Förlossningsberättelse - Välkommen till världen Noah

Den 12:e juni kl. 04.00 hade jag gått en vecka över tiden och jag vaknade av att jag drömde att jag hade värkar. När jag vaknade kände jag att jag hade värkar på riktigt.

Jag klockade dem till ca var tionde minut fram tills kl. 06.00 när jag berättade för min sambo Fredrik. Han skulle träffa Ingvar Kamprad på jobbet och även om han inte skulle säga det så visste jag att han verkligen ville åka till jobbet.

Värkarna avtar på morgonen

Strax innan kl. 07:00 avtog värkarna och kom istället var 30:e till 40:e minut och jag skickade iväg Fredrik till jobbet. Jag gick ut i det fina vädret med de små och tajmade inte längre. Hjälpte grannen med barnpassning eftersom hon behövde köra sin syster till akuten.

Vid 13:00 ringde jag till Fredrik och sa att han fick börja klura på hur han skulle komma hem eftersom vår bil var på lagning. Fredrik lyckades åka hem med en jobbkompis och var hemma strax efter 14.30. Jag ringde efter en taxi som körde oss de åtta milen som vi har till BB, där fick jag komma in och kopplades upp på CTG i 30 minuter.

8 mil till BB - barnmorskan ber oss att vända om

I taxin hade värkarna avtagit från var 6:e till var 12:e minut och jag var 3 cm öppen när vi kom till BB. Barnmorskan sa till oss att åka hem igen eftersom att jag inte var på väg att föda. Aldrig i livet tänkte jag, hon sa att vi kunde prova att gå en timme eller så för att se om det satte fart på något.

Vi vandrade runt, köpte glass och gick ut i solen. Så klart så började det regna och vi blev blöta. Jag var sur och tjurig då och ville bara få komma in och föda. Efter ca 40 minuter vid 17.25 hade jag värkar var 3:e minut och vi gick tillbaka. Efter 20 minuters väntan fick jag kopplas upp på CTG igen och då gjorde värkarna ONT!

Smärtlindringen lyckas på fjärde försöket

När barnmorskan väl kom in igen så var det dags att läggas in och jag ylade att jag ville ha lustgas, då var kl. 18.30 och jag var 4 cm öppen.

Redan efter 10 minuter insåg jag att jag inte skulle orka med att föda på bara lustgas eftersom jag sovit så dåligt de senaste två veckorna. Bad om att få en EDA och när läkaren kom så var jag så trött att jag bara ville att smärtan skulle försvinna. Hon stack mig i ryggen och sa att det blev fel och på fjärde försöket fick jag min bedövning. Då var kl. 20.20 och var då 5 cm öppen.

Plötsligt kom behovet av att krysta

Det var skönt att smärtan avtog lite men efter bara några minuter bad jag Fredrik att kalla in sköterskorna eftersom jag tyckte att det tryckte på så hemskt och sa att jag nog behövde krysta.

Som tur var hade de haft skiftbyte och jag hade fått en underbar barnmorska som skulle förlösa mig. När hon kom in kollade hon mig och sa att jag nu var öppen 10 cm men att bebisen låg högt uppe.

Hon frågade om jag ville lägga mig på sidan och jag sa nej, men hon vände på mig i alla fall och då kom helt plötsligt behovet av att krysta och jag krystade, kände att det var dags och huvudet var halvvägs ute!

”Vad gör du? Varför får jag inte krysta?”

Hon sa att jag inte fick krysta nästa värk och hon höll emot huvudet med handen, och jag ylade ”Vad gör du? Varför får jag inte krysta?”. Vid nästa värk då jag fick krysta kom han ut med buller och brak kl. 20.58 och jag var så lättad att det äntligen var över!

Han skrek och jag fick hålla honom och han var det sötaste jag kunde föreställa mig! Han vägdes och mättes till 4165 g och 53 cm lång. Mamas big boy!

Läs Lindas blogg här - Housewife of Sweden

Skicka en grattishälsning i kommentarsfältet!