Rejsmar-svarpåtal-krönika

Högst upp står det ”Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.”

Hade jag vart Aftonbladet hade jag också garderat mig själv med den texten för den här debattartikeln är så jävla motsägelsefull och fylld av kvinnoförakt att jag får kämpa för att orka läsa hela texten. Först lever vi föräldralediga kvinnor ett lyxliv, sen är det synd om oss för att vi aldrig kommer in i arbetslivet. Efter det hävdar fröken att något om att patriarkat – det finns inte. Finns det något jag inte fixar så är det kvinnor som har ett behov av att trycka till andra kvinnor. Men det finns något ännu värre. Människor som missunnar barn deras mänskliga rättigheter. 

Pappa eller börshaj?
Siri Steijer börjar med att skriva att oavsett om pappa är en börshaj eller busschaufför så kliver staten in som en ”sugar daddy” och betalar för att föräldrar ska kunna vara hemma med sina bebisar. Det Siri verkat missa är att summan som betalas ut är helt baserad på vad päronen tjänat innan. Vidare skriver hon ”det offentliga betalar för över 70 veckors föräldraledighet, vilket kan jämföras med 14 veckor i Schweiz. I USA får man vara hemma tio veckor, obetalt.”

Jag läser texten och tänker på hur det ser ut i USA. Där är vård och utbildning en klassfråga. I Sverige värnar vi om våra barn, nyligen blev medicin gratis att hämta ut till barnen. Skolan är gratis och obligatorisk. I Sverige betalar inte ”staten” ett skit. Det är vi, tillsammans som betalar. Det är det en del skatten går till och det är jag glad för. 

Föräldraledigheten finns inte till för oss lata lattemorsor i mjukisbyxor – den tiden finns till för våra barn. Det är extremt viktigt med anknytning och närhet för barnen, helst ska ett barn få vara hemma med mamma eller pappa i tre år. Tyvärr har vi inte möjlighet att göra så i dagsläget, men jag tackar och tar emot för de veckor jag får. 

Barn är en klassfråga?
Siri menar på att barn ska vara en klassfråga. Ett barn ska alltså inte ha rätten att bli ammad, utan mamman som bär på mjölken ska in i arbetslivet knappt ihoplappad mellan benen med rinnande brön. Oklart var barnen ska vara under tiden, men jag gissar på att Siri förespråkar ett ”day care” där spädbarn inte ska ha en chans till anknytning av fasta personer. Jag säger att det krävs att barn föds in i många olika familjer, med olika bakgrund. Utan olika värderingar både ekonomiskt och kulturellt kommer vi bli ett land som bara föder upp odrägliga ungar som inte får byta erfarenheter med varandra. Det skulle innebära att vi på lång sikt blir ett empatilöst land där den ekonomiska klyftan mellan människor bara växer och blir större, likt USA. 

Vidare läser jag att man efter mammaledigheten kräver att det ska kvoteras hit och dit. Vi KRÄVER lika lön för olika arbeten. Jag liksom andra kvinnor, mammalediga eller ej, kräver lika lön för lika arbete. Jag är säker på att de flesta som vart borta på mammaledighet inte kliver in genom landstingets dörrar och förväntar sig en röd matta och chefsposition på studs. Tvärtom är de flesta jävligt ödmjuka inför sitt arbete när man kommer tillbaka, observerande och mottagliga för konstruktiv kritik. Jag har ingen aning om vart Siri har arbetat där föräldralediga kommer tillbaka och beter sig som karaktärerna i Mad Men.

Kastar skit på kvinnorna
Hela tiden kastar hon skit på kvinnorna som är hemma med sina barn, männen höjs som ”förebilder”, de är inte hemma för lite, det är vi kvinnor som är hemma för mycket. För Steijer är det inte problematiskt att män väljer att inte vara hemma, så pass till den grad att man har behövt reservera 90 dagar för pappor, för att de överhuvudtaget ska tänka på saken. Samtidigt kritiserar hon att försäkringskassan går in och täcker upp med underhållsstöd för de farsor som valt att dra ifrån sitt ansvar som förälder. Är detta också en förebild som inte är ”hemma för lite?” I vanlig ordning ska vi kvinnor ta ansvaret för männens handlingar och det gör mig extra förbannad när en medsyster ska gå i bräschen mot feminism.

Hon avslutar med att säga emot sig själv ”avskaffa alla bidrag och fokusera på de föräldrarna som faktiskt behöver hjälp.” Nyss skulle ju enbart föräldrar som är förmögna nog att vara hemma gratis med sina barn – få skaffa barn. En undersköterska skulle alltså inte vara lämplig nog som förälder. 

Hela debattinlägget lämnar så många frågor
Vart ska barnen vara när vi som inte har råd att vara hemma helt utan inkomst ett år, jobbar? Vilken restaurang sker lattemammornas feministiska möten på? I want in! Källa på alla intervjuade mammor som hävdar att det vart supersvårt att komma tillbaka till arbetslivet, eller är det mest baserat på Steijers iakttagelser?

Hur ska du ha det? Vill vi vara som USA eller vill det inte? För i USA har de inte riktigt samma skattesystem. Jag betalar skatt och ser det som min rättighet att ta del av den när jag behöver vara hemma med mitt spädbarn, jag ser också att det är min rätt att ta del av skatten när jag blir sjuk och behöver vård. Är det en ung kvinna som får barn som inte hunnit arbeta, så ser jag gladeligen att hon får ta del av det jag betalat in också. Varför skulle målet vara att separera ett samhälle baserat på ekonomisk status? 

Jag håller med om att kvinnor förlorar mycket på att vara hemma med barnen, pensionen blir sämre. Kanske kommer Siri gå i taket nu, när jag föreslår att de hårt arbetande förebilder till farsor faktiskt kan skänka en del av sitt pensionssparande till oss kvinnor som ”väljer” att vara hemma. För i dagsläget finns det inga möjligheter för någon att stoppa in sina barn för förvaring innan ett år och tacka fan för det. Eller ”staten” som fröken Steijer gillar att säga.

Text: Alexandra Rejsmar

–––––––––––––––––––––
Läs fler krönikor av Alexandra Rejsmar nedan:

--> ”Pilla inte på våra abortlagar!”
--> ”Svar på tal från en lattemamma”
--> ”Högst sex år för förövaren, livstid för barnet”
--> ”It takes a village to raise a child”
--> ”Saker vi inte pratar om i Sverige”