Katarina gick ner 20 kilo medan hon var gravid

— Jag var livrädd för att bli stämplad. Jag fick ofta höra att «graviditet är ingen sjukdom», berättar hon.

När hon blev gravid med barn nummer två drabbades hon återigen av illamånde, men denna gång utvecklades tillståndet till något mer allvarligt. Katarina fick diagnosen Hyperemesis Gravidarum - även kallat extremt graviditetsillamående.

Mytomspunnen diagnos

Runt 90% av alla gravida upplever illamående och kräks en eller flera gånger under graviditeten. Men för en del kvinnor blir illamåendet mer allvarligt och långvarigt.

Ragnhild Sageng, som driver Hypermesis Gravidarum Norge berättar att ungefär 0,8 - 3,2% av gravida kvinnor drabbas av HG.

— Sjukdomen är ofta mytomspunnen och många tror att graviditetsillamående har psykiska orsaker. Något som dessvärre hänger kvar sedan långt tillbaks.

Den 15 Maj är den internationella dagen för extrem graviditetsillamående och Sageng önskar fokus på sjukdomen för att nå ut till allmänheten med fakta runt sjukdomen.

LÄS OCKSÅ: Var så illamående att hon önskade att hon inte var gravid

Blev inlagd på sjukhus

— Redan i början av graviditeten var illamåendet så illa att jag blev sjukskriven och inlagd på gynekologisk avdelning på sjukhuset. Där fick jag intravenös behandlig för att förhindra uttorkning och prova ut flera typer av mediciner mot illamående. Men jag fortsatte att kräkas, berättar Katarina.

Men även om Katarina kände sig väl omhändertagen ville hon komma hem.

— Det är inte roligt att vara inlagd på sjukhus när man har Hypermsis Gravidarum; stök, lukt, ljud, mycket folk. Blir mer trött och därmed sämre. Jag tappade dessutom den lilla lust för mat jag hade när jag låg på sjukhuset, orkade inte med tanken på mat eller dryck alls. Det är obehagligt att behöva kräkas i ett rum man delar med andra eller behöva "inta" den gemensamma toaletten en lång stund på grund av rapningar och kräkningar. Och dessutom hänga över en toalett som främmande människor även använder. Jag kände att sjukhusvistelsen förvärrade min situation, berättar hon.

Det mesta testades

Läkarna och Katarina kom därför överens om att hon skulle vara hemma och komma till sjukhuset för att få intravenös vätska tre gånger i veckan. — Detta höll inte länge och jag blev inlagd igen, berättar Katarina, som under en längre period reste fram och tillbaks mellan sjukhuset, för antingen behandling på dagtid eller inläggning. En period kom även sjuksköterska hem till henne och gav henne intravenös vätskebehandling.

Katrina fick operera in såkallad CVK. Detta är en kateter som opereras in i en djup ven och är avsedd för lång tids användning. I den ges vätska, mediciner och näring.

I perioder fick hon även TPN, som står för parenteral näring - näring ges rakt in i blodådrorna. — Jag kände mig väldigt mycket bättre när jag fick det, men pga fara för komplikationer ville dom inte ge mig för länge, berättar Katarina.

Behandlingen hon fick skulle förebygga att Katarina blev uttorkad och undernärd, men Katarina gick hela tiden ner i vikt - kilona ramlade av henne.

Dåligt samvete och onda tankar

De sju månaderna hon var gravid kännetecknades av mycket obehag och dåligt samvete.

— Tankar som snurrade i mitt huvud var att jag aldrig skulle ha blivit gravid. De första 16 veckorna tänkte jag mycket på abort. Och så fick jag dåligt samvete för att jag tänkte så. Jag borde ju glädjas över flickan jag väntade.

Katarina kände också ensamheten. Hon var mycket ensam eftersom illamåendet gjorde att hon inte orkade ha kontakt med vänner och familj. Hon saknade även sitt jobb och sina kollegor.

— Jag blev deprimerad av att inte kunna fungera i vardagen, inte klara av att ta hand om min familj. Jag hade dåligt samvete för min son som jag inte klarade av att ta hand om.

På grund av detta fick Katarina fasta besökstider hos barnmorskan en gång i veckan och blev även hänvisad till psykolog.

LÄS OCKSÅ:Illamående

Oroad för barnets hälsa

Allt eftersom veckorna gick, och illamåendet inte gick över, började Katarina att bli allvarligt orolig för barnet i sin mage.

— Jag oroade mig för att jag hela tiden kräktes och att det skulle drabba barnet. Sjukvårdspersonalen uttryckte också en oro, men jag blev ordentligt omhändertagen med kontroller och blodprover, berättar Katarina.

Men oron släppte inte taget. Och med all rätt. Istället för att gå upp de rekommenderade 12-20 kilona hade Katarina gått ner 20 kilo sedan hon blev gravid.

Född sju veckor för tidigt

Sju veckor före beräknad förlossning började förlossningen och lät sig inte stoppas. Babyn måste födas nu, men ligger på tvären och blir förlöst med kejsarsnitt.

— Vi vet inte orsaken till att hon föddes för tidigt. Om det hände för att jag hade extremt graviditetsillamående, blir bara en spekulering, säger Katarina.

Flickan vägde 1749 gram och klarar sig bra, även om hon fortfarande är inlagd tillsammans med sin mamma på intensivavdelning.

— Graviditetsinnamåendet försvann redan samma dag, men jag kan fortfarande bli lite illamående av vissa lukter och vissa matvaror. Matlusten har inte kommit tillbaks än, berättar den nyblivna mamman.

Ger beröm för uppföljningen från sjukvården

Katarina kan inte sluta ge rosor för uppföljningen hon har fått från sjukvården den här gången. — Psykologen har varit hem till mig flera gånger efter förlossningen och som tur är har depressionen släppt taget nu - det hände samtidigt som illamåendet gav sig. Jag har en väldigt positiv upplevelse av behandling och uppföljning från sjukvården denna gång. Jag kände att mina behov ivaratogs i den mån det var möjligt, avslutar den nyblivna mamman.

Alla får inte rätt hjälp

— Dessvärre förekommer att kvinnor som drabbats av HG inte får tillräcklig hjälp från läkare. Många behöver gå länge med extremt illamående/kräkningar innan de får rätt hjälp. Att medicinera gravida är fortfarande ifrågasatt, och vi kommer jobba för att få mer forskning runt detta så att fler kan få rätt hjälp tidigare, säger Sageng.

Åse Vikanes, specialist i förlossningshjälp och kvinnosjukdomar. Hon har skrivit en doktorsavhandling om fenomenet, uppmanar gravida till att söka hjälp när man tycker att illamåendet går ut över familjeliv och jobb. Om man inte får i sig vätska och eller mat, är det helt nödvändigt att söka hjälp.

— Trots illamåendet är det viktigt att fortsätta med Folat och det kan vara bra att sluta med järntabletter, eftersom det kan ge illamående eller förstärka illamåendet. I värsta fall behöver man läggas in på sjukhus och få vätska, elektrolyter och vitaminer tillfört direkt till blodådrorna eller genom en slang till magsäcken eller tunntarmen, sa Vikanes till Mammasidan.se 2013.

LÄS OCKSÅ: Män kan få graviditetssymptom