalten sjunker i kroppen.
Jag blev lite glad när jag läste det och berättade det för mamma som också sa att hon hade det vid äl + att nu när hon har börjat komma i klimakteriet så känner hon det mer vilket då är helt normalt för östrogenet sjunker ju då.

Jag fick extraslag när jag var mycket stressad och skrev uppsats. Min fästman var jätteorolig. Jag pratade med en familjemedlem som är läkare och han sa att det kan vara så i omgångar om man är stressad. Det kallas något speciellt, men jag kommer inte ihåg vad. Jag gick in på sjukvårdsupplysningens hemsida och sökte på extraslag hjärtat och där stod det om detta fenomen. Det ska inte vara farligt sägs det.

Estrella, skönt när man hittar någonting som är possitivt om alltihopa på nätet. Oftast hittar man bara allt farligt jämt Jag tror på din beskrivning också att hormonerna kan spöka till det.

Godkväll!

Vad glad jag är att det är så många som hittat till den här tråden, inte för att jag vill att andra ska ha detta hemska besvär, men för att det är så skönt att ha varandra när man råkat ut för det.

Estrella, jag försökte hitta det där du skrev stod i aftonbladet på nätet, men det gjorde jag inte.
Däremot så läste jag frågorna som några hade ställt till hjärtpoffesorn, en kvinna skrev att hon hade mycket extraslag varje dag och led fruktansvärt, så hon knappt stod ut.
Då svarade hon (hjärtpr.) att om hon var utredd med UL, EKG, arb-EKG och allt såg normalt ut, så skulle hon vara lugn, det var bara obehagligt inte farligt sa hon.

Ännu en läkare som säger så, ska vi tro på henne *ler* ???

Estrella, av de läkare jag träffat på sistone, så trodde iallafall ett par stycken på att det var hormonellt, en av dom sa just att när man förr barn så sjunker vissa hormonerna i kroppen kraftigt, det samma som händer i klimakteriet och då kan man få problem med extraslag.
När man ammar så drar det väl också igång massa hormoner antar jag.
Stress är väl också hormoner

Chrizty, välkommen till en stråd där man verkligen får stöd av såna som vet hur man känner sig.
Du verkar ha fått precis som mig, att det inte vill ge sig efter förlossningen, fast jag fick det nu med min tredje pojke, en liten sladdis som är 2 1/2 månad snart.
Har gjort massa undersökningar som visade sig helt normala, men jag är fortfarande orolig och kan inte släppa det.

Idag har varit upp och ner, ibland har hjärtat slagit riktigt flitigt (tror jag) några minuter då och då för att sedan hoppa hit och dit och vartannat slag.
Att det inte kan glömma att hålla på och stöka hela tiden
Verkar som det glömt bort hur ett normalt hjärta ska slå!!

Shinna, tänka att det bara är 3 dagar kvar till BF, hoppas lilla Melwin vill titta ut snart
Du måste lova att berätta för oss hur allt gått så fort som möjligt, det är ju så spännand nu.
Det är så underbart och snusa bebis, jag får lite panik att tiden går så fort med vår lille nu, vet ju också att det är vårt sista barn, vi ska inte skaffa fler.
Man vill att tiden ska stanna lite, kan inte fatta att min äldsta redan är tonåring!

Hoppas ni får en lugn natt och en bra dag i morgon!

God natt och sov gott!

okej...nej jag tror nog du är stark snarare än envis och definitivt inte dum*ler* det krävs nog ganska mycket styrka för att låta bli att medicinera när man har så mkt extraslag. Själv är medicinera det första jag kommer göra när bebben kommit om det inte försvinner eller minskar i omfattning.....

ja det ska jag göra....och visst..ja det tar verkligen upp nästan all ens energi och kraft/ork att ständigt gå och tänka på dessa hemska extraslag önskar av hela mitt hoppiga hjärta att det bara skulle försvinna av sig själv kram och tack för dom uppmuntrande orden