Prematur - Emilia föddes i vecka 25+6

Charlotte Neuter mådde prima under sin graviditet och varje eftermiddag sov hon en kvart på tangentbordet på sitt jobb.

Så en söndagsmorgon fick Charlotte plöstligt förvärkar. Förvärkarna blev mer och mer intensiva under förmiddagen och Charlotte gick och la sig för att vila.

- Jag pratade med min svägerska i telefonen som sa till mig att jag skulle ringa in till BB.

Personalen på BB sa till Charlotte att hon skulle komma in om hon kände sig orolig. Charlottes man , Pär, som har ett barn sen tidigare klockade värkarna. På eftermiddagen bestämde de sig för att det var dags att åka in. Då hade Charlotte bara 42 sekunder mellan värkarna.

- Jag var inte så orolig, man tänker att det är lugnt, en graviditet pågår i 40 veckor. Jag tog med de få papper från mödravårdcentralen som jag hade hunnit fått. Det enda jag hade bestämt mig för kring förlossningen var att jag ville ta sterila kvaddlar som smärtlindring.

Väl inne på förlossningen får Charlotte elektroder på magen för att följa hur bebisen mår. Efter en stund får hon en blödning och man bestämmer sig för att göra ett ultraljud.

- Jag ser på läkarens min att det här kommer gå åt skogen. Jag såg vad han tänkte och att det inte var något bra.

Läkaren bekräftar att Charlotte är helt öppen och frågar efter ett ledigt operationsrum. Men det finns inget.

- Jag förstod att det var bråttom när läkarens svar blev "Nej, men se till att fixa det då!".

Charlotte får flera olika sprutor inne i förlossningsrummet där man försöker stoppa förlossningen. Barnmorskan frågar Charlotte om det är något hon undrar över nu när bebisen skulle födas.

- Ja, jag ska på förlossningsförberedande kurs imorgon, har ni någon snabbvariant? Svarade jag med ett leende.

Vid det här laget mår inte barnet i magen så bra och förlossningen behöver sättas igång. Att sätta igång en förlossning eller inte kan vara avgörande för barnets liv. Man sticker hål på hinnorna, någon smärlindring förutom lustgasen hinner inte Charlotte få och ut kommer lilla Emilia.

- Jag fick upp henne på magen och det kändes bra, hon lät lite.

Personalen knipsar navelsträngen och springer sedan iväg ut ur förlossningsrummet med Emilia. Utanför står flera Neonatalläkare beredda att ta emot Emilia. Pappa Pär får följa med dem.

- Hade jag vetat att det fanns en handfull läkare utanför dörren kanske jag inte hade varit så lugn som jag var. Det kändes skönt att det gick så fort allting. Från det att vi kom in till BB tills att Emilia var ute gick det bara två timmar.

Emilia föddes den 6:e maj 2007, hon vägde 850 gram och var 33 centimeter lång. Under det första dygnet gick Emilia ner till 790 gram men gick sedan upp igen.

Emilias första tid

Emilia blev intuberad och lagd i respirator en kortare tid då man vill att barnet ska kunna förse sig själv med syre. En liten hjärnblödning i samband med födseln finns, förhoppningsvis ger den inga spår senare i livet.

Emilia får genomgå en Ductus operation. Ductus, eller ductus arteriosus, är ett blodkärl som förbinder lungpulsådern och kroppspulsådern under fosterlivet. Hos barn som föds i fullgången tid drar detta blodkärl ihop sig efter födelsen och skrumpnar ihop En öppen ductus kan påverka blodcirkulationen till kroppens organ och lungorna.

Efter operationen blir Emilia inlagd i respiratorn igen.

Emilia har även ROP - De tunna blodkärlen i ögats näthinna har inte vuxit klart om barnet föds för tidigt. Det kan leda till att näthinnan förändras och barnet får ögonskador, så kallat ROP, Retinopathy of Prematurity. Vid en mätning av skadan låg Emilia på en medelstark trea vilket gjorde att hon klarade sig ifrån ytterligare en operation.

Källor: neonatologyforparents.org & Vårdguiden