Förlorat min älskade make
Jag vet inte om det är det rätta att skriva av mig här eller om allt bara kommer bli ännu tyngre men skulle behöva lite stöd...
Min älskade make som jag delat livet med i 10 år har precis gått bort och våra barn på 1 och 3 år har förlorat sin pappa.
Jag vet att vi har många runt omkring som gärna vill hjälpa och som jag kan ringa och åka till men jag känner mig ensammast i världen och det är så tomt, vill inte belasta alla andra med mina tårar och hopplösthetskänsla för allt känns bara nattsvart och har inget livshopp alls, det är mina barn som får mig att orka just nu och ändå hålla rutin och vardag i allt det hemska.
Känns som en fruktansvärd mardröm som inte är sann men det slår över mig hela tiden om att, jo det är sant det hemska har hänt på riktigt...
Får höra hela tiden om hur stark och duktig jag är, att detta klara jag och att allt kommer bli bättre längre fram men känner mig inte alls duktig och stark utan bara som en liten blöt fläck på golvet.
Finns det någon annan som förlorat någon nära anhörig?
Hur orkar man? Hur ska man klara detta? Hur ska livet någonsin kunna gå vidare?
Nu förstår jag var riktig hjärtesorg är och känns...
Om någon vill svara men skicka privat meddelande går det lika bra.