Vad händer tiden efter samsovning?

Mina syskon som är 17 år yngre än mig samsov med föräldrarna till att de var 8 respektive 9 år, sedan ville de sova själva och de bad de specifikt om. Skulle nog inte ha något proboblem med att göra detsamma.

Vår dotter har sovit hos oss sen hon föddes, hon är 13 månader. Planerar att fortsätta så, även om hon får ett syskon. Tänker mig att hon (och blivande syskonet) kommer att få ett gemensamt rum att sova i när de är redo för det och jag är inte det minsta orolig över hur det ska gå. Är säker på att det går bra. Tills dess kommer vi att lösa eventuella problem med trängsel genom att bredda sängen. :) Änsålänge går det bra dock, trots att vi inte har en så bred säng. Tyckte faktiskt att det var trängre när hon var liten bebis. Då låg man på en smal remsa och stilla som en fisk för att inte väcka eller störa henne. Numera känns det som att vi har sängen för oss själva, trots att hon ofta ligger på tvären och tar upp mer ytan än jag själv gör. Sambon har inte klagat heller.

Vår son sover också hos oss han är iof bara 3,5 veckor gammal men han kommer få sova hos oss så länge han vill för de är bara små en kort tid o vips så vill de inte alls sova hos än längre för att de blivit för stora. Så frågar folk mig sen är det det jag kommer säga till dom, att de blir stora en dag o kommer inte vilja sova mer så vi låter de göra det så länge de vill. ( de = planerar ett syskon senare såklart hihi )

Vi samsov med våran första, alla tre fram till lillebror föddes...då var den stora nästan 2 år....
vå provade att sova alla fyra, men jag blev störd och orolig över att väcka de andra när lillen skrek. Och storeman vaknade av den lille...

Så pappan flyttade med storeman in till hans rum, de har varsin säng bredvid varandra....
Och nu visar storeman att han vill sova i sin säng själv ibland och kryper över till pappa när han behöver och kryper även tillbaka när han vill vara själv...

Vi tänker som så, att eftersom vi valt att samsova, så läser vi av när barnet gör nya beteenden och så uppmuntrar vi dem istället för att vi ska bestämma att NU ska du sova själv.
Ibland har vi visat/provat natta i egen säng för att se OM det går Om han är mogen...

Är man bara lyhörd och uppmärksam så ser man när barnet är mogen för nästa steg, tror jag..
Och som någon annan skrev...man ska göra det som känns bäst för hela familjen.

 

Min brorson samsov med sina föräldrar till han var ungefär tre år. Då konstaterade han en kväll att det var dags att sova i den egna sängen ... och så gjorde han det.

Vår äldste är 4 år och han kommer sedan två år tillbaka in till oss nästan varje natt. Numera händer det oftare att han sover hela natten i sin säng.

Vilka härliga berättelser ni har allihopa, jag blir lycklig när jag läser och önskar att alla barn hade föräldrar som ni!!!

Jag tror också på att barnet själv kommer att visa när det är dags och då kan man uppmuntra det. Man får helt enlkel passa på att njuta med de små nu eftersom tiden säkerligen kommer att gå alldeles för fort!

Är det fler som har solskens historier om detta?

våra barn har sovit med oss mellan ca 0 och 13 år (sex barn)

ungar är helt enkelt olika (precis som vuxna) vissa vill sova själv tidigt, andra senare eller inte alls.

tror inte det minst jobbiga och bästa för alla människor är att få sova med den/dem de vill. 

vi har försökt i perioder med vissa av barnen att träna dem till att sova ensamma på div sätt, inget i mitt föräldraskap ångra jag mer för iaf för oss var det att skapa problem i onödan.

sover man själv dåligt pga barn i sängen kan man kanske fundera på att skaffa större säng eller att turas om att sova med barnen om man är två sammanboende vuxna. 

Härligt att det finns så många som samsover, det är ju skittråkigt att sova ensam! =D
Har båda barnen i sängen, även om storebror på 1½ somnar i sin säng som står i samma rum som vår och kommer över sen på natten.
Ju fler vi blir, ju fler madrasser och sängar får vi väl knöla in i sovrummet, tänker jag :) 

Nej, varför knöla med sömnen i onödan för? Fungerar det bra finns det inget skäl alls att ändra på det! 

Storebror snart 6 år sover med oss i dubbelsängen fast hans egen säng står bredvid. Lillasyster 2 år sover bättre i eget rum, fast jag gärna hade haft även henne i vår säng Dottern visade tydligt att hon sov bäst själv och sonen kommer förmodligen visa det samma när han är redo. Tror inte han sover hos oss när han blir tonåring..... så vi ser inte alls detta som ett problem för oss!

Vå yngste samsov med oss tills han var 4 ungefär. Det var inget medvetet val utan det bara blev, fjärde barnet orkade vi liksom inte hålla på och bängla med utan vi följde minsta motståndets lag  ungefär I och med att vi alla trivdes med det så fanns ingen anledning att försöka få honom att sova i egen säng. Under de första 2,5 åren sov dessutom storasyster i en säng bredvid. 

En dag ville hon ha eget rum och när H var fyra ville han också ha "eget" rum, dvs flytta in till syrran. Nu fyller han snart sex år och han dyker upp ibland på nätterna. Även brorsan som är 9 dyker upp då och då och alla fyra vill gärna somna i vår säng om de har svårt att somna  eller så. Ibland leder vi tillbaka dem, ibland vaknar jag avv att jag sover skavfötters med mig själv för att få plats och ibland lägger sig någon av oss vuxna i en annan säng. 
I backspegeln är det enda jag ångrar gällande sovandet att vi höll på och kämpade så med våra två stor killar för att få dem att sova i egen säng/rum. I och för sig var de året/ dryga året då de slutade samsova med oss men varför i hela fridens dag lät vi dem inte sova kvar tills de var "färdiga" kan jag känna. Det är så kort tid det handlar om, nu har jag en lång elvaårig drasut och kan inte fatta varför vi försökte få honom att "bli stor" så fort - det klarar han alldeles utmärkt på egen hand och det är fantastiskt att få se.

Om ni alla sover gott (och jag sover fortfarande väldigt gott med min sexårings hand på min kind *ler*) så finns det ingen anledning att ändra på det. Rätt vad det är vill barnet själv prova att sova i egen säng eller i alla fall ha en egen säng i ett eget rum. Det är bara att lyssna på barnet och försöka hänga med