Här är en till tjej som åtminstone gillar tanken på BDSM, även om hon aldrig fått tillfälle att utveckla det. Senast jag hade en relation var det platt fall med BDSM, jag tror min pojkvän var för snäll helt enkelt, kanske delvis för att han oroade sig lite över det här med att jag var 16 och han 21 = han ville inte känna att han utnyttjade mig. Vilket jag förstår och respekterar, men vårt sexliv var mao tråkigt :-S Som vanligt kan jag mer om teorin än om praktiken eftersom jag läste nästan allt i ett BDSM-forum på internet.
Vilken nivå av BDSM jag gillar har jag tyvärr ingen aning om, men jag skulle gärna få chansen att ta reda på det någon gång. Jag vet att jag älskar tanken på att bli dominerad, att gå på en tunn linje mellan smärta och kärlek, eller snarare ha två sådana starka kontraster blandade. Så när en partner dyker upp i mitt liv så är det ett gigantiskt plus om han delar mitt lilla intresse.
Ang. samhället så tror jag bara att vi lever kvar i någon sorts 60-talsmentalitet, eller att alla andra gör det. Det är som Pleasantville fast med sexrasism istället för färgrasism. Det är väl många som misstolkar BDSM för misshandel också och inte fattar att båda parter är med. Själv tycker jag att BDSM är det finaste sätt att visa att man litar fullt ut på varandra.