Vad är det för "krterier" som gäller för att soc ska ta ens barn ?

Tyvärr kan jag inte råda dig att söka soc..

Min egen erfarenhet är hemsk, och jag har fått posttraumatisk stresstillstånd efter en utredning. Utredningen handlade om betydligt djupare karaktär än mig som förälder, utan om misstankar om sex.övergrepp.

Dock kommer TYVÄRR många som redan har ngt otalt eller ont öga till dig, att uttnyttja situationen och förstora och förvärra proportioner /historik etc, eftersom soc. INTE informerar myndigheter /skola / dagis m.m. vad det handlar om - utan de kommer bli rädda att de sett genom fingrarna och tar upp minsta sak de någonsin reagerat på sen långt tillbaka.

Då kan de tvinga in dig (mer eller mindre) på ett utredningshem - och där är du bevakad 24/h om dygnet av s.k. "expertis" som specialutreder din "föräldrakompetens". Då gäller det att inte bågå minsta misstag eftersom allt lätt vänds mot dig. Så även om du bytt blöja "för ofta"..

Du kan alltså bli mer eller mindra frihetsberövad i minst 5 veckor på utredningshem - går du ej med på det frivilligt så hotar de med LVU!

Jag kommer ALDRIG mer ha förtroende för soc! TYVÄRR! En rättsmaskin som slaktar svaga människor som inte kan föra sin egen talan! Du kommer att känna dig granskad, krympt, förlöjligad (ex har jag viss soc. fobi i specifika situation, och då utreder de minsta journalanteckning exakt hur det påverkar mig som mamma osv).

Att NÄMNA att man haft depression skulle jag ALDRIG våga inför denna "myndihget". Faktum är att de allra flesta barn som tvångomhändertas av olika skäl (googla för o se mörkertalet) - slutar i kriminatlitet och prostituion. Det bästa är om föräldern kan fortsätta att vara förälder - och man får stöd istället för att dräneras på all energi pga av att bli utredd! Så var det iaf i mitt fall - jag hade behövt ALL hjälp för att alls orka med att ens TA IN att min dotter KAN ha blivit sexuttnyttjad av sin pappa - bara det i sig har gett utmattningstillstånd, att ovanpå detta själv bli utredd har tagit totalt musten ur mig! Inte fått en enda psykologhjälp, trots polis m.m. varit inkopplat. Idag känner jag mig totalt drenerad av energi, men glöm man vågar yppa ett ord om detta eller hjälp med avlastning till soc - då löser jag det hellre på EGEN HAND!

Tyvärr är alltså min erfarenhet att de kommer vända allt emot dig! Nu har jag dock en verbal förmåga och den har jag fått använda till MAX! Så vill du bli MER drenerad på energi - NEJ!

Vet du, jag har en tjej som började komma över till mej när hon var 16 år, hon var en sån "strultjej" , rymde hemifrån o ställde till det för sej, hamnade alltid i konstiga situationer o mådde riktigt risigt. Jag blev nån sorts kontaktperson till henne o lärde med tiden känna hennes föräldrar. Mamman ringde mej ofta o var helt förtvivlad o bad om hjälp o stöd när dottern rymde... Till slut kontaktade hon soc när situationen blivit helt ohållbar (hon skulle gjort det mycket tidigare enligt mej). Vet inte om det är lika överallt men här var det inte alls fråga om samma sorts utredning som när det finns oro för små barn. Tjejen fick samtalskontakt o så flera kontaktpersoner. Nu hjälpte inte det utan hon rymde igen, då satte soc LVU på henne och hon fick tillbringa en helg på nån sorts ungdomsfängelse. Det var tänkt som en varningsklocka för henne o mamman var med på det. Sen bodde hon hemma som vanligt.

Efter det fick familjen tillgång till ett resursteam som hjälpte dem, alla i familjen fick samtals-stöd (även lillebror). Nu kom det fram att tjejen hade en del andra problem som teamet hjälpte till att lösa. Idag är hon 18 o livet funkar helt ok, lite strul e klart men det hör ju till.

Vad jag ville ha fram är att soc kan vara räddande änglar! För den här familjen var de helt avgörande, utan dem hade det gått helt åt skogen... De blev INTE ifrågasatta som föräldrar, istället fick de stöd i det de behövde och där de brast fick de hjälp att reda upp. Söker du hjälp gör du det för dina barns skull och jag tvivlar starkt på att soc skulle börja leta fel hos dej, tonåringar är ju tonåringar o en del har det struligare än andra på gott o ont faktiskt .
Och du, skit i hörnen SKA man ha som förälder, det påverkar inte hur man är som mamma eller pappa!

Det krävs mycket för att få barnen omhändertagna. LVU är sista instans.

Kommer det in en anmälan till soc så tar de en första kontkat för att se om det finns fog för utredning. Många gånger slutar det där. Om det blir utredning så ska utredningen vara klar inom 4 månader och då pratar de med föräldrar, barn, skola/dagis, BVC och andra närstående. De har även möten där hela familjen är samlad för att se hur föräldrar och barn beter sig tillsammans.

Efter utredning så kommer de fram om de skulle behöva nån stödinsats och familjen kan även själva lämna önskemål om hjälp. Om de tycker att de behövs nån hjälpinsats så erbjuder de tex stödfamilj, avlasningsfamilj, föräldrautbildning eller frivillig placering av barnet. Dessa är helt frivilliga men det rekommenderas att man tackar ja. Tackar man ja så får man ju den hjälp man behöver och förhoppningsvis löse sig problemen.
Skulle man tacka nej så gör socialen en bedömining omhuruvida problemen kan vara tillräckliga för ett tvångsomhändertagande av barnet. Om de anser att det finns fog för LVU så blir det en rättegång och rätten bestämmer om det blir LVU eller inte.

LVU blir det i grova fall eller fall där föräldrarna inte vill eller kan samarbeta med socialen. LVU blir det inte för att det är stökigt hemma.

Ni ser ju.. en del säger att soc är monster som tar deras barn, sätter dom i utredningshem och ens liv blir förstört. På några sekunder är det värre än det någonsin varit. Det är ju DET jag är livrädd för!! Andra säger att dom är räddande änglar.. men vågar jag ta risken?? Visst är det väl hemskt att man inte ska våga säka hjälp? Jag är ingen dålig mamma. Ingenting fattas mina barn och jag får ständigt beröm för mina fina barn från dagis och skola.. men jag skulle vilja ha lite hjälp bara... men det kanske är det dummaste jag gör.. åh jag orkar snart inte mer...