Anonym (lurad) skrev 2012-07-31 12:39:43 följande:
Vilken bra tråd! Den sätter verkligen fingret på de tvetydiga känslor man har inom sig efter att ha blivit utsatt för en otrohet.
För snart fyra månader sedan kom det fram att min sambo sedan 3,5 år varit otrogen mot mig i samband med sina resor till hemlandet. Han har då umgåtts med sitt ex och vid flera tillfällen haft sex med henne. De har visserligen olika versioner av hur djupgående relationen har varit, men de är överens om att de har träffats varje gång han varit "hemma" och att de senaste gången, för 4 månader sedan, hade någon form av sex. De var ett par när vi träffades och hon väntade på att han skulle komma hem och gifta sig med henne. Till mig sa han att han var singel och jag hade ingen anledning att ifrågasätta det när vi började träffas.
Det har verkligen varit ett helvete. Hela min tillvaro har vänts uppchned och jag vet fortfarande inte om jag är beredd att ge honom en andra chans. De tre första månaderna bodde vi tillsammans men nu bor han sedan en dryg månad hos en vän medan jag är kvar i lägenheten. Jag har börjat gå i terapi och vi har bokat tid på familjerådgivningen. Jag tvivlar inte på att han vill vara med mig och att han älskar mig. Han är otroligt ångerfull. Frågan är om jag vill vara med honom.
Många har skrivit om behovet av att flirta med andra och få bekräftelse av andra män - det har alltid varit mitt beteende när jag har lämnat en relation...och det har i många fall lett till att jag inlett relationer av fel skäl. Denna gång har jag självklart haft behov av bekräftelse, men jag har inte gjort något av det. I stället har jag börjat jobba med min självkänsla (som har fått en rejäl törn). Jag försöker lära mig att känna ett värde i mig själv och att jag inte behöver en man vid min sida för att känna mig hel. Jag vill först och främst vara trygg i mig själv innan jag går vidare i en relation.
Jag älskar fortfarande min sambo. Men jag är rädd för att det inte är tillräckligt. Han har visat så många obehagliga sidor av sig själv i samband med detta. Han har dragit upp saker för att ställa mig i sämre dager, som inte har alls med otrohet att göra. Och hans familj och många av hans bekanta har lagt sig i och kan inte förstå varför jag har så svårt att förlåta detta. De kan inte förstå att jag behöver tid för mig själv och funderar på om jag kanske har hittat någon annan.
Hur ser ni andra på att utomstående lägger sig i?
Jag har hållt det hela till en begränsad krets av människor som jag vet kommer respektera mitt val, vad det än blir. Men jag blir så förbannad på sambon som har spridit ut det till hela sin familj, alla sina arbetskamrater och övriga bekanta...jag blir förbannad på att de tycker att jag gör en för stor grej av det.
Jag har rätt till mina känslor. Och jag vill inte kompromissa med mig själv i detta. Ingen kommer att bli lycklig av det.
Hej!
Ja, sannerligen - du har verkligen rätt till dina känslor i detta. Många här har lagt ner stor hängivenhet i sina relationer innan otroheten, beviset är den kränkning som många beskriver. Det är viktigt att bygga sin självkänsla - verkligen. Och bra tänkt att stärka den rejält innan man går in i en ny relation - om det blir så till slut. Jag tror jag skrev någonstans att ibland är kränkningen av självkänslan så djup efter ett sådant här svek, att man liksom bara behöver hitta något att "dra sig upp med ur avgrunden" innan man börjar jobba på allvar med sig själv och såren man har. Det är väl där de "manliga bekanta" kommer in i bilden. Det är viktigt att inte känna skam eller skuld för att man vill ha omedelbar bekräftelse, men försöka tänka klokt så att man inte förstör något för sig själv. Flirt är stort ok - skulle jag säga. Herregud, i sammanhanget är det ju en droppe i havet. Jag hade ingen som självmant la sig i, tyvärr hade vi en äkta man på andra sidan spelplanen som var galen av svartsjuka och såg till att informera där det gick (för att skada min man antar jag...). Det var fruktansvärt i det som redan var svårt nog att hantera. Jag brottas varje dag med frågan om det är värt att stanna. antar att jag befinner mig mitt i bearbetningen fortfarande ...?
/TS
