Brukar du, kvinna, "avväpna" mannen för att få honom att bli känslig och svag?

I en del fall inte, men i många fall driver kvinnan en rättsprocess för att hon helt enkelt vill ha ensamrätt på barnen och för att straffa mannen för något (kanske otrohet eller för att han är för "populär" hos barnen). Det lär vara vanligare än man kan tro.

Betraktarens ögon gällde personens syn gällande hur vanligt det är med alla sorters dåligt uppförande och könsfördelningen.

Jag skriver av sådana människor som skadat gods. Låter kanske lite hårt, men jag är ingen rehabiliteringsenhet och är inte ens intresserad av att veta varför. Jag har sett hur sådana människor först väckt någons sympati för att sedan slita dem i stycken mentalt. Skadan sitter så djupt att den destruktiva autopiloten slår till även, eller kanske till och med särskilt, mot den som försöker hjälpa.

Det finns professionella för personer som verkligen vill komma framåt. 

Eller så vill de flesta människor bonda med andra människor och pratar om det de tycker är viktigt - en inte lika komplicerad och cynisk teori som din, men i gengäld väldigt användbar eftersom den leder till tillit som i sin tur är grunden till en god relation.

Eller i mitt ex fall erfarenhet efter 15 år på soc. 

Ja, det kan nog stämma i en del fall. Men det är inte rent spel att göra någon emotionellt beroende och sedan lämna personen. Det finns de som begått självmord för mindre.

Du har verkligen rosa glasögon.

Fast hon har en poäng. Visst ska män ha rätt att få vara/visa sig svaga och känsliga ibland, men det är bra mycket bättre om kvinnor uppmuntrar mannen att bli stark och mindre känslig för vad andra tycker och tänker eller för kritik. Att få honom att bli mer självständig. De flesta kvinnor gör ju tvärtom. Försöker istället trycka ner honom genom att påtala alla hans brister och få honom att tappa tron på sig själv som man. En man ska inte få vara manlig i dagens feminiserade Sverige. Se bara på ensamstående mödrar som har mesta delen av vårdnaden. Ofta försöker de få sonen att inte bli likadan som pappan (som förmodligen  var för manlig för deras smak) och uppfostra honom att bli mer som mamman (dvs som en kvinna.

Jag har själv växt upp med en ensamstående mor och hon försökte verkligen avmaskulinisera mig hela barndomen och uppväxten. Jag fick gå i fula och töntiga kläder som jag blev mobbad för i skolan. Jag fick inte bli arg eller visa ilska, för då var jag "precis som min pappa". Allt manligt skulle undertryckas så jag skulle bli en feminin mes, Behöver jag nämna att morsan var vänsterpartist?

Du känns som en arg ung kvinna som tycker:

Alla dumma män som inte tycker som jag skall bort från forumet!

Tack!

Dina verkar blå

Framstår som att din mamma tog ut en del frustration på män genom dig.