Anonym (Blivande mamma) skrev 2018-11-08 17:49:23 följande:
Jag förstår att minnet bleknar med tiden. Tur är väl kanske det. :)
Tack för att du delar med dig! Jag har hört att många reagerar på det värkstimulerande droppet på liknande sätt, dvs att allting sätter igång direkt och blir väldigt intensivt. Minns du hur du blev omhändertagen av vårdpersonalen? Får man droppet och lämnas sen ensam tills man ringer in dem eller övervakar de kroppens reaktioner? Och minns du om du fick några förlossningsskador? Jag har hört att när det går snabbt finns det en förhöjd risk att man spricker mer, särskilt om man föder en stor bebis som jag kommer göra.
Sent svar.
Vårdpersonalen kom och gick, kollade värden och kände efter hur öppen jag var. När det var som intensivast fick jag heta riskuddar att lägga på magen. De var så varma att de fick bolla med dem, sa att det nog skulle brännas. Och det gjorde det men det dämpade ändå den andra smärtan.
Sedan fick jag (motvilligt) prova på lustgasen.
Att jag inte ville ha lustgas var för att vid första förlossningen mer eller mindre tvingade de på mig masken med lustgas.
Men denna gång hjälpte det ändå lite.
Jag minns att jag tänkte att "överlever jag så överlever jag" när det var som värst. Men som sagt så gick det snabbt, mindre än tre timmar från att värkarna satte igång tills han var född.
Jag sprack ingenting, har dock en mindre skada sedan innan. Ett stygn som släppt, så lite mer plats fanns ju.
Jag har lite svårt att jämföra mina båda förlossningar då det är många år mellan barnen. Det stora positiva sista gången var att man fick göra lite mer som man själv ville. Det var det inte tal om med min äldsta.