LCHF, tråden för tips, pepp och inspiration! Här samlas vi som äter enligt LCHF eller är nyfikna på att börja.

Jag kan äta fett men blir det för mkt på en gång så blir jag illamående. Vi gör gräddsåser och har till maten, steker i smör, en dag åt vi ostrullar som tillbehör, dip/kall sås på creme fraiche eller matyoghurt... såna saker.

Du hade väl inte hållt på så länge,så du kanske vänjer dig?

Ja kanske... är så jobbigt att gå hungrig jämt bara :/

Det värsta är ju när man mår bra om man har smaskat i sig socker,då vet man ju verkligen att sockerbehovet finns och blir triggat så fort man får i sig nått sött

haha vad roligt du skriver

tackar - känns bra! Jag är/var en extrem sockermissbrukare. Men eftersom man skall erkänna allt för sin omgivning om man vill bli fritt ett beroende, berättar jag numera för folk exakt hur jag betedde mig.jag hade tex ALLTID minst en snickers i väskan - jag kunde lätt börja dagen med två 155 grams baugetter (halvstora - sånna man köper) och sen ett par bitar godis, var jag väldigt trött vilket jag alltid var blev det ett glas cola också. Sen fortsatte det så hela dagen. åt vi tex ris och gryta till middag kunde jag lätt äta två knökfulla tallrikar med ris . jag lät medvetet barnens tallrikar stå kvar på köksbordet för att då kunde jag skrapa av deras rester i min mun istället för i soporna - under förutsättning att ingen annan var i köket och såg mig. på kvällen hade jag alltid mysbyxor med fickor så att jag kunde proppa fickorna fulla med godisbitar som jag åt i smyg när min sambo satt vid datorn och jag vid tv:nnaturligtvis har det inte alltid varit så här illa , men det eskalerade väldigt under sommaren, då massa andra jobbiga saker hänt i mitt liv- jag är en klassisk tröstätare.innan jag helt plötsligt en dag började med lchf ,efter att skjutit på det i flera veckor, var jag riktigt depprimerad och hade till och från självmordstankar. så detta känns för mig HELT OTROLIGT. och jag känner hur min självkänsla kommer tillbaka för varje dag jag låter bli kolhydraterna lite jobbigt detta, blir gråtfärdig när jag tänker på vad jag gjort mot mig själv - men det hjälper verkligen att vara öppen och ärlig om detta - för det är ett missbruk och, som med andra missbruk , en sjukdom!