Vem får vilket rum?
Barnen i fråga är 4 och 10, rummen är på
8 kvm resp 14 kvm och vi är inte överens om vem som ska ha vilket rum.
Hur tänker ni? Jag känner att den äldsta inte behöver lika stort medan pappan säger tvärtom.
Barnen i fråga är 4 och 10, rummen är på
8 kvm resp 14 kvm och vi är inte överens om vem som ska ha vilket rum.
Hur tänker ni? Jag känner att den äldsta inte behöver lika stort medan pappan säger tvärtom.
Autism är ingen sjukdom och mina barn får lära sig att leva i verkligheten. Det är inte ni som känner mina barn, så ni kan lägga ner med påståendena om hur autistiska barn tänker och hur de ska behandlas, de är individer de också och ni vet ingenting om hur mitt barn är. Dalt hjälper dem inte och jag gör det jag känner är bäst för mina barn.
Det går ingen nöd på någon av dem och det är inte synd om äldsta som den här gången inte får sin vilja igenom.
Autism är ingen sjukdom och mina barn får lära sig att leva i verkligheten. Det är inte ni som känner mina barn, så ni kan lägga ner med påståendena om hur autistiska barn tänker och hur de ska behandlas, de är individer de också och ni vet ingenting om hur mitt barn är. Dalt hjälper dem inte och jag gör det jag känner är bäst för mina barn.
Det går ingen nöd på någon av dem och det är inte synd om äldsta som den här gången inte får sin vilja igenom.
Autism är ingen sjukdom och mina barn får lära sig att leva i verkligheten. Det är inte ni som känner mina barn, så ni kan lägga ner med påståendena om hur autistiska barn tänker och hur de ska behandlas, de är individer de också och ni vet ingenting om hur mitt barn är. Dalt hjälper dem inte och jag gör det jag känner är bäst för mina barn.
Det går ingen nöd på någon av dem och det är inte synd om äldsta som den här gången inte får sin vilja igenom.
Har fyra barn och tre sovrum. Två sovrum är jättestora och ett jättelitet.
Dom två tonåringarna delar det allra största. Dom har varsin säng, varsit skrivbord, två byrås och en tvåmanna soffa med soffbord och tvbänk.
Dom andra två år 7 och 8 år och delar det näst största. Dom har samma som tonåringarna utan soffa och soffbord.
Vi föräldrar har det minsta rummet. Där är inbyggt två små garderober så en vägg går bort att ställa något vid. Så vi har en 160 säng och ett sängbord. Funkar bra, det enda vi gör i sovrummet är just att sova så tycker det är ganska rättvist att vi får minsta rummet.
Sånt trams att påstå sånt här, hen behandlas INTE illa för att hen inte får största rummet.
Har fyra barn och tre sovrum. Två sovrum är jättestora och ett jättelitet.
Dom två tonåringarna delar det allra största. Dom har varsin säng, varsit skrivbord, två byrås och en tvåmanna soffa med soffbord och tvbänk.
Dom andra två år 7 och 8 år och delar det näst största. Dom har samma som tonåringarna utan soffa och soffbord.
Vi föräldrar har det minsta rummet. Där är inbyggt två små garderober så en vägg går bort att ställa något vid. Så vi har en 160 säng och ett sängbord. Funkar bra, det enda vi gör i sovrummet är just att sova så tycker det är ganska rättvist att vi får minsta rummet.
Relevans? TS har ingen intention att ge något av barnen något annat rum än just dessa två (tre om vi räknar "mellanbarnet och mellan-rummet" vilket redan är beslutat om).
Jag tycker det är naturligt att äldsta barnet får största rummet. Sedan när det barnet flyttar hemifrån så får det yngre barnet ta över det rummet.
Så är jag själv uppväxt (och är yngsta barnet och den som alltså hade minst rum) och hade inga som helst problem med det. Jag kunde kanske tycka att det var orättvist först, men min tur kom ju sedan. Hade ju varit mer orättvist om jag hade haft största rummet hela livet och mina äldre syskon aldrig.
Hos oss har den minsta störst rum (5 år) då hon har flest prylar och leksaker, pyssel och dylikt.
13 åringen har inga leksaker och intressen som inte tar plats på samma sätt.. med andra ord ett mindre rum.
Barnen i fråga är 4 och 10, rummen är på
8 kvm resp 14 kvm och vi är inte överens om vem som ska ha vilket rum.
Hur tänker ni? Jag känner att den äldsta inte behöver lika stort medan pappan säger tvärtom.
Det kan finnas flera skäl till varför en väljer som en gör - som närhet/avstånd till föräldrarnas sovrum, badrum, vilken våning, personlighetstyp etc som jag inte vet något om, men om jag bara går på informationen i trådstarten skulle jag säga att äldsta barnet ska få det största rummet, för från 10 år ungefär är det mycket värt för det social att få plats med både säng, soffa och skrivbord i en avskiljd del, medan en fyra-åring har mindre behov, och dessutom ofta tillbringar mindre tid på sitt rum. Ännu tydligare är det om några år då en tonåring behöver kunna plugga, ha hemligheter och hänga med kompisar i fred, medan en sjuåring oftare pluggar och pysslar vid köksbordet eller liknande. Ytterligare några år senare kanske det skiljer sig åt dock, skulle tro att en 19-åring som bor hemma har mindre behov av utrymme och mindre tid på sitt rum än en 13-åring exempelvis.
[quote=80019609][quote-nick]Anonym (ABC) skrev 2019-11-08 14:30:07 följande:[/quote-nick]Såg nu att det fanns 3 barn.
Men att tvinga äldsta barnet till minsta rummet för att yngsta ska få ha det största i hela sitt liv känns inte ok. [/
Eller så blir det som för min bror, 1,5 år yngre än mig, att han aldrig får det större rummet - trots 2 olika bostäder. Vi flyttade hemifrån med bara ett par veckors mellanrum...