beso skrev 2017-12-27 19:48:06 följande:
Tack o lov har alla missfallen varit tidiga iaf. Jag skulle ha påbörjat undersökning innan jag blev gravid o fick missfall i november. Efter det kände jag att jag inte orkar mer. :( Är 40 snart o min kille stöttade inte bra under o efter sista missfallen i oktober o november. Så nu har vi gjort slut o han flyttat..vi hade bara oskyddat en gång den 1dec. Eftersom spermierna kan överleva i sju dagar så har jag beräknat att jag ligger på bim+5 eller bim+12.. Brukar få missfall på bim eller bim+6 ca...
En bebis e ff varmt välkommen även om det blir tufft o ev va själv. Ett ev kommande missfall tar ju på både psyke o kroppen. Då jag ev gått längre nu än jag brukar så oroar jag mig dock för senare missfall..just det att blöda ut ett foster..att få mkt ont o blod m.m :( Eller så kanske denna stannar kvar?! :O Kanske kan det vara så! Finns ju alltid en chans! Hur går det för Dig/er? När ska du till dr o kolla?
Jag hade mitt återbesök inbokat nästa vecka, men jag klarade inte av att vänta så länge på besked. Så jag var på gynakuten idag där de konstaterade att jag fått missfall... Trots att jag var inställd på det kom beskedet ändå som en chock. Så jag vet inte riktigt vad jag känner just nu, det skiftar mellan att vara en zombie och ett totalt vrak. Jag är så ofantligt ledsen. Men jag håller tummarna för att det går vägen för dig! Jag hoppas verkligen det! Varje ny dag är ju ett positivt tecken. :)
Jag är ledsen att det tagit slut med din pojkvän. Men kanske löser det sig för er, om det är vad du vill? Jag är också i en lite svajig relation och min pojkvän ville att jag skulle göra abort när vi fick reda på resultatet. Sedan gjorde vi typ slut. Och sedan blev vi tillsammans igen och såg verkligen fram emot att bli föräldrar. När vi berättade för våra föräldrar under julen var det med stolthet över det kommande äventyret.
Det är lätt att bli chockad över en oplanerad graviditet, så jag kan bara föreställa mig hur otroligt påfrestande det är för båda föräldrarna att gå igenom flera missfall. Det är såklart hemskt att inte ha stöd av sin partner när man går igenom ett missfall, men kanske kommer den här lyckade graviditeten läka era gamla sår? Och om ni kommit fram till att ni inte är lyckliga tillsammans och att ni istället vill uppfostra ett part som separerade föräldrar så kommer ni att klara det också. Det viktiga är att ni älskar barnet. Det runt omkring löser sig. Jag lovar. En dag i taget.