• Anonym

    misshandlar han mig psykiskt?

    Har en pojkvän sen ungefär ett halvår tillbaka, vi umgås konstant o har gjort sen vi träffades.
    efter ca 2 månader började vi utforska våra sexuella sidor tillsammans o tog in en extra tjej för en trekant.. även en annan tjej efter det.
    båda tyckte vårat förhållande blev starkare o vi kom varandra närmare..
    sen började hans intensivt sökande efter fler tjejer vi kunde träffa, jag var med på det, men sen helt plötsligt börjar jag bara bli svartsjuk, vi pratar om det, men han fortsätter, jag mår dåligare o dåligare, drar mig tillbaka, han börjar bli sur när jag inte vill vi ska träffa någon, för han "gör ju detta för min skull"..
    hur som helst, tiden går o förra veckan skrev jag ett brev till honom om att jag inte längre vill ha det såhär, jag pallar inte av att vi ska ha med tjejer just nu, jag ber han avsluta allt det, o satsa på oss istället, att jag mår dåligt av det!
    han blir SKITSUR för det brevet, o skyllder allt på mig, att han ju gjort det för min skull, för att jag skulle må bra osv. jag kände mig bara otillräcklig o undanglömd.


    han fortsätter prata om dessa trekanter, att han såg på mig hur glad jag blev, att han vill se det igen, jag säger att jag vill att HAN ska göra mig så glad istället.. tar två dagar innan han slutar ta upp det hela tiden..
    jag blir även beskylld i ett sms att JAG tagit bort våran speciella grej från HONOM... då kände jag mig ännu mer otillräcklig.. fått höra hela tidne hur han gjort det för MIN skull, men när jag ber honom avsluta det verkar han ha väldigt svårt för det, o han blir sur.


    detta kanske inte är det största problemet...
    vi startade även en firma, i mitt namn, o han sa att jag skulle sköta ekonomin o den biten vilket jag var med på, när första räkningarna o papprena började komma o vi skulle sätta in det i pärmar fick jag genast höra skit om dt, att jag gjorde fel, att jag skulle lära mig skilja på privata o firmans papper, var många gånger han "skällt ut" mig så jag börjat gråta.. även några gånger han inte ens brytt sig om att jag börjat gråta.
    känns som att han inte bryr sig om mig! han säger själv att han ibland är "hård" mot mig, men det är för att jag ska lära mig, o för att jag ska tain det han säger, men det stämmer, för då har jag fått fart o tagit tag i sakerna!
    sedan fortsatte det med att firmamobilen (som jag ville ha,o som jag valde) använder han nu som privata mobil o skryter stolt med att det är hans telefon, bilen som vi leasar säger han också är "hans bil", speciellt till sina barn (o tror han vill att dom ska säga till deras mamma att pappa köpt en ny häftig bil, hon är dessutom skuldsatt upp över öronen från deras förhållande).
    jag får knappt köra bilen, han ska alltid köra osv.. o allt det där står i mitt namn.
    även bråk kring räkningarna i firman, o börjar känna att han inte alls kommer hjälpa mig med dom, som han lovat..
    börjar känna nu att han utnyttjar mig.

    sedan är det tänkt nu att jag ska flytta hem till honom.. det jag först ville var att skaffa mig en egen lägenhet (bor i mitt hus jag har tillsammans med mitt ex), men sen började han lägga fram fördelarna med att jag flyttar till honom på en gång, sagt o gjort, vi bestämmde det.
    men känner att jag egetnligen vill bo i eget boene med min son först, o sen kansek flytta dit. kommer inte kännas som mitt hem, utan som att jag flyttat in där bara.. kommer bli trångt, jag kommer inte få en sus i hur det ska se ut eller inredas, min sons sakr kommer inte ens få plats i det rum han ska dela med min killes två döttrar (som också bor varannan vecka, det är samma vecka vi har barnen), jag kommer känna mig instängd, o när han dessutom säger att om jag använder lampor tända på dagen i hans lägenhet kommer han skälla ut mig så jag gråter.. för han tycker jag tänker för mycket lampor hos mig!

    jag börjar bli rädd för vad jag gett mig in på.. känns inte heller som att jag bara kan säga till honom att jag inte vill, hans barn blev jätteglada när vi berättade att vi skulle flytta dit till dom (hans barn gillar mig supermycket).
    jag fick för övrigt betala en våningssäng till dom.. för min kille har inga pengar.

    sedan är det allt hemma, han gör ingenting, han städar inte, plockar inte undan eller nånting.. knappt inte ens hos sig själv, fick en chock när jag kom dit första gången..

    läser dessutom i en bok av Unni Drougge "Boven i mitt drama kallas kärlek", kom till typ sida 38 o sen började jag känna igen mig i boken... precis som en vän till mig sa när hon rekomenderade mig o läsa boken efter att ha hört mig berätta om hur jag har det.. en annan vän till mig sa att en person i ett sunt förhållande inte skulle känna igen sig så pass mycket i den boken om det inte handlade om psykisk misshandel..
    vet inte längrevad jag ska tro...
    min kille verkar inte bry sig om mig, han säger att han älskar mig, sen i stort sett ignorerar han mig o verkar skita fullständigt i hur jag mår.
    han säger själv att han aldrig någonsin kommer bli en toffel igen (han sa att han gjorde allt för sitt ex), så är inte ens på tal att han ska tex massera mig nån gång eller klia mig på ryggen, men jag ska då klia hans rygg hela tiden..
    jag vågar knappt be honom om nått heller, man vet ju inte vad han får för sig.

    ska det vara så mycke begärt att han visar lite kärlek? tar hand om mig, pysslar om mig lite, håller om mig, kysser mig?
    känns bara som att jag tvingar honom till det när jag ber honom komma o lägga sig bredvid mig när jag ska sova... o sen att jag alltid får be om en godnattpuss..

    att han idag skulle va hemma hos sig tills imorgon (med hans barn), för att dom skulle få gå på dagis vilket dom ju behöver, o jag skulle få tid med min son ensam... han åkte kl 12, o vid 16 hde han ringt mig 3 gånger... o då har han själv sagt till mig att han tycker det är JOBBIGT när jag skickar sms o ringer när jag jobbar (han är arbetslös o går hemma)..så ringer han själv 3 gånger under 4 timmar..
    sen helt plötsligt dyker han upp hemma hos mig, han "överraskade mig" o kom idag istället, "hans barn ville det" som det så fint heter..
    jag kände hur jag sjönk till botten, jag hade varit glad hela dagen, fått lyssna på musik (vilket jag nöstan aldrig har chansen o göra längre, för han gillar inte o ha massa musik på om han inte är på humör, o jag klarar mig inte utan musik o det vet han), jag hade sett fram emot o mysa med min son, låta honom sova i min säng, bara va han o jag...
    jag höll på o börja gråta, kände en jobbig känsla i mig..kändes bara som att han hade förstört min dag, o att han nu håller på o tar min son ifrån mig också (eftersom jag nu ite kunde ha min mysstund med honom själv)...

    jag vet inte längre vad jag ska göra... känner mig kluven :(
    finns det några fler i liknande situation, o vad har ni gjort? jag tänker att det kanske bara är en fas, han säger själv att han är less på att gå hemma o att han blir rastlös av det.. kanske bara det som är problemet?


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-30 00:02
    o hans pendlande hela tiden, han säger att han älskar mig o jag suger åt mig, sen kastar han skit på mig igen.. o säger sen efteråt att han gör det för min skull o kommr med sina "undanflykter" o allt är bra igen..

    ett exempel på hur han beteer sig..
    "Sluta va så jvl misstänksam, ja e ärlig, o ja sa ja älskar dig, d borde fan räcka, o inga jvl krav på mig, ja hatar sånt,
    antingen så litar man o älskar en person el ej, älskar dig o litar på dig, d borde fan räcka, din misstänksamhet o svartsjuka gör
    så du mår dåligt, lita på mig för helv el gör d inte alls, bestämm dig nu, för du får mig o må dåligt när ja försöker få dig o må bra,
    men vad får ja för d? jo jag får skit för ja bryr mig om dig, det e tacken"

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-31 19:09
    har bokat en tid hos kvinnojouren nu, så på tisdag ska jag dit. får säga att jag ska på ett möte på jobbet, o hoppas på att han inte ska med mig in till stan...

    när jag pratade med hon på kvinnojouren sa hon att hon tyckte jag skulle komma o besöka dom, så jag fick prata med dom mer! hon fick min trådstart här skickad till sig via mail först, o då skrev hon till svar att hon ville jag skulle ringa dit, gjorde det när killen var iväg o handlade!

    ska föröska prata med min mamma ikväll om detta.. eller iaf se till så hon läser igenom detta, o sen vill jag nog helst ha kontakt med henne via mail om detta, kanske över telefon också..men som jag sagt tidigare, jag är mer för o skriva!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-04-02 23:20
    sitter o läser o läser...
    hittade lite om psykisk misshandel, o blir nästan mörkrädd när istort sett alla punkter stämmer in på honom!

    www.narcissism.se/page2.html

    www.narcissism.se/page7.html
  • Svar på tråden misshandlar han mig psykiskt?
  • Anonym (Anna)

    Jag tycker att han har gett dig alla argument du behöver för att göra slut. Han vill ha ett gammaldags förhållande med "kvinnan vid spisen" osv. Vill du ha det så? Har han ens frågat dig innan han bestämde att det är så det ska vara??? När du ska göra slut, säg att det här verkar va värderingar som är djupt rotade i honom och att det inte är så du vill leva ditt liv. Du tror på jämställdhet och vill uppfostra din son på ett modernt sätt osv och du kan inte se någon framtid för er när ni har så olika värderingar. Du är inte beredd att ändra dig och inget han säger kan få dig att tro att han klarar av ett jämställt förhållande där kvinnan tillåts visa raseri osv.

    Herregud jag blir så provocerad när jag läser om den här karln. Världen är full av fina, mjuka, snälla och normala män som vet vad en kvinna är värd, dvs att en kvinna är en människa precis som han själv och alla människor är lika mycker värda. Varför vill nån tjej ha att göra med en sån här idiot??!?

  • skuggspel

    Kom att tänka på det där med rädsla. Det skulle kunna ha med låg självkänsla att göra. När man har riktigt låg självkänsla vill man vara omtyckt, av alla, hela tiden, tillochmed de man inte tycker om själv..

  • Anonym (blir ledsen....)

    Men satsa på er då!? Gift er, skaffa barn, du kanske blir lycklig ändå, du kanske är en sån som vill må dåligt - det är inte ovanligt! Men gör ett val, du är inget offer som du försöker övertala dig om.

  • Anonym
    Anonym (blir ledsen....) skrev 2010-04-08 20:42:56 följande:
    Men satsa på er då!? Gift er, skaffa barn, du kanske blir lycklig ändå, du kanske är en sån som vill må dåligt - det är inte ovanligt! Men gör ett val, du är inget offer som du försöker övertala dig om.
    Ja, själv led jag av vanföreställningen att kvinnojouren har viktigare saker att ta hand om än konstiga tjafs om översaltade strips, skinka och uppäten glass. 
    Karln verkar vara en tråkig typ med en trist inställning till förhållanden. TS verkar å sin sida vara en barnslig flicka som tycker det är intressant att se vilka reaktioner hon får på sina göranden och låtanden.
  • Anonym (tappa barnen)

    Ser att några kommer med små sarkasmer om att Ts är omogen, vill vara offer etc. Ts, försök att inte se dessa skrivelser. jag vet hur det är att vara i din situation. Som "offer" måste man få älta,  pratar om karlns "fel", vad taskig han är, vad otrevlig han är etc, för att man bara måste få så mycket som möjligt till sig att man inte är knäpp, utan att det är karln som är totalt utflippad. Man kan tänka sig en stor fyrkant. du är den stora fyrkanten. Innan du träffade denna karl "ägde" du fyrkanten. du var hela den. Under tiden du varit tillsammans med din karl har han gett dig mindre och mindre av din fyrkant, du har fått mindre och mindre plats i din egen fyrkant. Ditt eget jag försvinner sakta men säkert.Så länge ni håller ihop förminskas din fyrkant mer och mer tills det tills slut inte finns ett enda litet hörn kvar. Att försöka, och börja kämpa att ta sig tillbaka, ta tillbaka större och större plats är urjobbigt, man behöver stöd, tröst, hjälp, men man klarar det! Så kämpa på, ta och börja ta din plats, gör din fyrkant större och större, du blir bara starkare och starkare. Håller tummarna för dig! Kram

  • Anonym
    Anonym skrev 2010-04-08 20:54:14 följande:
    Ja, själv led jag av vanföreställningen att kvinnojouren har viktigare saker att ta hand om än konstiga tjafs om översaltade strips, skinka och uppäten glass.  Karln verkar vara en tråkig typ med en trist inställning till förhållanden. TS verkar å sin sida vara en barnslig flicka som tycker det är intressant att se vilka reaktioner hon får på sina göranden och låtanden.
    detta är sjukt jobbigt för mig, o nej, det handla inte om att få uppmärksamhet. som inlägg 245 skriver så måste man få älta o skriva av sig, o då kommer allt upp, alla hans fel o brister, även om det handlar om översaltade strips, men det är ju något som han verkligen trycker ner mig på, allt jag gör är FEL i hans värld..
    tänk dig själv o leva tillsammans med någon som påstår o säger att allt du gör är FEL! hur kul är det? hur ens självkänsla sjunker för varje gång han säger nått, aldrig att man får beröm eller uppskattning för nått man gör.
    o att han själv säger att kvinnan är lägre stående än mannen osv.. är det kul o höra nästan varje dag?
  • Anonym

    fy fan säger jag bara!

    bestämmde med min mamma att hon ska komma ner nästa helg, o berättade det då för min kille, o han blir skitsur för att jag förstör hans helg nu! han hade lovat sin dotter att dom skulle åka iväg under helgen o hitta på något o att det nu ju inte går eftersom jag ville ha bilen...
    men vadå, då kunde han sagt att han skulle hitta på något, men nä, jag fick skit för det istället!

    så börjar han sura om att han ska åka till sig redan imorgon, o att han får ta taxi o hämta sina barn på måndag, eller gå med dom..

    känns skönt på ett sett att han nu blir sur o "sticker" från mig, men då lär han ju ta med sin firmamobilen o allt.. o det är ju inte så jävla bra..
    sa till honom att han kan åka o hämta sina barn på måndag, o sen skjutsar jag hem dom på torsdag förmiddag (eftersom jag jobbar på ons o måste ha bilen), men det gick inte för sig, o han börjar prata om att vi inte har dom pnegarn för den extra resan som blir (nä, men o åka iväg under helgen till jönköping har dom råd med, o som om han ändå skulle betala nått på bensinräkningen), o att han måste lämna ungarna på dagis kl 08 på måndagen efter..
    (som om det egentligen är mitt problem, tänk om mina arbetstider tex skulle ändras snabbt nu, eller vad som helst skulle hända).

    blir galen på denna människa!
    tror nog han börjar se att det nog kanske inte är så jävla bra mellan oss.. iaf den känslan jag fick när han sa at han skulle åka redan imorgon.. flörst sa han att han skulle åka söndag eller måndag med buss, men sen så ville han åka redan imorgon!
    vet inte om jag ska skratta eller gråta..
    börjar kanske tro han börjat "avslöja" mig, men hoppas inte det.

    o han ska fan lämna kvar firmamobilen här.. får föröska att verkligen trycka på att jag måste ha den för att ringa massa viktiga samtal på måndag (o man ringer ju gratis från den mobilen)

  • Anonym

    mamma säger att han nu bara vill få mig att få dåligt samvete, o ja, det är väl förmodligen så han vill få mig o känna, att jag förstört hans helg med sina barn! (ofta han trycker på sina barn)


     


    o som det känns nu kan han dra åt helvete rent utsagt, o så kan jag o mamma åka till honom på hlegen o dumpa hans saker, så kan han stanna där sen!
    den känslan har jag nu, får hoppas den fortsätter vara så också.. men är väl rädd att det kommer komma en kärleksförklaring, eller som han ofta gör, ignorerar att nått har hänt o fortsätter som "vanligt".


     


    en intressant sak som hände idag, vi kom in på hus, o jag började berätta om mitt barndomshem, som vi åkte förbi för några veckr sen när vi var på skidresa i fjällen, men då har han som vanligt inte lyssnat när jag berättade vart det låg när vi åkte förbi o berättade... men när vi åkte förbi hans barndomshem, då skulle det predikas o pratas o jag ska minnas allt han sagt!
    men så fort jag säger nått, då lyssnar han inte!

    nu ska jag gå o läggamig så jag orkar upp imorgon o jobba!

  • Anonym (dead end)
    Anonym skrev 2010-04-08 22:31:10 följande:
    .. är det kul o höra nästan varje dag?
    Nej det är det inte men den fråga du måste ställa dig är varför DU gör det. Nej det är inte lätt att ta sig ur och ventilera och få speglingar och bekräftelse är bra. MEN han kommer inte att ändra sig, men du kan ändra dig.

    Sen såg jag att nån gav rådet att förklara för honom varför du vill göra slut. Gör inte det! När du väl bestämt dig så gör ett clean cut. Det beslutet ska inte vara en diskussionspunkt utan en informationspunkt. Du har kommit fram till (när du har det) att du vill avsluta relationen PUNKT! Man får göra slut, man får faktiskt även göra det utan att förklara och försvara sig. Och med vissa individer är det faktiskt helt fel att förklara och försvara sina beslut då de inte är intresserade av vad andra tycker utan bara vill få sin vilja fram. Och vips så sitter man fast på kroken igen.

    http://vuxnabarn.narcissism.nu/blog/reloaded/2008/overlevnadsmanual/
  • Anonym (Tess)

    Hallå tjejen!

    Bra att du är förbannad.. det är bättre än att bara ligga och vara ledsen. Ta vara på adrenalinet som pumpar.

    Du har ju en jättechans nu när din mamma kommer. Hon kommer stötta dig, och du behöver inte åka ensam till honom!

    HEJA HEJA HEJA!!!

    Förstår du vad som håller på att hända?
    Du kommer snart få tillbaka ditt liv... och det inkluderar även dig själv.
    Tror du har saknat dig!

    Lycka till nu!

    Kram kram

Svar på tråden misshandlar han mig psykiskt?