Anonym (leg.socialfall) skrev 2019-10-13 17:20:23 följande:
Chilla. Istället för att vara på din vakt (sånt lyser igenom, och då undrar förmodligen utredaren vad du försöker dölja), var tillmötesgående, visa att du tycker att dina barn har det bra och att de gärna får kolla närmre om de vill. Vill de prata med barnen? -Varsågod! Vill de göra hembesök? -Välkomna!
Jag säger till dig som jag sa till ett av mina barn, som undrade varför vi skulle åka till socialkontoret och svara på frågor, barnet hade det ju bra hemma?
"Jo, de på socialen vet inte att du har det bra, de känner ju inte oss, så de kan inte veta hur det är hemma. Därför vill de fråga dig själva!"
Ärligt talat, vad är du rädd för?
Att de ska försöka påtvinga oss en utredning givetvis. eventuellt blibli trakasserad i månader eller år, Att de ska börja inbilla sig fel som inte finns och därefter försöka påtvinga oss hjälp. Att de ska tvinga sig på mina barn och göra dem så obekväma och rädda som jag blev den gången när jag tvingades träffa socialtjänsten. Att de ska ringa personalen på skolan och kränka oss. Ja, listan går vidare och vidare. och vidare...
Jag har adhd som diagnostiserades först i vuxen ålder så jag tror jag klarar att låtsas som att jag inte ogillar dem alltför starkt. Mitt hem får de inte komma in i heller, det är mitt hem där jag och min familj bor och vi har rätt att få känna oss trygga och bekväma hemma. trygghet och jag vill inte ha in dem här för att snoka.
Tack för dina tips. Ifall de påtvingar oss en utredning så kommer jag använda mig av vad du skrev att du sa till ditt barn för att få hen att känna sig trygg. så tack
Ni får gärna hålla tummarna för att vi har tur och hamnar hos någon kompetent och att vår familj lämnas ifred.