Pojkvän med borderline

Tvärtom tror jag att du är mkt kompetent. Medberoende brukar vara det och kapabla att överfungera åt andra. Men ibland blir just det helt galet.

Det känns bara som att hur jag än skriver så blir jag idiotförklarad.

Jag skapade tråden för att utbyta erfenheter, få råd och tips på hur det eventuellt ska kunna fungera mellan oss.

Jag är tillräckligt intelligent för att förstå att det finns en väldigt liten chans för att få det att funka.

Om ni nu är så trötta på mig så behöver ni ju inte läsa eller svara?

Sen har jag valt att inte berätta om vilken hjälp han får och och vilket stöd han har av olika anledningar.

Hur mitt liv ser ut i övrigt har jag också valt att inte berätta om.

Återigen tråden handlar om mig och han.

Nej han har aldrig misshandlat någon eller ligger i brottsregistret.

Han har berättat att han gjort likadant som han gör mot mig i tidigare relationer.

Skillnaden är att de alltid fått nog efter ett tag, att han inte berättat om sina diagnoser för dem.

Ja jag vet nu kommer jag få någon spydig kommentar om att jag också borde fått nog.

Vadå hur du än skriver, du har ju fått massor av råd tips o input i denna långa tråd. Vi trötta på dig, tror du inte alla hade slutat skriva isf? O så skrev du ovan att vi beter oss illa... du låter faktiskt instabil nu. Kanske är sur också för att alla inte hejar på det här sk förhållandet. Du vill höra att ?joo satsa på detta, det finns hopp?, men när inte alla skriver det gillar du det inte.

Man kan vända på det du säger också; om du är så trött på svaren kan du ju sluta skriva i tråden?!

Sen har du visst berättat om den hjälp han får, som jag också tror jag svarade på i början av tråden. Att han blivit erbjuden hjälp flera ggr, att han då påbörjat behandling men sen avvikit. Ville inte, blev för jobbigt. Men nu svänger du med det också. Så det här att ta ansvar för sig själv -NEJ. Det gör han bara inte. O ställa krav vill eller vågar du inte.. bara suck.

Jag är inte sur på någon av er,

Jag har hela tiden varit tacksam för allt stöd jag fått.

Jag är nog inte världens stabilaste person just nu, nej.

Jag ligger i vårdnadstvist, mitt ex beter sig illa, har ansökt om kontaktförbud igen,

Han har numera åtta polisanmälningar på sig, killen jag är kär i visade sig vara psykiskt sjuk.

Han lämnar mig av okänd anledning.

Nej, jag var eller är inte redo att förlora honom nu då han ändå skänkt någon sorts lycka till mig och fått mig glömma allt det jobbiga med exet.

Alla hans dåliga sidor kom fram alldeles för sent, då var jag redan kär.

Jag är arg och förbannad på mig själv för att jag inte släpper honom,

Tro mig jag vet att det vore det bästa.

Jo han har hjälp, det har kommit fram de senaste veckorna.

Väljer att inte gå ut med den ingon här.

Nej jag har väl inte ställt några större krav på honom, mer än att han ska vara ärlig hela tiden och det har han varit, lite väl mycket ibland kanske.

Lider med dig, förstår hur det är när det är jättejobbigt. Även om jag inte varit med om samma själv så vet jag hur överjävligt det känns när svårigheter hopar sig.. att rida ut det hela (var hårt belastad ett tag). Jag var inte heller stabil då, det tog ett tag att komma på fötter. Hur många gånger har inte jag vart förbannad på mig själv o känt vanmakt, näe.

Hoppas iaf att du har nåt stöd nånstans ifrån, eller åtm har nån samtalskontakt som kan stötta. Om inte psykiatrin så kanske nån från kyrkan? Pratade själv av mig hos en diakon ett tag (ej religiös).

Skickar en kram

Tack,

Ja jag vet inte riktigt hur jag ska komma ur allt det här och fortfarande vara en hel person.

Jag har stöd genom kommunens samtalsstöd då karusellen med exet hållet på i över ett år.

Har familj och vänner som också finns där så jag är inte ensam.

Samtidigt känner jag mig just nu så fruktansvärt ensam och tom.

Det är väl därför jag inte kan släppa honom i nuläget.

Kram

En stabil person är helt ointresserad av att inleda ett sådant förhållande. Det finns inget attraktivt i det och noll grogrund för tajtare band. Det är tvärtom avtändande när det inte triggar någon egen dysfunktionalitet, så den sunda personen lägger benen på ryggen snabbare än en borderline hinner dra igång drama 2 eller 3 och "ångra sig".

En stabil person är helt ointresserad av att inleda ett sådant förhållande. Det finns inget attraktivt i det och noll grogrund för tajtare band. Det är tvärtom avtändande när det inte triggar någon egen dysfunktionalitet, så den sunda personen lägger benen på ryggen snabbare än en borderline hinner dra igång drama 2 eller 3 och "ångra sig".

Jag har endast stabila trygga människor runt mig. Mycket välfungerande individer med trygga anknytningsmönster. Förstår dock vad du menar varför en sund människa skulle vara intresserad och det kan inte jag svara på eftersom jag inte är en av dem. Det får du fråga de om så kan de svara på vad de får ut av mig och motivera svaret Jag kan inte svara på allt även om jag förstår att ni önskar det.